Recension: Höstvind & djupa vatten, av H-K Rönblom

Recensionsexemplar från Modernista - stort tack!
Recensionsexemplar från Modernista – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 207
Utgivningsdatum: 2016-07-21
Bokserie: Paul Kennet (del 2)
Förlag: Modernista
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177011460
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, enligt förlagets hemsida

Paul Kennet är tillbaka som läroverkslärare i Sundhamn efter ett års tjänstledighet. Nykterhetsivraren Gerhard Bäck, som arbetar som avläsare på stadens elverk, omkommer plötsligt i vad som antas vara ett pojkstreck. Eller är det en galnings verk? Händelsen väcker Paul Kennets intresse. Han börjar söka i kretsen av möjliga gärningsmän. Finns det en mördare i ledningen för nykterhetsföreningen Höstvind? Vid sin sida har han sin syster Susanne i rollen som en nordisk, kvinnlig, sofistikerad doktor Watson.

 

Vad jag tyckte om boken

I dagens deckare är tempot ofta så högt att man sällan hinner med att fundera över de ledtrådar som avslöjas i jakten på mördaren, man sveps med i andlös spänning ända fram till upplösningen. Så är det inte i böckerna om historikern, läroverksadjunkten och amatördetektiven Paul Kennet. Det är charmiga historier berättade i stillsamt tempo, där morden sker på ett mer sofistikerat och oblodigt sätt än vad som är vanligt i nutida deckare. Och det räcker mer än väl för att väcka min nyfikenhet. Intresset för de olika karaktärerna i böckerna tillsammans med de finurliga intrigerna gör att man inte kan lägga böckerna ifrån sig förrän sista sidan är läst.

I Höstvind & djupa vatten lägger Paul Kennet märke till ett uttalande som gjorts av Gerhard Bäck innan han dödades. Ett uttalande som förefaller märkligt, men som inte undersökts närmare av polisen. Det blir upptakten till den andra mordgåtan som Paul Kennet börjar nysta i. Den första var i boken Död bland de döda, som jag recenserat här.

Precis som i föregångaren utspelar sig handlingen i en småstad där alla känner alla, och där mördaren finns inom en begränsad krets av människor. Boken skrevs visserligen för sextio år sedan, men det är lätt att känna igen sig i hur små samhällen fungerar, och hur människorna som bor där agerar och reagerar på olika händelser. Det är träffsäkert, bitskt och samtidigt humoristiskt på ett ganska torrt, akademiskt sätt. Jag är imponerad av hur skickligt författaren väver in personbeskrivningarna i händelserna. Det är framför allt genom samtal och hur de olika personerna interagerar med varandra som man lär känna de olika karaktärerna.

Han erfor att den besökande var skrivkarl till yrket och hälsade honom med minen av en som vet vad det vill säga att fylla i ett formulär i tre exemplar.

I början var det ovant att läsa det litet ålderdomliga, högtravande språket, men man kommer snabbt in i det och jag är glad att det inte moderniserats. Det förfinade språket stämmer väl överens med karaktärerna och tidsandan. Det är uppenbart att H-K Rönblom var intellektuell. Nästan obemärkt smyger han in små hänvisningar till filosofer, författare och poeter i handlingen. Som när Paul Kennet ser på sin syster som flytt från storstaden och ett sprucket förhållande, och associerar till Erik Axel Karlfeldts dikt Flora och Pomona; ”Den som bär höstens krona över pannan drömmer och ler, men skrattar ej som förr”.

Författaren använder sig av alla de klassiska knepen för en riktigt bra deckare. Som läsare får man ta del av alla viktiga ledtrådar som till slut leder till att mordgåtan blir löst. Alla de centrala karaktärerna dyker upp tidigt i boken, bland dem mördaren. Och inte minst viktigt, som läsare får man själv möjlighet att lösa mordgåtan, bara man är tillräckligt uppmärksam. Då och då hamnar nystandet av mordgåtan i en återvändsgränd. Då tar Paul Kennet fram sina tre pipor, sätter sig i sin länstol och begrundar alla pusselbitar som dittills framkommit. Ihärdigt prövas nya kombinationer av pusselbitar, nya samtal görs med nyckelpersoner, nya efterforskningar görs i diverse arkiv. I samtal med bland andra kriminalkommissarie Kurk och systern Susanne summerar Paul Kennet vad han dittills kommit fram till. Det gör att man som läsare hela tiden är med på spåret och känner sig övertygad om att man inte missar någon tankegång eller ledtråd. Steg för steg närmar sig lösningen.

Den här andra delen i serien om Paul Kennet läste jag extra noggrant och försökte verkligen lägga på minnet alla ledtrådar som avslöjades i boken. Jag tyckte att jag hade allt klart för mig, och kände mig rätt så säker på att jag hade löst gåtan redan innan upplösningen. Men jag blev grundlurad. Alldeles väldigt grundlurad, eftersom författaren i en fotnot i slutet av boken hänvisar till alla nödvändiga ledtrådar (!), och det då blir så uppenbart att jag missat ledtrådarna, trots att de presenterats helt öppet. I nästa bok, då skall jag ta revansch!

Död bland de döda och Höstvind & djupa vatten har getts ut i nyutgåva under hösten 2016. Höstvind & djupa vatten fick Expressens Sherlockpris när den kom ut år 1955 och röstades 1991 fram som en av de 50 bästa kriminalromanerna genom tiderna på Världsbibliotekets lista, en omröstning som bland annat Svenska Deckarakademin deltog i. År 2015 utsågs den till en av de 100 bästa deckarna genom tiderna av Lotta Olsson i Dagens Nyheter.

 

4 thoughts on “Recension: Höstvind & djupa vatten, av H-K Rönblom

  1. Hej, kul att de ges ut igen. Jag har läst alla sedan jag var tonåring (länge sedan) pga att mamma var närmast besatt av Rönblom. Höstvind är utan tvekan bäst av hans böcker, tycker jag. Tala om rep dock god tvåa. Gillar man Rönblom så bör man även läsa något av Trenter och Vic Suneson. Tycker jag. 🙂

    Liked by 1 person

    1. Tack för tipsen om Trenter och Vic Suneson! Jag tyckte ju väldigt mycket om böckerna av Rönblom, är de här författarna lika bra så lovar det gott. Jag har väl inte blivit besatt av Rönblom precis, men jag tyckte väldigt mycket om språket och stilen, och jag kommer att läsa alla andra böcker också i serien. Jag tycker att de här nya omslagen är så snygga, så jag avvaktar tills i vår, och hoppas att det kommer ett par till då.

      Gilla

    1. De är väldigt bra! Som omväxling till alla nutida deckare, där allt sker så snabbt att man bara hänger med och inte hinner fundera så mycket själv, så är de perfekta. Jag gillar verkligen språket också.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s