Det kunde vara värre.

Jag brukar tänka på det, och bestämde mig för länge sedan att se livet från den ljusa sidan. För precis som det alltid finns någon som har det värre än man själv, finns det också alltid något att glädjas åt.

Men även om jag oftast är positiv och glad, tappar självklart även jag sugen ibland. För några veckor sedan kom problemen tillbaka som jag hade hela förra våren. Bröstsmärtor, hög puls, huvudvärk, orkeslös. Ja, ni förstår. Då försökte man hitta felet. Alla möjliga sorters provtagningar; arbets-EKG, ultraljudsundersökningar av lever, mjälte, bukspottkörtel och undersökning med kamera av magsäcken. Jag trodde på allvar att barnen skulle förlora sin mamma.

Man kan alltid ta ett bad

.
Fyra månader, och sedan försvann symptomen utan att man hittat vad som var fel. Eftersom jag mådde bra igen var det ingen som tyckte att saken behövde utredas vidare.

– Du kanske har kommit i  klimakteriet?
Det var vad läkaren sade, när jag kom till vårdcentralen och berättade att problemen kommit tillbaka. Att jag har ont i bröstet, pulsen rusar så att jag inte kan träna eller rida.
– Ja, du är litet ung förstås, men det kan hända redan i 35-årsåldern.
Vad?!!
.

Man kan spela spel

.
I efterhand undrar jag varför jag inte läste lusen av henne, och sade åt henne att skaffa fram en annan läkare. Jag hade i alla fall tillräckligt med kurage för att inte nöja mig med det svaret, så det blev blodprov tagna. I fredags fick jag veta svaret. Jag har blodbrist. Så nu skall orsaken till det utredas. Dessutom skall mitt demolerade ben undersökas av en venspecialist. Risken för blodpropp är visst stor. Insidan är tydligen lika vacker som utsidan ;)

Jag gillar inte läget. Men jag har fått ett liv, och jag tänker göra det bästa av det. Kan jag inte träna eller rida just nu, så kan jag passa på att göra andra saker.

Scrappa till exempel. I morgon skall jag visa en dubbellayout som jag scrappat för SWE. Titta gärna in då!