Avslut

Det här var Leiftras hage, där hon kunde gå bredvid de andra hästarna, men utan att komma åt att äta gräset som hon inte tålde. Jag har hämtat hem alla hennes saker till vårt eget stall nu, skurat ur hennes box och mockat ur hagen.

Nu när hon inte finns längre, inser jag hur van jag är att alltid ha henne i tankarna. Jag tänker fortfarande att det är dags att cykla och ge henne hö när klockan är 6.30, 12, 16 och 21 varje dag. Och nu när det har regnat så mycket har jag tänkt att hon kanske behöver komma in och torka eller kanske ha regntäcke de kyligare timmarna på dygnet.

Jag försöker intala mig att det är ganska skönt att inte behöva oroa mig för henne, att inte behöva gå upp tidigt varje morgon, vardag som helg, för att ge henne mat, och att det väl snart kommer att märkas ekonomiskt när jag inte lägger ut tusentals kronor på foder, skoning och veterinärer. Men nej, det finns ingenting positivt i detta. Den här sorgen är ihärdig.

17 reaktioner till “Avslut

  1. Leiftra var ju en familjemedlem som du tagit hand om i många år. Så hon lär nog vara i dina tankar en lång tid framöver.
    Men då du tagit med dig alla Leitras saker till ditt eget stall så undrar jag om du kanske vill ha en ny häst…

    Gillad av 1 person

    1. Livet kan vara ganska tufft. Vi är allihop med om både sorger och sjukdomar under en livstid, så jag får leva med det här, det är ju så livet fungerar. Jag hade Leiftra inackorderad hos min svägerska eftersom Leiftra hade hästkompisar där. Jag tog med alla sakerna som var Leiftras hem, men bara för att städa upp efter mig. Just nu känns det inte alls troligt att jag kommer att vilja ha en ny häst. Jag vill inte gå igenom det här igen, och jag tror inte att jag just nu skulle vara mottaglig för att se andra hästars förtjänster.

      Gilla

  2. djuren är ju såna familjemedlemmar som man fäster sig så vid.tyvärr är det baksidan av det.har haft två sheltiesar så jag vet ju.man saknar dom så och vill ha igen nån gång sen får man se när
    ta tillvara på tiden med dina djur
    kramisar åsa
    älskar din blogg

    Gillad av 1 person

  3. Jag känner så med dig.
    Ledig tid kan också göra ont, vet jag av egen erfarenhet. Man försöker intala sig att nu finns det möjlighet att göra en massa saker man trodde sig vilja – men nej, all den där tiden man är van vid att lägga ner är också värd det.
    Kram till dig! Ses snart (ska bara bli helt komplett frisk efter en förkylning så att det inte finns en chans för någon att påstå att jag är oansvarig).

    Gillad av 1 person

    1. Tack, Mona. Det är precis så det är, den där tiden man lägger ned på allt runt omkring, är också värd det. Det här är en av de värsta saker jag upplevt i mitt liv, men man måste lära sig att leva med allt. Jag tycker att jag hanterar det bra nu. Krya på dig och hör av dig när du är frisk!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.