I lördags var vi bjudna till en 50-årsfest och jag fick en anledning att använda den här klänningen. Det blev ingen bra bild i Bellas spegel eftersom den behövde putsas, så jag gick till Jackies rum och tänkte prova där.
Inte mycket bättre där, men stämningen var på topp i rummet :) Under kvällen var de ensamma tills vi kom hem efter midnatt. Jag tror inte att de ägnade oss en tanke när vi var borta. Hur kunde de plötsligt bli så stora?
Det var en väldigt mysig fest med många intressanta samtal. Och maten var god. Det här är bröd med pulled pork, avokado, picklad lök, mango, ruccola och säkert mer. Väldigt gott. Till dessert en dajmpannacotta.
På söndagen var det otroligt fint väder och vårblommorna slog ut. Oskarp bild tyvärr, men visst får man vårkänslor när man ser hur solen lyser på vintergäcken.
Jag skulle ha mött upp med Ullis för en promenad, men min höft gjorde mer ont än på länge, så jag måste skjuta upp promenaden och försöka massera bort smärtan med min pressure ball. Det gick inte alls. Till slut bokade jag tid hos naprapaten jag gått till tidigare och fick komma dagen därpå.
Ni vet hur det är med smärta. Det kan göra så ont att man blir helt utmattad. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna när det var som värst. Men jag såg på håll att något verkade sticka upp ur vår brevlåda vid vägen som ni kan se längst bort i bilden. Istället för att gå ut och titta, tog jag fram vår kikare. Då är man trött.
Men kanske inte lika trött som de här kompisarna ändå… Jag måste ju bara fota.
I dag är det måndag och jag har varit hos naprapaten. Han är verkligen proffsig. Efter behandlingen var den värsta smärtan borta och vi kom fram till vad det var som utlöst den. Jag kände mig så smärtfri att jag tränade ett pass på gymmet nu i kväll, och i morgon kväll skall jag prova att rida igen och se om det går bra med höften. Håll tummarna! Jag längtar så otroligt mycket efter att komma tillbaka till ridning igen.
Men nu är min energi slut för i dag. Godnatt ♥
I går fyllde Max ett år. Erica hade bakat en sockerfri tårta speciellt till honom. Så här fin var den. Men jag tror att Max var mer intresserad av ljuset.
Så här fin tårta bjöds vi andra på. Godast var ändå de små bakelserna som hade smak av kanel och kardemumma med grädde och bär som topping. Vårkänsla av solen som lyste in, de öppna dörrarna som gjorde att det fläktade litet och den fina dukningen.
Sedan började demoleringen av tårtan.
Klarar ni av att se sådant här? Många bakar en egen tårta till barnen, för att han/hon skall få äta på eget vis på sin ettårsdag. Förmodligen uppskattar barnen det här kladdet mer än att äta tårtan.
Max kan hantera gaffel, men varför gå omvägar med den när man kan äta direkt med munnen?
Litet prydligare på min tallrik ;)
Just nu - Just här 