Familjen – Sida 21 – Just nu

Nesligt på alla hjärtans dag

Publicerat den 15 februari, 201916 februari, 2019 av Justnujusthar8 kommentarer

Litet underligt sammanträffande att jag fick tid för kastrering av båda våra hankatter just på alla hjärtans dag, men så blev det.

De gick inte frivilligt med på att gå in i transportburarna, och Doris (vi trodde länge att han var en hon) kämpade och skrek hela vägen till veterinären och ville komma ut.

Ingreppet gick väldigt snabbt och båda katterna mår bra. De fick stanna i vårt gästhus hela dagen och natten efteråt, men i dag har de fått komma ut. Doris är fortfarande ute, men Zingo kom ganska snart tillbaka in och ligger som vanligt och sover i soffan.

Nu får de ett lugnare liv, och grannarna blir gladare när katterna inte går runt och markerar revir hos dem. Ni som vet hur det luktar förstår… Id-märkta och vaccinerade är de också. På bilden hade de ännu inte vaknat upp efter sövningen.

Så började min förmiddag. Sedan hem och slå in paket. Vi har som tradition att ge Bella och Jackie presenter på alla hjärtans dag, så innan de skulle komma hem från skolan hade jag ställt presenterna på deras sängar.

Det fanns så söta kort på Nalleriet.

Från Patrik fick jag ett bokat flyg och hotellrum lördag till söndag till Kiruna. Sedan jag läste boken Tio över ett av Ann-Helén Laestadius har jag pratat om att jag vill resa till Kiruna. Jag är så nyfiken på hur det ser ut och hur det går till att flytta en hel stad, som man gör där på grund av gruvdriften. Och hur det är att sova där och vakna klockan ett på natten när de spränger i gruvan.

Jag har däremot ingen lust att resa ensam, jag tycker att det vore roligare att dela upplevelsen, men Patrik vill inte följa med. Borde man inte resa båda två om det är en alla hjärtans dag-present..? Eller hela familjen, med tåg som jag har pratat om, så att vi får se de norra delarna av Sverige på samma gång. Jag har hur som helst ingen större lust att sitta där ensam med min trerättersmiddag på kvällen på hotellet. Eller att gå på spa ensam. Det skulle bara kännas sorgligt. Så hur gör jag nu? Reser ensam ändå, eller frågar runt om någon annan vill följa med?

Till middag åt vi lammfärsbiffar med ugnsrostade grönsaker och tsatsiki. Till efterrätt hade Bella gjort så fina fruktspett. Ser ni hur hon hade skurit ut hjärtan i frukten och bären?

Så här vackert var det på kvällen. Det här ljuset som vi får njuta mer och mer av nu gör mig riktigt lycklig.

I kväll är det danslektion för tjejerna och jag tränar vidare under tiden efter mitt program. Förra passet tog verkligen och jag har fortfarande träningsvärk. Men inte ondare än vanligt i höften, vilket är en lättnad. Jag måste ju träna för att bli bättre, och det blir problem om träning ger mer smärta. Hoppas hinna svara på era frågor i kväll om vad naprapaten gav mig för råd. Jag tror att hennes råd kan vara till nytta för fler än mig.

Ha en fortsatt fin och solig dag!

♥

Februari börjar med snökaos

Publicerat den 1 februari, 2019 av Justnujusthar3 kommentarer

Första dagen i februari. Så här såg det ut när jag åkte och hämtade Jackie och Bella i skolan i dag.

Från att ha varit en lugn och skön morgon började det plötsligt blåsa och snön yrde. Sikten framåt var nästan obefintlig, det var som att mötas av en vit vägg.

Skönt att jag hann träna, handla mat och ta hand om hästen redan på förmiddagen.

Resten av dagen har jag ägnat åt min text och nu blir det filmkväll med Kjell Bergqvist, Göran Ragnerstam, Annika Hallin med flera riktigt bra skådespelare. Svenskt kriminaldrama i åtta delar av författarna till Springfloden, Cilla och Rolf Björlind. Riktigt bra och ruggigt hittils. Graven, på SVT Play.

Det verkar som vårt Internet fungerar bättre nu, så i morgon kan jag nog titta runt hos er :) Ha en fin kväll!

♥

Jag överlevde första dagen med nya bilen

Publicerat den 28 januari, 201929 januari, 2019 av Justnujusthar30 kommentarer

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: fil. Min tolkning av temat är den nära-döden-upplevelse jag hade i går och som faktiskt handlar om just fil.

Det här är min nya bil. Jag gillar det mesta med den. Utom att den nästan fick mig att köra ihjäl mig i dag.

På väg hem från bilfirman i helgen trodde jag att däcken inte satt fast ordentligt. Eller att något var fel med styrningen. Nu har jag själv upplevt innebörden av ”med hjärtat i halsgropen”, för det var precis så det kändes. Jag blev så otroligt rädd. Jag ringde Patrik som körde hem vår andra bil, och bad honom stanna och byta bil med mig så att han kanske kunde känna vad som var fel. Men han kände ingenting konstigt alls.

Jag visste ju vad jag själv känt, så när jag kom hem googlade jag på vinterdäck och väghållning och lärde mig att nya dubbdäck kunde vara väldigt svajiga och läskiga att köra med de första tio milen. Ok. Bara att ha is i magen och vänja mig alltså.

I morse när vägarna var helt vita med snö på vägen och snödrivor att ta oss igenom gick allt helt perfekt, så jag tänkte att jag kanske hade inbillat mig trots allt. Men nu i eftermiddags, när jag skulle hämta tjejerna i skolan, då upprepades allt igen…

När jag styrde åt ett visst håll var det som om bilen höll emot och styrningen reagerade någon sekund senare hela tiden. Och plötsligt började det tuta frenetiskt i bilen, och så blev det lugnt igen. Tills det började tuta igen. Att jag var livrädd är en underdrift. Men jag tog mig till skolan och under tiden jag väntade på Jackie och Bella ringde jag till bilförsäljaren och berättade hur jag upplevt körningen och frågade om det berodde på däcken och att jag bara behövde vänja mig vid det här.

Han förstod direkt vad orsaken var, nämligen att bilens filhållningsassistans förhindrar att man kör över mittlinjen in i mötande fil. När det är snö litet här och var på vägen tror bilens system att det är väglinjer, och försöker motverka att man styr över dem. Problemet blir när man kör mitt i sin egen fil och bilen försöker förhindra det… Han rådde mig att genast koppla ur den funktionen tills det är sommar och torra vägbanor.

Systemet varnar med ljus- och ljudsignal, samt assisterar föraren med ett mjukt tryck mot styrutslaget, om ett oavsiktligt filbyte är på väg att ske.

Tänk er känslan att bilen inte reagerar när du vrider på ratten, och det kommer stora lastbilar i mötande fil. Ganska stressande när bilen dessutom börjar varna med upprepade ihållande signaler och du inte har en aning om vad som händer.

När jag hade kopplat ur den där assistansfunktionen fungerade bilen perfekt. I morgon skall jag ge bilen en ny chans, så får vi se om jag tycker mer om den än i dag.