Skip to content

4 – Aj! (68/366)

18 mars, 2016

aj foto 1

Ni som följt mig minns att vi köpte kycklingar i slutet av sommaren. Marantupparna lekte och gjorde upp sinsemellan ganska tidigt. När leken blev på allvar blev vi tvungna att ta bort tre av dem. En Marantupp sparade vi. Det gick bra tills för någon månad sedan, när han började attackera mig. Förmodligen blev han könsmogen i kombination med att det blev vår. Vissa anser att beteendet blir värre då. Jag försökte få honom att sluta, men till slut fick jag ge upp och låta honom flytta till en egen flock med hönor.

En av Brahmatupparna (som ser ut som på bilden här ovanför) tog över ledarskapet. Det dröjde inte länge förrän han började gå efter mig i hönshuset och en vacker dag var det dags igen, han flög på mig. Jag satte varje gång handen över ryggen på honom och höll ned honom mot golvet för att markera att jag bestämmer. I början gick det bra, han gav sig och gick undan. Men aggressiva tuppar är det svårt att få bukt med, och jag lyckades inte heller. Han kom emot mig så snart jag släppte honom. Någon gång stod jag med ryggen mot honom och plockade ägg i ett rede när jag kände en kraftig dunkning i ryggen. Det var han ;) Han fick också flytta.
.

aj foto 2

Då hade vi tre Brahmatuppar kvar. När jag kom in i hönshuset i går kväll såg en av Dupontarna ut så här… Aj, aj…  Han låg och gömde huvudet i ett hörn för att inte råka värre ut. Eftersom vi är extra förtjusta i Dupontarna fick den andre slagskämpen flytta samma dag.

Nu har vi bara våra två favorittuppar kvar i flocken; Dupontarna. De har varit så beskedliga hela tiden och det verkar som rangordningen mellan dem är klar. Jag hoppas verkligen att det här fungerar nu. Det är inte särskilt kul att bli attackerad av en 75 cm hög tupp, varken för människor eller andra tuppar.
.

jätte - Kopia

Skadorna är framför allt på kammen. Kammen är något tupparna imponerar på hönorna med, en stor kam ger makt. Kanske därför de ger sig på den när de gör upp om ledarskapet.
.

ledaren

Han har tack och lov inte fått några andra skador, kammen ser redan ut att ha börjat läka och han verkar pigg och gal som vanligt som ni ser :) Trots att han nu är ledaren i flocken, är han inte lika mån om att ställa sig mellan mig och hönorna, som de andra tupparna gjorde. Det är bara att hoppas att han inte är lika revirtänkande.

Ja, herregud… Jag och  mina höns ♥

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

.

13 kommentarer leave one →
  1. 21 mars, 2016 02:42

    En rejäl tupp :)

    Liked by 1 person

  2. 20 mars, 2016 06:59

    Ajajajjjj inte lätt att var tupp, vackra bilder på tupparna och ljuvliga färger de har.

    Liked by 1 person

  3. 19 mars, 2016 07:30

    Förstår kommentaren Aj! Men vilken historia. Imponerande. Den tupp vi hade när jag var liten var hyffsat snäll. Han skötte om sina hönor,

    Liked by 1 person

  4. monnah permalink
    19 mars, 2016 03:28

    Det är så roligt att läsa om er hönsgård! Nu när det hunnit bli vår igen saknar jag våra hönor extra mycket. Jag förstår att du blivit väldigt förtjust i era! Min bror föder upp både för ägg och kött och de aggressiva tupparna har fått bli till soppa. Tuffa tag, där… Vad skönt att det verkar som att ni har hittat en bra balans nu. Lycka till med Dupontarna!

    Liked by 1 person

  5. 19 mars, 2016 10:09

    Vacker och ståtlig trots blesyrer, men vilka läckra färger. Oj oj vilken story, tänk att de kan vara så kaxiga trots att vi är så mycket större. Jag hoppas det går bra för dig framledes med hönsen och tupparna. Fniss…det kanske är tur att jag har dvärghöns med tanke på det du beskriver :D

    Liked by 1 person

  6. 19 mars, 2016 12:00

    Vad modig du är, en ilsken tupp är inte skoj att möta!

    Liked by 1 person

  7. 18 mars, 2016 10:11

    Helt underbara bilder av tupparna. Å jag utgår dessutom ifrån att ni åt upp tupparna t´ni fick ta bort. Det är ju otroligt stora så jag antar att ni har många olika ”kycklingrätter” som väntar att bli till en lunch/middag i frysen;-)

    Liked by 1 person

  8. 18 mars, 2016 09:32

    Oj låter läskigt! Du är modig som fortsätter att uppfostra!! Skulle själv bli riktigt rädd om jag blev anfallen bakifrån! Vackra färger på tuppar och hönor!! Snygga bilder!!

    Liked by 1 person

  9. 18 mars, 2016 06:41

    Aj,Aj,Aj, stackars tupp! Vackra bilder på de fina tupparna. Tråkigt att de inte kan hålla sams och jobbigt att de ger sig på dig!! Hoppas det blir bättre nu.

    Liked by 1 person

  10. 18 mars, 2016 06:23

    Trevligt att få ta del av hur det kan vara att ha höns. Hoppas att det nu blir lugnt i hönsgården. Jättefina bilder på dem. Med fint ljus och fint fokus.

    Liked by 1 person

  11. 18 mars, 2016 03:43

    Vilka jättefina bilder på era tuppar och vilka fantastiska färger vilka du framhäver perfekt här. Intressant läsning därtill, hade ingen aning om att tuppar kunde bli så aggresiva.
    Lycka till med Dupontarna, ja vi lär nog få se mer av tuppar, hönor och andra av era fina djur här framöver vilket jag mer än gärna tar del av :-)

    Liked by 1 person

  12. 18 mars, 2016 01:58

    Fina bilder! Men arga tuppar är inte kul. Mina föräldrar hade en för ett antal år sen. Vi var livrädda för honom…

    Liked by 1 person

  13. 18 mars, 2016 01:34

    Vilka mäktiga tuppar du/ni har och så kul Syrah egen hönsgård. Mindre kul förstås med arga tuppar som attackerar. Hoopas verkligen det går bra för både folk och fåglar hos er och att tupparna förstår att du är ”övertupp”. 😊 Trevlig helg!!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: