Fem en fredag – om sommar

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat: Sommar.

Vad är en riktig sommarfrukost för dig?
Jag har ätit samma sak till frukost i åratal, säkert under tio år i alla fall. Två kokta ägg och en kopp kaffe. Men nu i sommar har jag börjat variera mig. Så nu kan en frukost se ut som på brickan här. Bara ett ägg, men fortfarande kaffe. Och så kvarg med passionsfruktssmak, Paulúns granola med mango och jordgubbar från egna landet. Men ofta äter vi havregrynsgröt till frukost. Jag äter den med nästan en deciliter blåbär och äppelmos, utan mjölk.

Frukost vid lekstugan

Till Bella och Jackie gjorde jag den här frukosten häromdagen, den känns som en riktig sommarfrukost.

Och apropå att äta utomhus på sommaren… titta på den här kortfilmen med David Hellenius när han gör parodi på svenskarnas hysteri kring att till varje pris äta utomhus bara för att det officiellt är sommar.

Jag har funderat på varför många svenskar tvingar sig att äta utomhus även när det inte alls är behagligt. Trots att det är iskallt skall vissa äta utomhus under sommarmånaderna, inlindade i filtar så att man inte kan hantera besticken och maten kallnar. Eller så får man stå ut med getingar som surrar runt maten och att få hjärtat i halsgropen varje gång någon försöker vifta bort en geting. Inte alls avkopplande enligt mig. Varför inte äta i lugn och ro inomhus och gå ut efteråt?


Vad är något du gör på sommaren men aldrig annars?

Det måste vara att kunna uppskatta att det regnar. Det är väl aldrig mysigt utom just på sommaren?

Är du en fisk bland vågor eller håller dig på land?
Jag älskar att bada och simma, men jag skulle nog bo på varmare breddgrader för det känns som att hoppa i en isvak om det är kallare i vattnet än + 25 grader, vilket det ju oftast är i vårt land.

Mäster Mikaels gata i Stockholm

Fotat från Ivar Lo-parken i Stockholm

Linnés Hammarby i Uppsala

Universitetshuset i Uppsala

Tunnelbaneuppgång vid Kungsträdgården i Stockholm

Har du någon gång varit turist i din egen stad?
Ja, det har jag faktiskt. Man blir så lätt hemmablind har jag insett, så att turista sin egen stad gör att man upptäcker massor av nytt trots att man haft det helt nära hela tiden. I min reseblogg har jag samlat några inlägg från när vi turistade Linnés Hammarby i Uppsala och olika platser i Stockholm. Jag har visst glömt att lägga in bilder från när jag turistade Norrtälje och Sigtuna, som också är mina städer kan man säga, vi bor ju med ungefär lika långt till Stockholm Uppsala, Norrtälje och Sigtuna. Och en hel hög med bilder från Uppsala. Det får bli ett sommarprojekt att komplettera med dem.

Vad ser du fram emot mest med den här sommaren?
Jag har mest sett fram emot att jag skall få uppleva Gotland med Visby och Fårö senare i sommar. Men förra veckoslutet, fredag – söndag, var vi på Lollapalooza i Stockholm. Vi gav biljetter i julklapp till Bella och Jackie och köpte till oss själva för att vi ansåg att de var för unga för att vara på en musikfestival själva. Det visade sig vara helt magisk stämning med bra musik, god mat och otroligt trevliga människor, jag har skrivit om det i det här inlägget. Jag hade inte förväntat mig något för egen del, men så här med facit i hand tror jag att det blir svårt att toppa den upplevelsen i sommar. Lollapalooza blir nog höjdpunkten.

Fler har funderat kring sin sommar och länkat från Elisa, och du kan själv vara med i utmaningen.

Fem en fredag – på agendan

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat: på agendan.

Vad var din första tanke när du vaknade i morse?
Jag tyckte att det var ovanligt mörkt i rummet, men jag fick förklaringen när jag såg att klockan bara var strax efter fyra. Sedan gick jag upp och satte mig och läste en bok på sängkanten. Nej, om det skämtar jag förstås :) Det här fotot togs förra sommaren. Men jag vaknade tidigt och gick till slut upp och stekte två ägg och drack en kopp Linizio Lungo, min favoritsmak på kaffe.

Vad var först på agendan för idag?
Jag skjutsade Bella och Jackie till skolan, precis som alla vardagar.

Vad är sist på agendan för idag?
Sist i dag vill jag inviga min motionscykel och kombinera det med att se ett eller två avsnitt av Elementary. Dels vill jag kunna ha den här klänningen i sommar, dels är jag helt fast i Netflixserien om Sherlock och Watson.

Vad har du tänkt på mest under veckan?
Hur jag vill leva resten av mitt liv och vad som krävs av mig för att jag skall få det så.

Vad har du inte fått gjort idag?
Jag har inte recenserat de tre böcker som ligger här bredvid, lästa. Och jag har inte ätit någon cheesecake.

Fler har funderat kring sin dag och länkat från Elisa, och du kan själv vara med i utmaningen.

Ha en fortsatt jättefin fredag!

 

 

Fem en fredag – om självinsikt

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat självinsikt.

Elisa undrar:

  • Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?
  • Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?
  • Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?
  • Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?
  • Känner du att du vet vem du är?

Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?
Jag har inte varit så bra på att bara lyssna och hålla med. Om jag ser lösningar på hur det går att komma vidare, så tror jag spontant att den som berättar om sina problem vill att jag skall hjälpa dem och ge råd. För vem vill må dåligt? Men så är det inte alltid. Ibland behöver man bara prata för att lätta litet på sitt bagage. Jag har förstått nu att alla faktiskt inte vill ha förslag på lösningar, utan bara vill att jag skall lyssna. Jag hoppas att jag är bättre på att känna av sådant nu.

Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?
Det jag personligen har mest glädje av i min vardag, är att jag har har en förmåga att se något positivt i allt. Till och med att jag fick mitt ben krossat när jag var femton år, och opererades så många gånger, såg jag som något positivt. Om jag inte hade blivit påkörd hade jag kanske valt en annan gymnasielinje och då hade jag kanske inte pluggat till jurist, och då hade jag inte… och så vidare. Jag fick en annan livsinsikt och tacksamhet för livet genom allt jag såg och upplevde på sjukhus. Jag insåg att det fanns så många som hade det så mycket värre än jag. Den insikten kom redan första natten efter olyckan, när jag låg och väntade på beslut om mitt ben skulle opereras eller om det måste amputeras under knät. Då låg det en ungefär jämngammal kille mitt emot på intensiven. Han skrek och grät och var helt förtvivlad. Han hade varit med om en MC-olycka samma dag som jag, och båda benen amputerades.

Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?
Att säga nej ibland. Och inse när jag blivit tagen för given eller behandlad illa alldeles för länge. Jag har en förmåga att skämta bort elakheter och tänka att andra nog mår dåligt, det är därför de beter sig så elakt eller respektlöst. Jag slätar över och går vidare. Men ibland måste jag nog bara inse att vissa personer har fått tillräckligt av min tid och min energi, att de bara är energitjuvar. Men det är väldigt svårt. Jag glömmer, och blir lika överraskad varje gång det händer igen.

Jag är också litet för bra på att leva i nuet. Jag borde nog bli bättre på att planera långsiktigt. Jag gör mitt bästa och ibland leder det vidare till olika saker, men jag saknar ofta en plan. Det dyker upp möjligheter och jag gör misstag och utifrån det fattar jag beslut ganska mycket i stunden. Som när jag fick min förra bok utgiven av regeringen som en SOU. Jag hade aldrig en sådan plan. Jag var nyfiken på ämnet, utredde och skrev om det. Sedan hade jag turen att min text upptäcktes och gavs ut. Men just nu känner jag att jag vill ha en ordentlig plan, jag behöver veta vart jag är på väg.

Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?
När jag var närmare trettio fick jag kommentaren att jag var en av de mest sociala och utåtriktade människor hon kände. Jag blev helt ställd. Jag, utåtriktad? Jag som alltid känt mig så introvert och trivs så bra ensam. Men jag har förstått att de egenskaperna inte behöver motsäga varandra.

Känner du att du vet vem du är?
Ja, jag vet nog ganska bra vem jag är numera. Däremot vet jag fortfarande inte vad jag vill med mitt liv. Vet man någonsin, när livet innehåller så oändligt många möjligheter?

Fler som reflekterar kring självinsikt kan du läsa om hos Elisa, och du kan själv vara med i utmaningen.

Ha en fortsatt fin kväll!

Fem en fredag – om avkoppling

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat avkoppling.

Här är Fame, som kan konsten att koppla av.

Elisa undrar:

  1. Hur kopplar du av på bästa sätt?
  2. Är du bra på att vara ledig?
  3. Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
  4. Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
  5. När kände du dig som mest avkopplad sist?

Hur kopplar du av på bästa sätt?
Faktiskt tror jag att det är genom någon form av fysisk ansträngning. Som att träna på gymmet eller rida. Då fokuserar jag helt och hållet på det jag gör och kopplar bort tankarna.

Är du bra på att vara ledig?

Jag är i alla fall bra på att fylla ledighet med en massa aktiviteter ;) Jag har letat efter bilder i bloggarkivet för att bevisa att jag är bra på att vara ledig, men det finns inte så många bilder på mig överhuvudtaget. Jag är ju alltid bakom kameran och tycker dessutom att jag ser hemsk ut på alla bilder. Men här är en bild tagen på den tiden jag hade analog kamera. Vi var på MC-semester i Norge och här ligger jag och vår vän Ralf och vilar. Avkoppling.

Tänk att den där packningen var allt vi hade med oss för att åka 300  mil på MC genom Norge. Ett bevis för att man egentligen kan klara sig med väldigt litet.

Här kopplar jag av vid en pool på semester i Frankrike. Men ärligt talat är jag inte så bra på att ligga vid en pool om jag inte har en bok att läsa. Jag är hellre i vattnet, jag älskar vatten, om det inte är alldeles för kallt. Här satt jag nog bara en kort stund innan jag började bli rastlös.

Här kopplar jag av i en soffa på Grand Central Station i New York, hösten 2010. Men ärligt talat satte jag mig nog bara där för att det skulle tas en bild.

På trappan där många scener från New York-filmer spelas in, bland annat i teveserien /filmerna Sex & the City.

Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
Massor av högljudda människor samlade på samma plats. Jag gillar inte att vara på platser där många småbarnsfamiljer samlas. Ledsen, men så är det. Restaurangen på Ikea till exempel. Eller en pool full med tjoande barn. Klar tantvarning på mig, helt klart. Jag vill att det är förhållandevis tyst så att jag kan höra fåglar och andra ljud från naturen.

Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
På sätt och vis. Jag har stängt ned bloggen och Facebook flera gånger och haft halvårslånga pauser, men jag kommer alltid tillbaka. Jag har för mycket utbyte av alla bloggvänner. Däremot använder jag mig inte av inställningen för skärmtid på mobiltelefonen. Sociala medier är litet av mitt fönster ut mot världen eftersom jag har mycket ensamtid.

När kände du dig som mest avkopplad sist?

Det här var inte avkopplande, men roligt. Ni får bortse från den busiga fyraåringen i vagnen.. ;) Vi hyrde en vagn när vi var i New York, så att vi kunde gå mycket och se mycket. Det har nog varit vår stil på våra resor, att uppleva mycket. Inte så mycket vila direkt.

På min lista över vad jag ville göra i Normandie hade jag att fota hästar på stranden. Här försökte vi springa ikapp ett gäng hästar som vi såg på håll. Det gick inte så bra. Ni ser kanske de små prickarna vid horisonten långt bort? Det är hästarna. Inte avkopplande, men väldigt kul.

Också en gammal bild

Senast jag kände mig väldigt avkopplad är nog just nu faktiskt. Jag har fått ett träningsprogram som är helt perfekt för mig. Alla rekommenderade vikter stämmer och jag får väldigt hög puls och svettas floder när jag tränar. Efteråt känns det som jag skulle kunna äta ett helt vildsvin och sedan sova. Och ännu ingen smärta i höften efter träningen som gör att det inte känns avkopplande alls. Håller tummarna för att det här passet också gick bra så att jag kan sova i natt.

Nu skall jag göra någonting annat som är avkopplande, lägga mig i sängen och läsa vidare i en bok. Tittar runt till er i morgon bitti när vårt Internet inte är lika segt.

Ha en fin fredagskväll!

Fem en fredag – om minnen

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat minnen, så nu blir det en nostalgitripp :) Jag börjar med att visa en bild på mig och min storebror. Det var ett tag sedan.

  1. På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
  2. Vad är ett minne från när du var 10 år?
  3. Vilket minne värdesätter du mest?
  4. Hur minns du din barndom?
  5. Är du glömsk av dig?

På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
Jag lever väldigt mycket i nuet och tänker inte tillbaka på det som varit. Däremot tycker jag att det är väldigt roligt att fotografera, och bilderna hjälper mig att komma ihåg sådant som hänt. Innan digitalkamerans tid fotade jag mycket analogt och satte in i album, både vanliga fotoalbum och scrapbookingalbum, skrev texter och klistrade in biljetter och annat. Sedan blev bloggen en slags dagbok i lightversion, där jag kan gå tillbaka till olika år och se bilder och hämta recept. Nu är det nog här i bloggen jag ofta går tillbaka och kollar upp saker, eller bara råkar ramla över någon viss bild som framkallar minnen från den tiden.

Vad är ett minne från när du var 10 år?
Det var nog den sommaren jag lockades med på ett ridläger tillsammans med min kusin. Jag kände mig så bortkommen på det där ridlägret, jag var inte alls van vid alla rutiner som man har på ridskolor och kände bara min kusin, som sprang omkring i korridorerna och lekte att han körde bil, på ett ridläger. Det var väldigt pinsamt, den känslan minns jag väldigt starkt fortfarande. Alla andra hade fina ridkläder, jag red i vanliga kläder.

Det här var 2004, tio minuter innan start på min första 5-milsritt. Inser plötsligt att jag har samma hjälm fortfarande

Jag hade bara ridit barbacka, alltså utan sadel. Det var en fördel när vi hade uteritt i bara träns, utan sadel, och skulle rida över en äng. Många av hästarna fick glädjefnatt när de kom ut på öppet område, så en efter en ramlade av när hästarna bockade och galopperade. Men för mig var det ju precis som vanligt, så jag tyckte bara att det var kul att vi äntligen fick galoppera. Däremot var jag som sagt inte så bra på att rida i sadel… Sista dagen var det hopptävling och alla föräldrar var där. Vi skulle hoppa över två hinder, rida serpentiner runt några tunnor och avsluta med att hoppa över två hinder till. Tävlingsinriktade jag satte full fart när det blev min tur, och jag tappade förstås stigbyglarna redan vid första hindret ;) Jag hörde att någon ropade oroligt att ”hon har tappat stigbyglarna”. Men tävling är tävling och jag var ju van att rida utan sadel och stigbyglar hemma, så jag red vidare. Jag kommer ihåg ljudet när stigbyglarna slängde fritt och slog mot tunnorna när jag red de där serpentinerna. Det var säkert ingen snygg ridning, men jag kom tvåa i alla fall och var väldigt nöjd.

Vilket minne värdesätter du mest?
Jag har fantastiska minnen med mina underbara ungar ♥ ♥

Bella på sin första herrgårdsövernattning, där hon visst hittade en kompis ;)
Jackie som inte ville ligga åt vanligt håll i vagnen, utan titta ut över bakre kanten där hon hade bättre uppsikt :)

Här var de fem och sex år. Det var åtta år sedan. De hade ofta liknande kläder. Det skulle de vägra att ha nu.

Jackie lär sig läsa

På Nordiska museet i Stockholm. Ett foto väcker verkligen många minnen till liv. Även sådant som inte syns på bilden. Som hur imponerade vi blev av dukningarna som visades i en utställning det här året, och alla de vackra dockskåpen. Och var är de där solglasögonen nu..?

I Skottland. Time flies…

Tjejerna började bli stora och ville också göra sig fina inför middagen. Här var vi på resa genom Umbrien i Italien.

Nu är det de som vill visa mig :)

Hur minns du din barndom?
Vi var ett team med en stark sammanhållning. Alla hjälpte till när det behövdes. Som när det var dags att hässja och köra in höet. Då samlades hela familjen plus släkt och vänner och hjälpte till. Det var så mysigt att sitta tillsammans på höåkern och fika tillsammans, och att sitta högst uppe på hölassen där man nådde topparna på träden när traktorn med  hökärran körde hemåt på knaggliga skogsvägar. Det var väldigt spännande eftersom höet låg löst på kärran, det var högt och det gungade väldigt mycket. Ändå ropade alla barn i lasset till mamma eller pappa som körde, när vi kom ned från skogen och ut på grusvägen, och sträckte upp fem fingrar och en tumme. Det betydde att den som körde skulle lägga i högsta växeln, vilket var sexan, och köra så snabbt det gick på raksträckan hem. Jag har inte vågat låta mina barn göra samma saker som jag fick göra.

Vi pratade väldigt mycket med varandra, om allting. Och vi åt alltid måltiderna tillsammans. Mamma lagade oftast mat. Alltid vällagat. Ofta en stek i ugnen, kokt potatis, sås och gelé. Jag var så less på det och när det blev pizza kändes det som fest hos oss. Pappa skämtade alltid och särskilt mamma och jag skrattade så att vi låg dubbelvikta och nästan kvävdes av mjölken. Vi drack alltid mjölk till maten.

Är du glömsk av dig?
Jag kommer inte ihåg namn på människor jag träffar, men jag minns deras ansikten och röster. Jag kommer oftast ihåg vad jag skall handla, även om jag skall storhandla, men skriver ändå alltid listor. Jag skriver listor på vad jag skall göra också, och jag återanvänder samma packlista varje gång vi reser, korrigerar bara litet beroende på vilken typ av resa det är. Men det är inte för att jag är glömsk, utan för att jag vill spara tid och slippa tänka på nytt varje gång vad det är jag skall ha med mig. Och så vill jag inte slösa tid på att åka och köpa något jag kanske råkat glömma när vi väl är iväg.
.

Det blev nog mitt mest nostalgiska inlägg någonsin ;) Det var ju riktigt roligt att gå igenom bilderna i bloggens arkiv. Men nu är det dags för andra saker. Som att förbereda lunch innan Bella och Jackie skall till danslektion och jag skall träna, och arbeta vidare med min bok. Senare i dag kommer ett recept här i bloggen på något väldigt gott. Och så skall jag läsa ut Cara Hunters senaste kriminalroman, I mörkret. Recension av den kommer i morgon.

Ha en fin lördag!

Fem en fredag v 4 – Kalas

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat kalas.


Har du något partytrick du gärna visar upp?
Partytrick, vad är det egentligen? Är det när man på fester dansar kosackdans på mitten av dansgolvet till allas jubel? I så fall har jag inte gjort det. Och jag har inte öppnat flaskor genom att bita av kapsylen heller.

Däremot har jag omedvetet fått med mig kanske etthundra gäster i en gemensam dans på dansgolvet. Jag hade känt Patrik i ett par månader och vi var bjudna på en flott nyårsfest i Stockholm. Jag hade till och med hyrt klänning och lärt mig dansa wienervals inför just den här festen. På dansgolvet började jag dansa och Patrik lade sina händer på mina axlar och dansade bakom mig. Efter en stund böjde han sig fram och sade till mig att jag skulle titta bakåt. Då hade jag en lång orm av säkert hundra personer bakom mig som jag utan att veta det ledde i den där dansen. Ett slags partytrick kanske?

Men det där hände i ett annat liv, när vi fick barn var det barnens kalas som fick allt fokus. Några partytrick brukar jag inte göra, men med jämna mellanrum brukar barnen vilja bryta arm med mig och sedan brukar vissa av de vuxna också göra det. Och så brukar vi utmana varandra i vem som är vigast. Jag kan nästan gå ned i spagat och tror att jag skall vinna med det, men då lägger min bror upp båda sina fötter bakom huvudet, och så var den tävlingen avgjord ;)

När gick du senast på kalas/fest?
Vi firar alla släktens barn med hela släkten, så det blir några kalas under ett år och vi är ofta runt 15-17 personer varje gång. Jag gillar det väldigt mycket. Senast var nog Bellas kalas för släkten. När barnen var yngre, de är tolv och fjorton nu, arrangerade jag alltid temakalas för dem och deras kompisar. Det var väldigt roligt.

Bella fyller år i början av november, så vi brukade ha monster- och spöktema på hennes födelsedagar eftersom Halloween var precis dagarna innan. Den här gången hade jag stuckit in pasta i korvbitar och kokat så att de skulle föreställa bläckfiskar. Med litet fantasi så kanske man ser det :)

Och vi har haft tema Monster High när tjejerna gillade de dockorna och de filmerna.

Vem gillar inte maskerad :) Bella var sju år och Jackie fem och jag hade stylat dem som sina favoritdockor i serien om Monster High.

Hur skulle du vilja spendera din nästa födelsedag?
I lugn och ro i en solstol med en bok och en kopp kaffe vore trevligt. Jag fyller år på vår svenska nationaldag och svenska flaggans dag, så jag skulle tycka att det vore mysigt att fira det istället.

Vad brukade du önska dig när du blåste ut ljus på tårtan som barn?
Vi firade förstås födelsedagarna, men jag tror inte att vi hade den traditionen att vi blåste ut ljus och önskade oss något. Jag kommer inte ihåg ett enda tillfälle faktiskt. Men om jag skulle ha önskat mig något så var det antagligen böcker, block och pennor. Och så önskade jag mig en kamera.

Vad är en present du har fått när du fyllt år som du gillat extra mycket?

När jag var barn var det en present som stack ut litet extra. Det var när jag fick en Kodak kamera, som låg i en sådan här ask. Vilken lycka för en nioåring. Jag fotade allt, och bilderna jag tog på mina marsvin finns fortfarande kvar.

Fredagskväll igen. Jag funderar på vad jag är mest sugen på till middag. Kanske ugnsrostade grönsaker med kyckling och mangosås..? Eller vegetarisk blomkålscurry med linser och kokosmjölk med kyckling för den som vill..?

Efter middagen skall jag ägna kvällen åt att jobba vidare med mitt manus. Jag fick ett rejält stresspåslag i går, ett sådant som man kan få när man inser att man inte har så väldigt mycket kvar och det gäller att man har koll på både helheten och på alla detaljer.

Säger det igen. Ta det väldigt lugnt i trafiken i dag. Här krockade två bilar när vi var på väg hem och båda hamnade i dikena. Ambulans och polis kom, men det verkar som alla klarade sig. Och så körde en skolbuss av vägen.

 

Fem en fredag v 3: Foto

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat Foto.

Vad/vem har du flest bilder på i din mobil?

Jag fotar det mesta i min vardag. Men något jag inte fotar med min systemkamera, utan bara med mobiltelefonkameran, är skärmbilder. Jag fotar citat, bra inredningstips, recept. Det här dilemmat med (för) många olästa böcker tyckte jag var träffande. Någon mer som känner igen sig..?

När framkallade du sist bilder från en filmrulle?
Oj. Det var länge sedan. Jag minns inte när jag köpte min första digitalkamera, det kan ha varit för femton år sedan. Jag tror att det var en Minolta. Numera fotar jag med Canon.

Vad fotar du helst?

Jag fotar det mesta, men vad fotar jag egentligen helst av allt..? Klurig fråga… Jag tar många bilder på barnen, böcker jag läser och recenserar, landskap, natur, djur, mat. Men förutom att fota barnen är det nog roligast att lyckas fånga speciella stämningar. Som när ljuset är sådär magiskt som det kan vara ibland.

Här var vi försenade till ett möte i Uppsala i onsdags, men jag fick fram mobiltelefonen och fotade mer eller mindre i farten eftersom det var så mysigt med snön som yrde. Som vanligt vid sådana här tillfällen blev inte bildkvaliteten bra alls, och det borde jag ju lära mig någon gång kan man tycka, men jag kommer antagligen envisas med att ta snapshots även i fortsättningen :)


Vad gör du med alla bilder du tar?

En layout jag scrappade om Jackies fyraårsdag, för snart nio år sedan
Den här typen av scrapbooking skulle jag vilja ta upp igen – Project Life, att dokumentera sitt liv

Vissa foton lägger jag upp på Instagram, andra här i bloggen som är en form av light-dagbok för mig. Tidigare scrappade jag foton, men det var länge sedan nu.


Vad tog du senast bild på? Visa gärna!

Här har vi precis kommit hem efter att jag hämtat Bella och Jackie i skolan. Vi sitter ofta kvar i bilen en stund för att lyssna klart på en låt eller för att prata klart om något vi pratat om i bilen på vägen hem. Jag tycker att det är en så otroligt stor ynnest att jag kan tillbringa så mycket tid med mina tjejer, det går inte att beskriva hur högt jag värderar det.

Fredagskväll igen. Det är litet annorlunda med fredagar för mig numera, sedan jag tagit upp avhandlingsskrivandet igen. Numera känns helgerna som en lyxig paus då jag bara vill läsa böcker och bloggar och göra sådant som jag inte hinner i veckorna.

Ha en fin helg!

Fem en fredag v. 2: Sena kvällar

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat: Sena kvällar.

Vad är det bästa med att vara vaken när alla andra sover?
Jag undrar om jag har varit vaken sent helt ensam, utan att någon annan också varit vaken, någonsin… Jo, när jag var tonåring och bodde ensam i ett litet hus. Då kunde jag ta promenader med min hund i skogen mitt i natten. Det var faktiskt helt underbart. Tystnaden och stillheten var precis vad jag behövde med alla tankar som snurrar i en tonårings huvud.

Men fördelen med att somna vid 22 på kvällen, är att man kan vakna upp till det här. Fotot tog jag en morgon när jag vaknade redan vid fyra. När jag tittade ut såg jag en så vacker soluppgång. På med morgonrock och gummistövlar och ut med kameran. När jag kom ut hade det allra vackraste skimret redan försvunnit, men ganska fint var det fortfarande, med solljuset som reflekterades i dimman över ängarna bakom vårt hus. En bra morgon, att stå där i det daggvåta gräset med Shelly vid min sida och bara njuta av tystnaden.
.

När var du senast vaken mitt i natten, och av vilken anledning?
På nyårsafton var jag vaken till klockan tre på morgonen. Vi satt och pratade och hade det så mysigt. Natten därpå kom stormen Alfrida in över Roslagen, och då sov jag i princip ingenting alls. Två nätter i rad utan sömn, det har väl knappt hänt tidigare.


Vilket ställe som har öppet sent har någon gång räddat dig, och varför?
Det måste vara en bensinstation utanför Sala som hade öppet när vi i höstas åkte ganska sent från en fest, och oljelampan började lysa på min bil. Då var jag tacksam att bensinstationen var öppen och bemannad så att jag kunde köpa och fylla på olja.

Innan dess kan jag bara komma ihåg alla tillfällen då jag åkte hem närmare midnatt från mitt jobb på Kungsholmen till min lägenhet på Södermalm, och en grillkiosk var öppen på vägen från tunnelbanan. Där köpte jag min middag väldigt många gånger; tunnbrödsrulle med lövbiff och dallassallad. Jag var inte rädd en sekund att vara ute ensam i stan mitt i natten, och jag råkade aldrig ut för något heller.
.

När du inte kan sova av någon anledning, vad håller dig sällskap?
På kvällarna händer det aldrig. När jag bestämmer mig för att sova tar det bara någon minut innan jag sover. Jag kan sova var som helst, utom på flygplan.
.

Vilket tv-program fick du som liten inte se för att det gick för sent?
Jag hade nog inga sådana förbud, men det var kanske inte så konstigt eftersom jag redan som liten var morgonmänniska och vaknade tidigt, att vakna vid fem var inte ovanligt, och därför somnade i tid på kvällarna. Jag försökte gång på gång se Familjen Macahan när den serien gick första gången, då var jag sju år. Mamma och pappa brukade göra krabbsallad och rostat bröd de kvällarna, och sedan var det bara att vänta tills filmen började. Det starkaste minne jag har av Familjen Macahan från den tiden, är när pappa bär upp mig till mitt rum, utan att jag sett en enda sekund av filmen :)
.

Nu skall jag förbereda key lime pie med lime, färska jordgubbar, vanilj, kondenserad mjölk, digestivekex och grädde. Sedan måste jag se på Skavlan klockan 21, då skall bland andra psykiatrikern och författaren Anders Hansen vara med, och Jonas Gardell.

Hoppas ni har en fin fredagskväll!

Fem en fredag v. 1: Nystart

Genom att följa en länk från BP hamnade jag hos Elisa, som utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Jag tycker själv att det är roligt att lära känna de bloggare jag följer, så jag hoppar på den här utmaningen och berättar litet om mig själv.
.

Nytt år, nya möjligheter sägs det – vad tar du dig an härnäst?

Mitt liv är aktivt, jag är aldrig sysslolös och jag har aldrig någonsin tråkigt, men det jag tar mig an så snart barnens jullov är över är min avhandling (jag vet, jag har nämnt den de senaste sju åren…) och så hoppas jag att min höft känns tillräckligt bra så att jag kan ta upp ridningen igen efter en månads uppehåll. Litet mer fart och fläkt önskar jag mig också. Fotot från Edinburgh 2011 får symbolisera det.
.

Vad är återkommande för dig varje januari?

Litet grand av ”ut med det gamla och in med det nya”. Det kanske har att göra med att man tar det så lugnt under jul- och nyårshelgerna att min energi har byggts upp någon gång i början av januari. Jag sätter ofta igång med större städprojekt, som häromdagen då jag strukturerade om i vårt kylskåp. Näst på tur står vår frys och vårt skafferi.
.

Vilket nyårslöfte har du lyckats hålla under ett helt år?

Jag har lyckats hålla ett nyårslöfte, och det var 2016. Så här skrev jag i bloggen:

Det har gått alldeles för många år utan att jag läst så många böcker som jag velat. Istället har jag läst tidskrifter, magasin och saker som skrivs utan större eftertanke på sociala medier. Det är inget nyårslöfte i sig, men en del av mitt nyårslöfte att försöka bli klokare, att fokusera mer på text som det lagts ned tid på, som böcker, och mindre på motsatsen.

Jag vet inte om jag blivit klokare, men jag har lärt mig väldigt mycket genom att läsa böcker. År 2016 läste jag 68 böcker. Året därpå läste jag 97 och förra året läste jag 79 böcker. Så, jag har lyckats hålla bokläsningslöftet under tre år, från att inte ha hunnit läsa alls under många år. Mitt bästa nyårslöfte!
.

När välkomnade du senast något nytt i ditt liv? (förutom 2019!)

Eftersom jag är extremt nyfiken gillar jag att testa nya saker, se nya platser, tänka nytt. Att variera mig helt enkelt. Därför testar jag ständigt nya recept, reser alltid till platser där jag aldrig varit tidigare, försöker utvecklas inom ridning och träning och så vidare. Så jag hade litet problem att komma på något som verkligen är nytt för mig, som inte är jag, om ni förstår vad jag menar. Men så kom jag på det.

Nytt för mig är att ta ett eller par steg tillbaka. Jag tror knappast att jag har gjort det medvetet tidigare, men nu gör jag det för att frigöra tid för att skriva klar min avhandling. Ja, det är verkligen nytt för mig. Jag har försökt att ta mig tillbaka och slutföra boken under sju år, men inte lyckats. Men nu tänker jag långsiktigt och har förberett och planerat för det här under flera månader, och nästa vecka när tjejerna börjar skolan skall planen sjösättas, då börjar jag. Det kommer att kräva fokus och en enorm disciplin. Och det kommer att kräva att jag läser betydligt färre skönlitterära böcker, vilket kommer att kännas väldigt tungt. Men så måste det bli.
.

När känns ett år inte längre nytt för dig?

Det här kan låta väldigt konstigt, men jag ligger i tanken oftast långt före i tid än där vi verkligen är, så när födelsedagar eller andra speciella dagar inträffar känns det som om jag redan har upplevt dem. Som mina egna födelsedagar. Jag har redan tänkt ungefär ett halvår på mig själv som i min kommande ålder, så när jag väl fyller kommer det att kännas som om jag fyller det jag egentligen fyller året därpå. Jag sade ju att det skulle låta konstigt ;) Alltså känns ett år nytt på nyårsafton vid tolvslaget, sedan är det inte nytt för mig längre. Nytt är inte nytt särskilt länge för mig eftersom jag inte stannar kvar i den känslan särskilt länge.

 

Utmaningen Fem en fredag är öppen för den som vill, titta gärna in hos Elisa, hon skriver intressant om bland annat hur det är att vara introvert och om webb och grafik.