Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 261
Utgivningsdatum: 2016-08-15
Omslagsformgivning: Lotta Berglin
Förlag: Bladh by Bladh
ISBN: 9789187371998
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida

Från fyra snygga och talangfulla franska kvinnor kommer – äntligen! – en fräck och personlig bok om hur det egentligen är att vara en parisiska: hur de klär sig, roar sig och försöker uppföra sig.
I korta, klipska kapitel ger dessa parisiska kvinnor dig sina mycket originella synpunkter på stil, skönhet, kultur, attityder och män. Författarna – Anne Berest, Audrey Diwan, Caroline de Maigret och Sophie Mas – ogifta singlar med män och barn – har varit vänner i åratal. Dessa talangfulla, bohemiska revoltörer, som befinner sig mitt i karriären inom de världar som är musik-, film-, mode- och tidningsbranschen, är ovanligt rättframma och frispråkiga när de raserar myterna om hur det är att vara fransyska av idag, i Paris. De avslöjar sina hemligheter och misstag, men skämtar också om sina komplicerade, ofta motstridiga känslor och dåliga vanor. De erkänner att de är snobbiga, något självcentrerade, oförutsägbara men inte (helt) opålitliga. Påstridiga och egensinniga, men även ömhudade och romantiska.

De tar med dig på en första date, en fest, några favoritställen i Paris, ut på landet, och till hemmamiddagar där det bjuds recept som även du kan tillaga – men att gå ut i deras sällskap kan ge både missräkningar och överraskningar. De talar om för dig hur man är hemlighetsfull och sensuell, hur naturlig man ska se ut, hur de gör sina pojkvänner svartsjuka, och hur de känner för barn, bröllop och att gå på gym.

I sista kapitlet delar de med sig av sina bästa adresser i Paris, och ger tips om vart man går mitt i natten, var man botar en baksmälla, var man beställer bästa födelsedagstårtan, vilken loppmarknad som är bäst – och så mycket mer.

Hur du blir parisisk var du än är kommer att ge dig många skratt när du väl kliver in i deras högklackade skor för att bli fri, fräck och bejaka ditt inre cool.

 

Vad jag tyckte om boken

Boken innehåller precis allt det som utlovas på förlagets hemsida, och jag gillar det! Den innehåller många listor som är väldigt roliga att läsa. De varvas med snygga foton, illustrationer och med kortare avsnitt som på olika sätt speglar den typiska parisiskan. En del av mystiken kring parisiskor skingras när man får det serverat så här tydligt. Själv sträckläste jag boken, men man kan också hoppa från avsnitt till avsnitt och läsa om det som intresserar mest just då.

Jag gillar den syn på parisiskan som författarna förmedlar genom hela boken, att hon aldrig försöker göra om sig till något annat än det hon är. Bättre att ta hand om sig och på så sätt bli den bästa versionen av sig själv, än att med kirurgiska ingrepp korrigera det ansikte eller den kropp man har. Vem vill i vuxen ålder ha ett ansikte fritt från rynkor, det man då ser är ett ansikte fyllt av rädsla för att åldras. Författarna ger inte bara tips om hur man sköter om det yttre, som hy och hår, utan även det inre. Som att berika sig med en gammal bok från antikvariatet, eller att umgås med människor i alla åldrar, framför allt människor som är mycket äldre än man själv.

Nyckelbegreppet för parisiskans yttre är au naturel. Med det menas att det skall se ut som hon inte bryr sig om hur hon ser ut. I verkligheten gör hon förstås det, men det skall se naturligt ut. Vill du se ut som en kvinna från Paris kan du börja med att kasta din fön. Använd handduk eller låt håret lufttorka. Undvik att tvätta håret för ofta, först en eller ett par dagar efter en tvätt får håret den stadga som gör det enkelt att snurra ihop det till en knut. En parisiskas hår är aldrig oklanderligt, men när ansiktet förändras med åren kan frisyren bli prydligare, för balansens skull.

En kvinna från Paris spelar med vad naturen har givit henne. Hon gör det bästa av det. Ingen parisiska bryr sig särskilt mycket om makeup. Hon fokuserar på att förebygga ålderstecken med underlagskrämer, inte på att korrigera dem som redan uppstått. Som Coco Chanel sade, ”förr eller senare når du den ålder då du har det ansikte du förtjänar”. Boken ger många konkreta tips på hudprodukter och viss make-up som ger den typiskt parisiska karaktären, och hur parisiskor vårdar sina händer och fötter. Faktum är att fransk manikyr är ett språkligt påhitt, fransk manikyr är raka motsatsen till franskt chic. Att ägna så mycket tid åt naglarna stämmer inte alls med parisiskornas inställning att inte lägga för mycket tid på sitt yttre.

Några tips, hämtade från listor i boken, på vad som är parisiskt chict:

• Jeans. Närsomhelst, varsomhelst och till allt. Ta bort jeansen ur la Parisiennes garderob och hon känner sig naken som en lysmask
• Herrskor. Helt enkelt för att alla säger att dessa chica, platta skor inte passar kvinnor med nu står för det motsägelsefulla uttrycket. Det är själva essensen i din stil
• Ballerinaskor. Din motsvarighet till de tofflor du aldrig tänker köpa. Du gör ingen skillnad mellan komfort och elegans, det är allt eller inget.
• Matcha svart med marinblått
• Vägra följa modetrender, se det istället som att modet följer dig
• Odla vänskap med folk i olika generationer; de mycket unga, de något äldre, men framförallt de riktigt gamla
• Ha många böcker, och har du inte redan läst Madame Bovary av Gustave Flaubert, gör det!
  
• Bär ett kulturmagasin under armen
• Gå på matmarknad och handla färska varor som är så naturliga och obesprutade som möjligt

 

Några tips, hämtade från listor i boken, på vad som däremot är brist på smak, och inte parisiskt chict:

• Logotyper. Du är ingen reklamtavla
• UGG-boots. Kommer inte på fråga
• En fejkad designerväska. Äkta oäkta är helt ok, men inga oäkta kopior. Liksom i fallet med falska bröst kan man inte dölja komplex med falsarier. Parisiskor har inte heller en väska som skriker ut sitt märkesnamn
• Att fråga någon på en fest vad personen arbetar med
• För mycket noppade ögonbryn
• Läppförstoring som ser ut som en anknäbb
• Ta sig själv på för stort allvar
• Förkortningar i sms
• Smycken utan en historia. Det unika ligger inte i priset, utan i affektionsvärdet

 

Nästa gång vi är i Paris skall jag hålla utkik efter om parisiskor verkligen brukar bära med sig en liten anteckningsbok i väskan. Enligt författarna gör alla kvinnor i Paris det. Helst en klassisk, svart från Moleskine. I den noterar hon allt från tankar som passerar revy, ett citat från en bok som uppskattas, en lista på att-göra-saker, stroferna till en sång hon vill kolla upp, vad hon drömde föregående natt som hon nyss kom ihåg. Det låter ju faktiskt som en bra idé, att ha med sig en anteckningsbok i väskan, det skall jag nog börja med!

I väntan på att själv få resa till Paris, kan man se någon eller några av de filmer som författarna tipsar om i boken, och som skall ge en känsla av att vara i Paris. Bland annat filmen 2 dagar i Paris. Den råkar vi ha hemma, så kanske blir det filmkväll i kväll (ingen smiley här, det är inte parisiskt chict).

Det här är en bok jag gärna rekommenderar. Har man svårt för ironi kan man kanske reta upp sig på vissa avsnitt i boken. Till exempel avsnittet ”Få honom att tro att du har en älskare”, där man får presenterat för sig en lista över alternativ. Listan avslutas dock med glimten i ögat: ”om han trots allt dumpar dig, så beklaga inte. Du har en aura som gör dig eftertraktad”. Tänk gärna på vad författarna påpekar i introduktionen, att de delar den typiskt franska smaken för att vilja förvandla livet till fiktion. Boken bör med andra ord inte tas på så stort allvar, utan läsas med öppet och humoristiskt sinne. Att ta saker på för stort allvar är för övrigt ett tecken på bristande smak och dåligt omdöme, om du frågar en kvinna från Paris.

♥