Författare: Justnujusthar

En vinterdag fylld med utmaningar: fruset vatten och 15 grader inomhus

Publicerat den av Justnujusthar12 kommentarer

Vardagarna innehåller så mycket fint. Ibland fotar jag och delar med mig här. Som på ladan i soluppgång. Ett favoritmotiv.


Men livet är inte ett rosaskimrande fluff, inte för någon, och inte hela tiden. Särskilt inte den här vintern, med snö och kyla under två månader i sträck. Och absolut inte i dag.

I morse ägnade jag tre timmar till att försöka tina upp vattenledningar som frusit i tvättstugan, igen. Förra gången var för två veckor sedan. Fram med hårfön och byggfläkt. Fläkten pallade jag upp på en stol med en uppochnedvänd plastbalja ovanpå. Bara varmvattnet hade frusit, alltså behövde jag lokalisera rätt rör från varmvattenberedaren. Bastun fick hjälpa till att värma upp och sprida värme. Säkert syns det på elräkningen sedan. Hurra…


In och tända en brasa, eftersom det var bara 15 grader inomhus när jag gick ut. Tillbaka till tvättstugan.

Dags att ge hästarna vatten. Släpa ut förlängningsslangen som jag tinat upp inomhus i hallen under natten. Men varför blinkade utebelysningen och lysrören i stallet? Det måste ha blivit ett spänningsfall på grund av att jag hade både bastun igång och använde byggfläkten för att tina upp vattenledningarna. Huvudsäkringarna sitter i stallet, så in dit och hitta rätt säkring och byta.

Insåg att vattnet rann väldigt långsamt. Typiskt. Det måste vara något fel på hydroforen också. Den står i ett rum med egen dörr i stallbyggnaden. Dörren var blockerad med trettio centimeter tjock isskorpa. Hämta spade och hacka mig in. Till slut gick det att öppna dörren tillräckligt för att jag skulle kunna pressa mig in. Hydroformätaren på noll… Återställa hydroforen. Mätaren började ticka uppåt igen, vattentrycket blev normalt och hästarna fick vatten. Pusta ut en stund.

In i huset och titta till brasan. Veden hade såklart hunnit slockna. Tända en ny brasa. Den här gången rykte det in, och det doftade ganska snabbt rök i hela huset. Jag vet inte vilket som är värst, att frysa eller känna doften av rök från ved.

Tillbaka till tvättstugan och de frusna ledningarna. Efter fyra timmar lossnade isproppen. Jag var ganska nöjd med att jag klarade att lösa alla problem. Men har ni sett filmen ”Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott”..? Så började det kännas.

Lunchdags. För hästarna. Själv hade jag inte ens ätit frukost. Hästarnas höbalar var helt täckta med is och snö. Hämta en spade och försöka nå upp för att få isen att lossna, utan att få isklumpen på mig.

Nu är det -20 grader utomhus igen. Inomhus är det 16 grader.

Hästarna vill inte komma för att stallas in under natten. De står längst borta i hagen och bara tittar på mig när jag kallar på dem. Trött och genomfrusen, efter en lång dag då jag känt mig som Raskens, känns det som rätt beslut att sälja både hus och hästar.

Men så dök ett foto upp i mitt Instagramflöde, på tussilago, som pappa messade mig i början av mars för ett par år sedan. Om vi har tur är det bara en månad kvar till vår. Snart är oxveckorna över! Och jag tänker på vad pojken peppade sig själv med i filmen ”Mitt liv som hund” – det kan alltid vara värre. Mycket värre.

Hoppas ni uthärdar kylan, ha en fin lördagskväll! ❤️

Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke – min recension

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar

Under en period läste jag ett helt gäng romaner som på olika sätt handlade om livskriser och vägval för personer som stod mitt i livet, eller om de kanske kommit litet längre än halvvägs. Jag läste En modern familj, Mannen i mitt liv, Under två timmar, Förlåten, Min bästa väns fru, Finna sig, Allt jag önskade, En enastående karriär, Född på en söndag, Dagar av ensamhet, Vegetarianen, Nötskal. Och så läste jag Nina Lykkes Nej och åter nej och därefter hennes Nästa! En läkarroman. Två av de bästa i den här genren.

Vi är inte här för att ha roligt har ett litet annat perspektiv än de två tidigare svensköversatta romanerna av Nina Lykke. Nu står inte dynamiken i en familj eller mellan ett äkta par i fokus. Nu är det Knut, en medelålders, avdankad författare, och hans tankar och agerande som är i blickfånget för författarens skarpa och satiriska penna. Tjugo års skrivblockering blev inte direkt avhjälpt när en författarkollega namngav honom i en så kallad verklighetsroman, som en person som ofredat henne sexuellt.

Knuts tillvaro är allmänt dyster, när han oväntat blir inbjuden till en erkänd litteraturfestival som en av paneldeltagarna på ämnet otrohet, tillsammans med sin författarkollega och antagonist och sin exfrus nye man. Nu skall han äntligen se till att få offentlig upprättelse för allt som gått snett!

Det finns flera likheter mellan Nina Lykkes tre romaner. Huvudkaraktärerna har börjat fundera över sina liv och vad de vill nu, när de stora stegen i livet ofta är tagna. De har egentligen förutsättningar att vara nöjda och till och med lyckliga, men gemensamt för dem är att de blivit helt förblindade av vad de inte har. De önskar sig mer av livet, men vet inte hur de skall få det. Plötsligt börjar de agera utan självinsikt och fullkomligt egoistiskt i hopp om att återigen känna sig betydelsefulla, sedda och bekräftade. Så även Knut. Av någon anledning som han inte längre minns, hade han tyckt att Lene, hans livs kärlek, hade förvandlats till någon som stod i vägen för hans lycka. Och han hade trott att berömmelsen för tjugo år sedan var en del av honom, något han tog för givet. Sonen har han knappt kontakt med alls, och han förstår inte hur Lene bär sig åt för att lyckas bättre med det. Nu är Knut passé och han ångrar sina val.

Inledningsvis tyngs berättelsen till viss del av den leda och otillfredsställelse som Knut upplever, men precis som i de tidigare romanerna tar berättelsen fart mot slutet och det är då det blir riktigt bra. Under paneldebatten på litteraturfestivalen kulminerar berättelsen och slutet blir både hysteriskt, roligt och rimligt. Nina Lykke vågar, likt pojken i Kejsarens nya kläder, uttala sanningen utifrån flera perspektiv så som hon ser den, även om den för dagen är politiskt inkorrekt. Det känns ofta överraskande, uppfriskande och humoristiskt, som om någon sticker hål på en uppblåst ballong. Texten kryddas med många, ganska råa och burdusa men träffsäkra, betraktelser av relationer och samhället i stort och smått.

Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 222
Utgivningsdatum: 2023-05-22
Förlag: Wahlström & Widstrand
Originaltitel: Vi er ikke her for å ha det morsomt
Översättare: Marianne Mattsson
Omslag: Sara R Acedo

Pappa ♥

Publicerat den av Justnujusthar30 kommentarer

I dag öppnar jag upp bloggen för att berätta för alla er som skrivit till mig och undrat varför bloggen är stängd, och om det hänt något, att jag varit så oändligt ledsen och trött den senaste tiden. Pappa har gått bort och det känns så otroligt tomt och ensamt utan honom.

Mamma fick cancerbesked i augusti förra året och har kämpat sig igenom en stor operation och sex stycken cellgiftsbehandlingar, som hon måste fortsätta med resten av sitt liv för att hålla sjukdomen ifrån sig. Och i början av året drabbades pappa av en liten stroke som följdes av flera små och sedan en stor hjärnblödning.

För mig har de senaste tio månaderna varit de värsta i mitt liv. Pappa gick bort för exakt en månad sedan. Jag fick samtal från sjukhuset på natten om att pappa blivit sämre, och åkte direkt och hämtade mamma. Vi satt vid pappas sida under hans sista timmar. Det känns skönt att veta att jag har haft möjlighet att finnas för mina föräldrar under den här tunga perioden, och att jag var med ända till slutet för pappa. Men att se sin pappa bli sämre och sämre, bli medvetslös och sedan få upprepade hjärtstopp och dra sitt sista andetag, att se honom livlös och bara vänta på att han skall säga något, röra på sig, det var hemskt.

Pappa var en klippa i mitt liv. Ett bollplank och någon jag alltid kunde vända mig till för att dela både roliga och tråkiga nyheter och jag tror att jag var ett sådant bollplank för honom också. Vi har alltid pratat med varandra var och varannan dag. Med honom pratade jag om i princip allt; arbete, studier, djur och natur, växter, pyssel, filmer, relationer, politik, historia. Honom kunde jag ringa och be om hjälp med vad som helst. Och han skämtade och skojade och gjorde vanliga saker mycket roligare. Som på fotot här ovanför, då vi skulle frakta en båt genom skogen till sjön. Då åkte vi såklart inte på flaket och inte i traktorn, utan satt i båten på flaket, vilket vi barn tyckte var extra kul. Vid middagarna när jag var liten spexade han så att jag ramlade av stolen av skratt. På ett av fotona trollar han för min brorsdotter, Pernilla. Han spred alltid positiv energi omkring sig och lättade upp stämningen på vilken stel tillställning som helst. Pappa hade alltid lika roligt som alla barn, och många vuxna, när han spexade. När han och mamma renoverade huset vi tagit över efter mormor och morfar, ville jag ta en bild på dem. Då fällde han upp tumstocken som en ram runt mamma och sade att han ramat in det bästa han hade ♥

Under nästa vecka har vi fått tillstånd att sprida hans aska i skogen som han älskade, och vi som var hans stora familj med fru, barn, barnbarn och barnbarns barn kommer att träffas på en fin plats som pappa tyckte om och ta med egen fikakorg. Det kommer att bli ett fint avslut helt i pappas anda.

♥