Till alla er fina människor i den fantastiska bloggvärlden – Gott Nytt år!

Strax skall jag ta ett bad, locka håret och leta fram en klänning och några smycken som kan passa för nyårsfirande. Men först vill jag tacka er så otroligt mycket för det här året!

Tack för alla snälla, roliga och intressanta saker ni skrivit till mig i kommentarerna till inläggen, och tack för era egna inlägg ni som själva bloggar. Det är verkligen fantastiskt hur mycket man lär sig genom varandras bloggar, och hur väl man lär känna varandra. Tack för att ni har stått ut med mig och mina inlägg ännu ett år, hoppas att vi fortsätter på samma sätt under 2019!

Gott nytt år!

♥ ♥ ♥

 

Jul och nyår under nio år

Julaftons morgon 2010. När vi åkte på vår första utlandsresa med barnen var det till New York, och där köpte vi de här klänningarna och fuskpälsarna för i princip ingenting. Vilka fina naglar jag hade, de är nu ett minne blott.

År 2011 såg vi ut så här. Bella och Jackie tyckte fortfarande att det var fint med klänning. Själv har jag tydligen ett Bamseplåster på vänstra långfingret, ganska typiskt mig. Sjuåriga Bella hade valt sin finaste klänning med rosa pärldiadem och rosa Törnrosahalsband. Det har hänt litet grand med hennes klädstil :)

Året därpå, 2012, ville Jackie absolut ha sin tomteklänning och strumpbyxorna med katter på. Själv hade jag tydligen samma klänning som två år tidigare. Vi hade fortfarande inte tapetserat om i vardagsrummet. Det är sådant man tänker på när man ser på foton långt senare.

Det är inte lätt att hitta bilder på familjen tillsammans just runt jul och nyår. Jag hittar inga alls på oss alla fyra, och den här bilden är den enda jag kan hitta på oss tre från vintern 2013. Det här var två veckor innan jul. Den som spar han har, när jag var ute i dag använde jag den mössan som Bella har på det här fotot :) Men vart tog den där cardiganen vägen, den har jag letat efter.

Från vintern 2014 är den här bilden den enda på oss tillsammans. Men egentligen hade det precis blivit 2015. Det var på nyårsdagen och vi skulle se Nötknäpparen på Operan.

Under tre år blev det inga bilder tagna på oss runt jul och nyår. Den här tog vi på julaftonens morgon i år, 2018. Tänk att de här två busfröna har vuxit upp och ser så mycket vuxnare ut, är lika långa som jag, bättre än jag på väldigt mycket och på många sätt mycket klokare.

En lärdom från det här inlägget är att inte undvika att vara med på bild. Det är ju ganska kul att se hur man såg ut tidigare.

Är jag en dålig mamma..?

Jag tittar igenom mina mappar med bilder, inför mitt inlägg med text och bilder från året som snart gått, och snubblade över den här bilden… Jackie var fem år. Hon brukade tydligen skruva mycket på sig vid lunchen på förskolan, och personalen undrade hur hon brukade sitta när hon åt hemma. Helt ärligt såg det ofta ut så här…

Min bild av mig själv är att jag är ganska sträng som mamma, men jag måste nog revidera den bilden. Men ärligt talat minns jag att jag tyckte att det inte var hela världen om min femåring ville ligga och äta, även om hon kladdade ned både pyjamasen och duken med ketchup. Huvudsaken att hon visste hur man uppför sig så att inte andra drabbas av hennes bordsskick.

Och hon hade uppenbarligen ett gott bordsskick när vi var ute på restaurang. Här sitter hon på vår första utlandsresa med barnen, som gick till New York samma år som bilden ovanför togs. Det ser ju godkänt ut, eller vad tycker ni?

Det här var sex månader senare, också i USA. Efter tre veckor på bilresa genom nio amerikanska stater hittade vi äntligen kanelbullar! Dock ganska glaserade, så de måste ätas med gaffel. Men det gick ju också bra.

Från samma resa. Jag tycker nog att hon får godkänt för sitt bordsskick, så jag kanske inte uppfostrade henne alltför dåligt trots allt.

Ett spontaninlägg som ni antagligen inte är det minsta intresserade av, men eftersom bloggen delvis är min dagbok så kan det bli så här :)

Ha en fin kväll!