Justnujusthar

Från Fogelström till Kepler – mina förändrade läsvanor

Publicerat den 10 januari, 201911 januari, 2019 av Justnujusthar21 kommentarer

Mia i Bokhörnan håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon om vi hoppat mellan olika genres genom åren.

Under en period läste jag väldigt många böcker som handlade om vanligt folks levnadsvillkor. Per Anders Fogelström är fortfarande en stor favorit hos mig, jag älskar hans Stad-serie. Jag läste även en del av Vilhelm Moberg och Ivar Lo-Johansson, men också nyare litteratur som Åsa Linderborgs roman Mig äger ingen. Jag var väldigt engagerad i de hårda levnadsvillkoren, orättvisorna men också hur många lyckades behålla hoppet och glädjen under så svåra förhållanden.

Jag var aldrig någon deckarläsare innan jag började få recensionsexemplar, och det var så sent som 2016. Innan dess läste jag facklitteratur och skönlitteratur, men extremt sällan någon kriminalroman.

I och med att jag började läsa och recensera böcker som bokförlagen skickade, satte jag mig mer in i bokbranschen och insåg vilka deckarälskare svenskar är. Och jag också, visade det sig. Förra året läste jag 22 spänningsromaner och 35 skönlitterära romaner, övriga böcker var facklitteratur, noveller, young adult-romaner m.m.

I början av 2017 svarade jag på Johanna i deckarhörnans utmaning om fem favoriter bland feelgoodböcker. Jag kunde bara komma på tre stycken eftersom jag hade läst så få.

Men visst har feelgoodböckerna fått ett uppsving på senare tid? Plötsligt ges det ut så många, och nu skulle jag inte ha några problem alls att skriva en tio-i-topp, jag har antagligen läst fler feelgoodromaner de senaste två åren än jag gjort tidigare. Boken på bilden är en riktigt mysig feelgoodroman med alldeles lagom med svärta, den kan jag rekommendera.

Numera läser jag det mesta som hamnar i mina händer. Jag har ganska nyligen upptäckt Sci-fi och YA-romaner, och gillar dem också. Vilken genre det är spelar mindre roll, det viktiga är hur välskrivna böckerna är tycker jag.

När jag var barn läste jag alla böckerna om Kulla-Gulla och älskade dem. För ett par år sedan köpte jag allihop på Bokbörsen och planen är att läsa dem igen, nu med vuxna ögon och med mer uppmärksamhet på tiden som skildras, ur barnens perspektiv. Jag vet inte om man skall säga att cirkeln är sluten, när jag efter att ha hoppat mellan olika genres genom åren, återigen skall läsa flickböcker ;)

Ps. Jag missade ju att skriva att jag läste böcker av Jackie Collins, Colleen McCulloughs och Jean M. Auel när jag var tonåring. Vad är det för genres egentligen..? Romance..? Jag var i alla fall helt fast i böcker av dem under några år.

♥

There is no planet B

Publicerat den 10 januari, 201910 januari, 2019 av Justnujusthar2 kommentarer

Bella önskade sig tröjor i julklapp som är tillverkade på ett miljömässigt vettigt sätt, och som har ett budskap som hon är väldigt engagerad i tryckt på framsidan.

Jag beställde samtidigt den här till mig själv. En väldigt skön hoodie med det smarta och dubbeltydiga trycket There is no planet B. Jag försökte fota utomhus, men trycket syns ju inte. Däremot ser ni en del av roten till trädet som föll över min bil, och min hyrbil på garageplanen. Kanske var Alfrida en helt normal storm, eller så berodde den på klimatförändringarna. Så det finns åtminstone en liten koppling mellan tröjan och trädet.

Jag lånade Bellas rum och tog en bild i hennes garderobsspegel istället. Sned och vind bild, men nu syns i alla fall texten bättre än på den första bilden.

Dessvärre försvinner väl mycket med det miljömässiga tänkesättet i och med att tröjorna tillverkas utomlands, men som jag skrev om häromdagen, det är viktigt att prata om klimatfrågan och med den här hoodien pratar jag ju med alla som ser den utan att jag behöver starta en diskussion.

Nu är det dags för middag, och sedan skall jag svara på Mias Helgfråga innan jag jobbar litet till med min bok.

♥

Att skriva den svåra andra boken

Publicerat den 9 januari, 2019 av Justnujusthar8 kommentarer

Den här bilden är några år gammal, men nu sitter jag här igen

Jag har gjort många försök att bli klar med min andra bok, men mitt fokus har varit på helt andra saker som jag dels tyckt vara mycket viktigare, dels roligare.

Framförallt förändrades mina värderingar i livet helt och hållet i och med barnen. Jag som hade tänkt att jag skulle ägna livet åt att skiva forskningsrapporter och tävla i distansritt lade det helt på hyllan när jag blev mamma. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle påverka mig. Att bli mamma till Bella och Jackie är det absolut bästa som hänt mig, det var som att hitta hem och plötsligt blev allt futtigt i förhållande till det. Men nu är de snart tonåringar båda två, då borde jag väl kunna skriva klar min bok.

En anledning till att det tar sådan tid tror jag är att jag blev litet för tillfredsställd med att ha lyckats skriva den första boken och att den fick viss uppmärksamhet. Jag hade på något sätt bevisat för mig själv att jag kunde skriva en sådan här bok. Störig inställning tycker jag nu, när jag skall ta mig tillbaka och inser hur svårt det är. Jag får skylla på att jag var så ung och naiv.

Jag tror också att jag har satt käppar i hjulen för mig själv, genom att engagera mig så mycket i så enormt många andra saker. Jag kan inte ens nöja mig med att värma fiskpinnar till middag, lagat från grunden måste det vara, vilket ju tar mer tid.

Bodil Jönsson har skrivit flera kloka böcker om tid. Hon kanske delvis har svaret, när hon skriver om ställtid. Den där tiden man mentalt behöver för att hinna avsluta en sak och ställa om sig för att ta itu med nästa. Hon menar att när man gör ”lätt-och-lagom-aktiviteter”, då behövs ingen ställtid. Dem kan man dra igång direkt.

Jag förstår precis vad hon menar med det. Det är inga problem att gå direkt från att skjutsa till aktiviteter och vidare till att läsa skönlitterära böcker, träna, skriva recensioner, hjälpa barnen med läxorna, laga mat, tvätta. Det är betydligt svårare att gå från läxläsning med barnen till att sätta sig vid datorn och direkt förstå och formulera samband mellan 1975 års välfärdspolitiska mål för det svenska samhället, Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och 2011 års grundlagsändring av svenskt minoritetsskydd.

Här fotade jag Fame, när hon låg på mitt manus vid datorn, för fem år sedan.

Fame har varit med mig när jag läste Europarådskonventioner i sängen. Jag tyckte att det borde gå lika bra att sitta i sängen och läsa som att sitta vid ett skrivbord. Det gjorde det uppenbarligen inte. För söt katt och för skön säng.

Under en period tog jag faktiskt tag i avhandlingen igen och gick igenom de avslutande 27 lådorna från Grundlagsutredningen, som först var försvunna på Riksarkivet, men som till slut kom till rätta.

Nu har jag följt upp alla utredningar som behandlat det jag skriver om, så nu borde jag snabba mig på med att bli klar med avhandlingen, innan vi faktiskt har en ny regering som kanske tillsätter en ny utredning…

Manuset ser likadant ut i dag som det gjorde på den här bilden. Nu läser jag igenom allt jag skrivit från början till slut. Litet glad blir jag faktiskt att jag inte lät avhandlingen vila när jag var i det där stadiet då allt är som ett enda trassligt garnnystan. Strukturen och i princip all forskning är trots allt gjord.