Fem en fredag – Sida 2 – Just nu

Fem en fredag – om avkoppling

Publicerat den 15 februari, 2019 av Justnujusthar4 kommentarer

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat avkoppling.

Här är Fame, som kan konsten att koppla av.

Elisa undrar:

Hur kopplar du av på bästa sätt?
Är du bra på att vara ledig?
Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
När kände du dig som mest avkopplad sist?

Hur kopplar du av på bästa sätt?
Faktiskt tror jag att det är genom någon form av fysisk ansträngning. Som att träna på gymmet eller rida. Då fokuserar jag helt och hållet på det jag gör och kopplar bort tankarna.

Är du bra på att vara ledig?

Jag är i alla fall bra på att fylla ledighet med en massa aktiviteter ;) Jag har letat efter bilder i bloggarkivet för att bevisa att jag är bra på att vara ledig, men det finns inte så många bilder på mig överhuvudtaget. Jag är ju alltid bakom kameran och tycker dessutom att jag ser hemsk ut på alla bilder. Men här är en bild tagen på den tiden jag hade analog kamera. Vi var på MC-semester i Norge och här ligger jag och vår vän Ralf och vilar. Avkoppling.

Tänk att den där packningen var allt vi hade med oss för att åka 300 mil på MC genom Norge. Ett bevis för att man egentligen kan klara sig med väldigt litet.

Här kopplar jag av vid en pool på semester i Frankrike. Men ärligt talat är jag inte så bra på att ligga vid en pool om jag inte har en bok att läsa. Jag är hellre i vattnet, jag älskar vatten, om det inte är alldeles för kallt. Här satt jag nog bara en kort stund innan jag började bli rastlös.

Här kopplar jag av i en soffa på Grand Central Station i New York, hösten 2010. Men ärligt talat satte jag mig nog bara där för att det skulle tas en bild.

På trappan där många scener från New York-filmer spelas in, bland annat i teveserien /filmerna Sex & the City.

Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
Massor av högljudda människor samlade på samma plats. Jag gillar inte att vara på platser där många småbarnsfamiljer samlas. Ledsen, men så är det. Restaurangen på Ikea till exempel. Eller en pool full med tjoande barn. Klar tantvarning på mig, helt klart. Jag vill att det är förhållandevis tyst så att jag kan höra fåglar och andra ljud från naturen.

Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
På sätt och vis. Jag har stängt ned bloggen och Facebook flera gånger och haft halvårslånga pauser, men jag kommer alltid tillbaka. Jag har för mycket utbyte av alla bloggvänner. Däremot använder jag mig inte av inställningen för skärmtid på mobiltelefonen. Sociala medier är litet av mitt fönster ut mot världen eftersom jag har mycket ensamtid.

När kände du dig som mest avkopplad sist?

Det här var inte avkopplande, men roligt. Ni får bortse från den busiga fyraåringen i vagnen.. ;) Vi hyrde en vagn när vi var i New York, så att vi kunde gå mycket och se mycket. Det har nog varit vår stil på våra resor, att uppleva mycket. Inte så mycket vila direkt.

På min lista över vad jag ville göra i Normandie hade jag att fota hästar på stranden. Här försökte vi springa ikapp ett gäng hästar som vi såg på håll. Det gick inte så bra. Ni ser kanske de små prickarna vid horisonten långt bort? Det är hästarna. Inte avkopplande, men väldigt kul.

Senast jag kände mig väldigt avkopplad är nog just nu faktiskt. Jag har fått ett träningsprogram som är helt perfekt för mig. Alla rekommenderade vikter stämmer och jag får väldigt hög puls och svettas floder när jag tränar. Efteråt känns det som jag skulle kunna äta ett helt vildsvin och sedan sova. Och ännu ingen smärta i höften efter träningen som gör att det inte känns avkopplande alls. Håller tummarna för att det här passet också gick bra så att jag kan sova i natt.

Nu skall jag göra någonting annat som är avkopplande, lägga mig i sängen och läsa vidare i en bok. Tittar runt till er i morgon bitti när vårt Internet inte är lika segt.

Ha en fin fredagskväll!

♥

Fem en fredag – om minnen

Publicerat den 9 februari, 20199 februari, 2019 av Justnujusthar7 kommentarer

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat minnen, så nu blir det en nostalgitripp :) Jag börjar med att visa en bild på mig och min storebror. Det var ett tag sedan.

På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
Vad är ett minne från när du var 10 år?
Vilket minne värdesätter du mest?
Hur minns du din barndom?
Är du glömsk av dig?

På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
Jag lever väldigt mycket i nuet och tänker inte tillbaka på det som varit. Däremot tycker jag att det är väldigt roligt att fotografera, och bilderna hjälper mig att komma ihåg sådant som hänt. Innan digitalkamerans tid fotade jag mycket analogt och satte in i album, både vanliga fotoalbum och scrapbookingalbum, skrev texter och klistrade in biljetter och annat. Sedan blev bloggen en slags dagbok i lightversion, där jag kan gå tillbaka till olika år och se bilder och hämta recept. Nu är det nog här i bloggen jag ofta går tillbaka och kollar upp saker, eller bara råkar ramla över någon viss bild som framkallar minnen från den tiden.

Vad är ett minne från när du var 10 år?
Det var nog den sommaren jag lockades med på ett ridläger tillsammans med min kusin. Jag kände mig så bortkommen på det där ridlägret, jag var inte alls van vid alla rutiner som man har på ridskolor och kände bara min kusin, som sprang omkring i korridorerna och lekte att han körde bil, på ett ridläger. Det var väldigt pinsamt, den känslan minns jag väldigt starkt fortfarande. Alla andra hade fina ridkläder, jag red i vanliga kläder.

Det här var 2004, tio minuter innan start på min första 5-milsritt. Inser plötsligt att jag har samma hjälm fortfarande

Jag hade bara ridit barbacka, alltså utan sadel. Det var en fördel när vi hade uteritt i bara träns, utan sadel, och skulle rida över en äng. Många av hästarna fick glädjefnatt när de kom ut på öppet område, så en efter en ramlade av när hästarna bockade och galopperade. Men för mig var det ju precis som vanligt, så jag tyckte bara att det var kul att vi äntligen fick galoppera. Däremot var jag som sagt inte så bra på att rida i sadel… Sista dagen var det hopptävling och alla föräldrar var där. Vi skulle hoppa över två hinder, rida serpentiner runt några tunnor och avsluta med att hoppa över två hinder till. Tävlingsinriktade jag satte full fart när det blev min tur, och jag tappade förstås stigbyglarna redan vid första hindret ;) Jag hörde att någon ropade oroligt att ”hon har tappat stigbyglarna”. Men tävling är tävling och jag var ju van att rida utan sadel och stigbyglar hemma, så jag red vidare. Jag kommer ihåg ljudet när stigbyglarna slängde fritt och slog mot tunnorna när jag red de där serpentinerna. Det var säkert ingen snygg ridning, men jag kom tvåa i alla fall och var väldigt nöjd.

Vilket minne värdesätter du mest?
Jag har fantastiska minnen med mina underbara ungar ♥ ♥

Bella på sin första herrgårdsövernattning, där hon visst hittade en kompis ;)

Jackie som inte ville ligga åt vanligt håll i vagnen, utan titta ut över bakre kanten där hon hade bättre uppsikt :)

Här var de fem och sex år. Det var åtta år sedan. De hade ofta liknande kläder. Det skulle de vägra att ha nu.

På Nordiska museet i Stockholm. Ett foto väcker verkligen många minnen till liv. Även sådant som inte syns på bilden. Som hur imponerade vi blev av dukningarna som visades i en utställning det här året, och alla de vackra dockskåpen. Och var är de där solglasögonen nu..?

I Skottland. Time flies…

Tjejerna började bli stora och ville också göra sig fina inför middagen. Här var vi på resa genom Umbrien i Italien.

Hur minns du din barndom?
Vi var ett team med en stark sammanhållning. Alla hjälpte till när det behövdes. Som när det var dags att hässja och köra in höet. Då samlades hela familjen plus släkt och vänner och hjälpte till. Det var så mysigt att sitta tillsammans på höåkern och fika tillsammans, och att sitta högst uppe på hölassen där man nådde topparna på träden när traktorn med hökärran körde hemåt på knaggliga skogsvägar. Det var väldigt spännande eftersom höet låg löst på kärran, det var högt och det gungade väldigt mycket. Ändå ropade alla barn i lasset till mamma eller pappa som körde, när vi kom ned från skogen och ut på grusvägen, och sträckte upp fem fingrar och en tumme. Det betydde att den som körde skulle lägga i högsta växeln, vilket var sexan, och köra så snabbt det gick på raksträckan hem. Jag har inte vågat låta mina barn göra samma saker som jag fick göra.

Vi pratade väldigt mycket med varandra, om allting. Och vi åt alltid måltiderna tillsammans. Mamma lagade oftast mat. Alltid vällagat. Ofta en stek i ugnen, kokt potatis, sås och gelé. Jag var så less på det och när det blev pizza kändes det som fest hos oss. Pappa skämtade alltid och särskilt mamma och jag skrattade så att vi låg dubbelvikta och nästan kvävdes av mjölken. Vi drack alltid mjölk till maten.

Är du glömsk av dig?
Jag kommer inte ihåg namn på människor jag träffar, men jag minns deras ansikten och röster. Jag kommer oftast ihåg vad jag skall handla, även om jag skall storhandla, men skriver ändå alltid listor. Jag skriver listor på vad jag skall göra också, och jag återanvänder samma packlista varje gång vi reser, korrigerar bara litet beroende på vilken typ av resa det är. Men det är inte för att jag är glömsk, utan för att jag vill spara tid och slippa tänka på nytt varje gång vad det är jag skall ha med mig. Och så vill jag inte slösa tid på att åka och köpa något jag kanske råkat glömma när vi väl är iväg.
.

Det blev nog mitt mest nostalgiska inlägg någonsin ;) Det var ju riktigt roligt att gå igenom bilderna i bloggens arkiv. Men nu är det dags för andra saker. Som att förbereda lunch innan Bella och Jackie skall till danslektion och jag skall träna, och arbeta vidare med min bok. Senare i dag kommer ett recept här i bloggen på något väldigt gott. Och så skall jag läsa ut Cara Hunters senaste kriminalroman, I mörkret. Recension av den kommer i morgon.

Ha en fin lördag!

♥

Fem en fredag v 4 – Kalas

Publicerat den 25 januari, 201926 januari, 2019 av Justnujusthar13 kommentarer

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat kalas.

Har du något partytrick du gärna visar upp?
Partytrick, vad är det egentligen? Är det när man på fester dansar kosackdans på mitten av dansgolvet till allas jubel? I så fall har jag inte gjort det. Och jag har inte öppnat flaskor genom att bita av kapsylen heller.

Däremot har jag omedvetet fått med mig kanske etthundra gäster i en gemensam dans på dansgolvet. Jag hade känt Patrik i ett par månader och vi var bjudna på en flott nyårsfest i Stockholm. Jag hade till och med hyrt klänning och lärt mig dansa wienervals inför just den här festen. På dansgolvet började jag dansa och Patrik lade sina händer på mina axlar och dansade bakom mig. Efter en stund böjde han sig fram och sade till mig att jag skulle titta bakåt. Då hade jag en lång orm av säkert hundra personer bakom mig som jag utan att veta det ledde i den där dansen. Ett slags partytrick kanske?

Men det där hände i ett annat liv, när vi fick barn var det barnens kalas som fick allt fokus. Några partytrick brukar jag inte göra, men med jämna mellanrum brukar barnen vilja bryta arm med mig och sedan brukar vissa av de vuxna också göra det. Och så brukar vi utmana varandra i vem som är vigast. Jag kan nästan gå ned i spagat och tror att jag skall vinna med det, men då lägger min bror upp båda sina fötter bakom huvudet, och så var den tävlingen avgjord ;)

När gick du senast på kalas/fest?
Vi firar alla släktens barn med hela släkten, så det blir några kalas under ett år och vi är ofta runt 15-17 personer varje gång. Jag gillar det väldigt mycket. Senast var nog Bellas kalas för släkten. När barnen var yngre, de är tolv och fjorton nu, arrangerade jag alltid temakalas för dem och deras kompisar. Det var väldigt roligt.

Bella fyller år i början av november, så vi brukade ha monster- och spöktema på hennes födelsedagar eftersom Halloween var precis dagarna innan. Den här gången hade jag stuckit in pasta i korvbitar och kokat så att de skulle föreställa bläckfiskar. Med litet fantasi så kanske man ser det :)

Och vi har haft tema Monster High när tjejerna gillade de dockorna och de filmerna.

Vem gillar inte maskerad :) Bella var sju år och Jackie fem och jag hade stylat dem som sina favoritdockor i serien om Monster High.

Hur skulle du vilja spendera din nästa födelsedag?
I lugn och ro i en solstol med en bok och en kopp kaffe vore trevligt. Jag fyller år på vår svenska nationaldag och svenska flaggans dag, så jag skulle tycka att det vore mysigt att fira det istället.

Vad brukade du önska dig när du blåste ut ljus på tårtan som barn?
Vi firade förstås födelsedagarna, men jag tror inte att vi hade den traditionen att vi blåste ut ljus och önskade oss något. Jag kommer inte ihåg ett enda tillfälle faktiskt. Men om jag skulle ha önskat mig något så var det antagligen böcker, block och pennor. Och så önskade jag mig en kamera.

Vad är en present du har fått när du fyllt år som du gillat extra mycket?

När jag var barn var det en present som stack ut litet extra. Det var när jag fick en Kodak kamera, som låg i en sådan här ask. Vilken lycka för en nioåring. Jag fotade allt, och bilderna jag tog på mina marsvin finns fortfarande kvar.

Fredagskväll igen. Jag funderar på vad jag är mest sugen på till middag. Kanske ugnsrostade grönsaker med kyckling och mangosås..? Eller vegetarisk blomkålscurry med linser och kokosmjölk med kyckling för den som vill..?

Efter middagen skall jag ägna kvällen åt att jobba vidare med mitt manus. Jag fick ett rejält stresspåslag i går, ett sådant som man kan få när man inser att man inte har så väldigt mycket kvar och det gäller att man har koll på både helheten och på alla detaljer.

Säger det igen. Ta det väldigt lugnt i trafiken i dag. Här krockade två bilar när vi var på väg hem och båda hamnade i dikena. Ambulans och polis kom, men det verkar som alla klarade sig. Och så körde en skolbuss av vägen.

♥