Cirkus (207/366)

Vaktande tupp och vakande höna med sina nykläckta kycklingar
Vaktande tupp och vakande höna med sina nykläckta kycklingar

 

Vilken cirkus det har varit…

Det började i går kväll. Då hade Felicias båda ägg som hon ruvat på kläckts. Bredvid Felicia i ett rede satt två små dunbollar, de minsta jag någonsin sett! Vi började leta efter en stor kaninbur att ha Felicia och kycklingarna i tills kycklingarna hunnit växa till sig litet. Höns kan vara ganska hårda mot varandra, och en höna (eller tupp) kan lätt picka ihjäl en liten kyckling. Som en snabb och provisorisk lösning hämtade vi en transportbur för hund, flyttade in Felicia och kycklingarna. En sekund senare hade kycklingarna sprungit rakt igenom galleröppningarna och stod utanför buren medan Felicia var instängd. Vi fick helt enkelt flytta tillbaka Felicia och dunbollarna till redet igen och försöka lösa detta dagen efter.

I dag hade jag kommit på en lösning och kom ned till hönshuset för att skrida till verket. Jag hann bara öppna dörren till hönshuset, så hörde jag att allt inte var som vanligt. Det var ett väldigt pipande, och där satt ju Felicia på golvet! Men varför hade hon lämnat kycklingarna?! Jag var rädd att de skulle försöka hoppa ned från redet och skada sig om de blev lämnade ensamma. Men det behövde jag inte oroa mig över särskilt länge, de var redan på golvet… bredvid Felicia.

 

Miss Big med Gullefjun, och så Coco Chanel som nyfiket närmar sig
Miss Big med Gullefjun, och så vår lilla svarta höna, Coco Chanel, som nyfiket håller sig i närheten

 

Rena cirkusen, som sagt… Två tuppar av enorm storlek i förhållande till de små kycklingarna, flera höns utan kycklingar och två hönor med kycklingar – i samma hönshus. Ett par hönor var redan framme hos kycklingarna och försökte hacka på dem. Fram med kompostgaller och förankra som en avdelare i hönshuset. Kycklingar med mammor på ena sidan och den övriga flocken på den andra. Dessutom lade Miss Big beslag på mat- och vattenskålen, så det var bara att leta upp två skålar till, att ställa bredvid Felicia och hennes kycklingar.

Puh… Men nu är det dags att sova, för både djur och människor. Klockan är halv elva och allt är lugnt.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

24 – Brokig (82/366)

höns

Jag gillar den här bilden, därför att den så tydligt visar hur tuppen bevakar och skyddar sina hönor genom att ställa sig mellan mig och hönorna. Tuppar skyddar sina hönor med sitt eget liv om det behövs. Han slåss med en hotande rovfågel tills rovfågeln ger upp, eller tills han själv blir rovfågelns byte.

Så fungerar det tydligen inte bland oss människor. Forskning av 18 skeppsförlisningar mellan 1852 – 2011 har visat att kvinnor och barn inte alls räddas först, utan att det är de starka som överlever, nämligen männen. Kvinnor överlever i genomsnitt i hälften så stor utsträckning som män, och barn är de som har sämst chanser att överleva. Ett undantag var förlisningen av Titanic, då gav kaptenen stränga order om att kvinnor och barn skulle först i livbåtarna, och de som trängde sig före riskerade att bli skjutna. Det handlade sannolikt alltså inte om större medmänsklighet bland passagerarna på Titanic, utan om att de tvingades lyda stränga order.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

 

4 – Aj! (68/366)

aj foto 1

Ni som följt mig minns att vi köpte kycklingar i slutet av sommaren. Marantupparna lekte och gjorde upp sinsemellan ganska tidigt. När leken blev på allvar blev vi tvungna att ta bort tre av dem. En Marantupp sparade vi. Det gick bra tills för någon månad sedan, när han började attackera mig. Förmodligen blev han könsmogen i kombination med att det blev vår. Vissa anser att beteendet blir värre då. Jag försökte få honom att sluta, men till slut fick jag ge upp och låta honom flytta till en egen flock med hönor.

En av Brahmatupparna (som ser ut som på bilden här ovanför) tog över ledarskapet. Det dröjde inte länge förrän han började gå efter mig i hönshuset och en vacker dag var det dags igen, han flög på mig. Jag satte varje gång handen över ryggen på honom och höll ned honom mot golvet för att markera att jag bestämmer. I början gick det bra, han gav sig och gick undan. Men aggressiva tuppar är det svårt att få bukt med, och jag lyckades inte heller. Han kom emot mig så snart jag släppte honom. Någon gång stod jag med ryggen mot honom och plockade ägg i ett rede när jag kände en kraftig dunkning i ryggen. Det var han ;) Han fick också flytta.
.

aj foto 2

Då hade vi tre Brahmatuppar kvar. När jag kom in i hönshuset i går kväll såg en av Dupontarna ut så här… Aj, aj…  Han låg och gömde huvudet i ett hörn för att inte råka värre ut. Eftersom vi är extra förtjusta i Dupontarna fick den andre slagskämpen flytta samma dag.

Nu har vi bara våra två favorittuppar kvar i flocken; Dupontarna. De har varit så beskedliga hela tiden och det verkar som rangordningen mellan dem är klar. Jag hoppas verkligen att det här fungerar nu. Det är inte särskilt kul att bli attackerad av en 75 cm hög tupp, varken för människor eller andra tuppar.
.

jätte - Kopia

Skadorna är framför allt på kammen. Kammen är något tupparna imponerar på hönorna med, en stor kam ger makt. Kanske därför de ger sig på den när de gör upp om ledarskapet.
.

ledaren

Han har tack och lov inte fått några andra skador, kammen ser redan ut att ha börjat läka och han verkar pigg och gal som vanligt som ni ser :) Trots att han nu är ledaren i flocken, är han inte lika mån om att ställa sig mellan mig och hönorna, som de andra tupparna gjorde. Det är bara att hoppas att han inte är lika revirtänkande.

Ja, herregud… Jag och  mina höns ♥

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

.