Ny spänningsroman i brevlådan, och reflektioner om vad som gör en spänningsroman bra

Dubbelexponering, av författaren Sebastian Avindell – en spänningsroman som kom som en överraskning i veckan. Jag blev nyfiken och läste direkt prologen. Detta verkar vara en blodig historia 🩸 Enligt omslaget är det första delen i en ny deckarserie; Östgötamorden.

Just nu är jag otroligt kräsen när det gäller spänningsromaner. Kortfattat vill väl alla läsare att böcker skall vara välskrivna, underhållande och gärna originella, men vad de kriterierna innebär kan förstås vara ganska personligt.

Många spänningsromaner följer samma upplägg, vilket gör att jag tappar intresset eftersom jag tidigt inser vem som gjorde det. Inte alltid varför, dock. Jag gillar inte heller när upplösningen måste förklaras på slutet, till exempel genom att de utredande poliserna går igenom fallet med varandra och på det sättet knyter ihop trådarna. Jag vill få ledtrådar serverade på ett smart sätt efterhand som historien utvecklar sig, så att jag visserligen blir överraskad, men alla bitar skall falla på plats på slutet så att det känns helt logiskt, och absolut inte konstruerat. Tvärtom skall slutet kännas så självklart när bitarna fallit på plats, att jag själv känner mig litet dum som inte lyckats inse vem som gjorde det och varför. Och jag vill absolut inte läsa en klyscha som avslutande mening. Hellre ett ganska abrupt slut än att göra det sentimentalt med någon filosofisk fundering som bara har som syfte att avrunda när författaren har svårt att sätta punkt.

Vad önskar ni av en spänningsroman? Har ni någon favoritförfattare som lyckas uppnå kriterierna välskrivna, originella och underhållande spänningsromaner?

2 reaktioner till “Ny spänningsroman i brevlådan, och reflektioner om vad som gör en spänningsroman bra

  1. Jag skriver under på allt du har skrivit här och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det där greppet med att allt måste förklaras i slutet… då har man verkligen inte gjort det bra.

    Gilla

  2. Den författaren har jag inte hört talas om. Så det ska bli extra spännande att läsa din recension.
    Jag läser ju så gott som bara deckare och instämmer helt med dina ”kriterier”. Har totalt tröttnat på myspysdeckare, där två tredjedelar utspelar sig med fru/man och barn i köket.
    Sedan har du och jag ju våra favoriter, bland annat Pascal Engman. Har också märkt att sidantalet växer stadigt. Kan detta bero på enkelheten av ordbehandlingsprogrammen och den ökade tillkomsten av ljudböcker? Gillar i och dör sig tegelstenar, men inte krystade…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.