Stekta äpplen med vaniljglass

I går fick Jackie laga efterrätten, och i dag Isabella.

Tunt skurna äpplen som man steker i smör, sirap och kanel tills äppelklyftorna är mjuka. Enkelt och gott när barnen vill hjälpa till i köket. Själv behövde jag bara hålla koll på att inga barnhänder kom för nära den varma stekpannan. Resten klarade de själva.

.

Det bästa var nog att stolt kunna berätta att man lagat den goda efterrätten själv.

 

Midnatt i Paris

En film som utspelar sig i Paris. Dessutom är det en romantisk komedi, med manus och regi av Woody Allen. Det måste bara bli bra, eller vad tror ni?

Så här beskrivs handlingen i korthet:

Gil är i Paris med sin fästmö Inez  och hennes föräldrar. Av dem är det bara han som avväpnas av Paris charm. Den blivande svärfadern är en bister republikan som avskyr fransmännen för att de inte gick med i invasionen av Irak. Hans fru ser bara bilköer. Inez kan inte begripa hur någon som har det så bra som Gil kan prata om att flytta till Paris och ägna sig åt sin aldrig färdiga roman, i stället för att fortsätta att enkelt dra in stora pengar som manusförfattare i Hollywood – ”Vill du verkligen ge upp allt bara för att kämpa?”

Om ni sett den, berätta gärna vad ni tyckte! Själv skall jag som sagt se den nu, jag berättar senare om den levde upp till mina förväntningar!

 

Vår egen lilla Lotta

Just nu har vi en liten kopia av Lotta på Bråkmakargatan här hemma. Oj oj, vad humöret pendlar. Från att ha varit ett enda strålande solsken kan hon sjunka ned i ren förtvivlan över något man själv skulle tycka är en småsak. Det sämsta man kan göra att vifta bort det. För henne är det stort allvar och då måste man ta henne på stort allvar också.

Det gäller att välja sina strider, och man får omväxlande lirka och trösta många gånger per dag. Rena berg- och dalbanan.

Otroligt egentligen, hur Astrid Lindgren kunde träffa så rätt i de repliker hon gav sina karaktärer. De stämmer ju på pricken!

– Vad blir det för mat?

– Panerad fisk med ris

– Fisk… Då vill jag inte ha…

Och det är bara att byta ut ordet fisk mot vad som helst, för svaret blir detsamma..!

.

Eller:

– Dumma mamma!!

Som hon egentligen inte menar, och som hon ångrar direkt när hon sagt det. Och så får man trösta igen och så blir allt bra. Ett tag.

Och mitt i de här känslostormarna går utvecklingen på högvarv. Rätt som det är inser man att ungen kan ju skriva! …R.. A.. S.. M.. U.. S… stavar hon plötsligt lillkusinens namn.

Det är bara att hålla i sig och åka med!