
När Bella och Jackie var små ville jag samla foton och minnen från deras första år i varsitt album. Men de album som fanns färdigtryckta, där man skulle sätta in foton på vissa bestämda platser, var inte så lockande. Jag började googla och såg att man kunde hitta fint material på nätet och göra egna, dekorerade album – det som kallas scrapbooking.

Jag beställde hem litet material och satte igång. Och som vanligt blev jag helt besatt under en period, och scrappade på nätterna när barnen sov.
Då, 2005, var det ingen butik i Sverige som hade fullt sortiment, jag var tvungen att beställa från många olika för att få det jag ville ha. Och så mycket finare saker det fanns i amerikanska webbutiker! Alltså startade jag egen webbutik, med syfte att kunna arbeta samtidigt som jag tog hand om familjen och hemmet, och kunna erbjuda fullt sortiment.

Det gick över förväntan. Tack vare mamma, som tog över packningen av alla paket (vi skickade ofta tre fulla postsäckar med paket varje dag), hann jag hålla koll på nyheter, beställa, lägga in i shoppen, sköta marknadsföringen och bokföringen, anordna tävlingar online som pågick under flera dagar tillsammans med designteamet, skriva fakturor, skicka material till mitt designteam som scrappade inspirationslayouter och kort som vi visade i företagets blogg och anordna designteamsträffar här hemma som pågick från fredag till söndag då jag hade planerat schemat för helgen och lagade all mat till teamet på ungefär sex personer + familjen. När tjejerna blev några år fick de ofta sitta med och pyssla. Efter ett par år lät jag tillverka vissa egna dekorationer hos en producent i Thailand. Dekorationerna blev så populära att min beställning motsvarade en årsinkomst för en thailändsk anställd. När de stora lådorna kom med alla dekorationer i små påsar med företagets logga kändes det som julafton!
Scrapbookingbranschen var (och är kanske fortfarande) som modebranschen, med två stora mässor varje år då företagen med sina designers släppte nyheter. Kunderna vill ha nyheterna snabbt, och efter två månader är sakerna ofta inaktuella. Så det var snabba ryck och det gällde att kunna förutse vad som skulle vara intressant och sälja bra.

En helt fantastisk tid, det var så roligt! Men att sova tre timmar per dygn under ett helt års tid var inte så bra för hälsan. Jag fick stora blemmor i ansiktet, som jag bara sminkade över, och satt ofta vid datorn på nätterna och arbetade med bomullstussar i näsan eftersom jag blödde näsblod. Jag höll ut i sex år, sedan sålde jag företaget. Nu när jag har städat och organiserat i mitt arbetsrum har jag också gått igenom mina album med layouter jag gjorde. Nostalgi en masse! Och jag insåg att jag nästan skulle kunna öppna scrapbookingbutik igen, jag måste verkligen rensa bland allt scrapbookingrelaterat som jag har kvar! Det kanske får bli nästa projekt i min KonMari-period.
♥ ♥ ♥