Kategori: Film, litteratur, musik, teater

Böcker att se fram emot under januari-april 2020

Publicerat den av Justnujusthar12 kommentarer

Dags att börja spana på bokvåren! Det här är mina favoriter bland de böcker som kommer ut i bokhandeln under januari–april 2020.

Nya böcker i januari-februari 2020

Kristina Appelqvists deckare brukar alltid vara småmysiga och lagom kluriga, så En giftig skandal ser jag fram emot. En mördare som kopierar mord ur Agatha Christies böcker.

Fler spännande romaner är på gång, bland annat en tredje del i serien som utspelar sig på den fiktiva ögruppen Doggerland med kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, Mellan djävulen och havet. Får inte missas.

För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Herrarna satte oss hit handlar om det.

Queenie beskrivs som ”en vass, ärlig och brutalt komisk roman om att famla efter kärlek, karriär och sig själv i en högst igenkännbar samtid”.

Och så är Staffan tillbaka. Ljuskällan är nämligen den fristående uppföljaren till Under två timmar. Ett samtidsdrama som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena. Jag tyckte ganska illa om den självupptagne och fyrtioårskrisande Staffan i den förra boken, men är ändå väldigt nyfiken på hur hans karaktär kommer att utveckla sig.

Sex veckor efter deras storslagna bröllop gör Emma Svenssons man slut. I Honeymoon, hej då & bergen som väntar handlar det om överlevnad, både ekonomiskt och själsligt, när det där som skulle vara livet ut plötsligt tar slut. Eftersom en av författarna heter samma sak som huvudpersonen, kanske det här är en självbiografisk bok? Jag brukar inte vara så förtjust i sådana, men skall kolla upp boken litet närmare.

Romanen De, av Helle Helle, är en berättelse om sjukdom, kärlek och gymnasietiden i början av åttiotalet.

Nya böcker i mars-april 2020

I mars-april kommer ett helt gäng med böcker som jag verkligen vill läsa. Nina Lykkes förra bok, Nej och åter nej, tyckte jag mycket om, så hennes nya roman som kommer att heta Nästa!: en läkarroman, måste jag läsa. Stina Jackson kommer med sin andra spänningsroman efter succédebuten Silvervägen. Den här har titeln Ödesmark.

De tre första böckerna i serien om Kulla-Gulla kommer att ges ut lagom till 75-årsjubileumet nästa år. För några år sedan köpte jag hela serien begagnad av ren nostalgi och har inte hunnit läsa om den än, men skall göra det. Litet som att läsa Per Anders Fogelströms Stad-böcker, men om landsbygden och ur ett barns perspektiv.

Graham Swifts roman är kanske den jag ser mest fram emot. Jag tyckte så otroligt mycket om hans roman Mödrarnas söndag, så förväntningarna är stora på Här är vi. Och så kommer fortsättningen på Olive Kitteridge. Olive, igen, av en av mina favoritförfattare, Elizabeth Strout. Anne Swärds roman Vera var också en riktigt välskriven och minnesvärd roman som fastnade i tankarna. Hennes nya roman kommer att ha titeln Jackie. Skall läsas.

Om jag var din hemmafru, eller hur man får en vardag att smaka som en lördag av Lotta Lundgren är en helt makalöst rolig kokbok med kåserier. Jag har läst den och skrivit om den här i bloggen, men har med den i mitt urval av bokfavoriter för att jag vill tipsa er om den :)

Jag fick tips från Susanne på Instagram om den prisbelönta Carl Hell-serien, så nu har jag lagt till Catalana till de böcker jag ser fram emot att läsa i vår. Jag måste bara hinna läsa de tre tidigare delarna först. Eller så gör jag som jag brukar när det kommer fristående delar i en serie som jag inte läst tidigare, hoppar rakt in och läser den nya boken. Brukar fungera det också.

Hjärtinfarkten : Fakta, expertråd och personliga berättelser vill jag läsa på grund av händelser i min närmaste familj. Min bror fick en stor hjärtinfarkt för fyra år sedan, året han skulle fylla femtio, och min pappa fick en infarkt för två veckor sedan. Hjärt-kärlsjukdomar dödar fler människor än någon annan sjukdom i Sverige, men både min bror och min pappa klarade sig tack och lov. Nu har jag sett två av mina närmaste ligga på marken/golvet med enorma smärtor i bröstet i väntan på ambulans, sett ambulanserna åka iväg med blåljus och sirener, sett min bror och min pappa ligga på hjärtintensiven med ett femtontal sladdar kopplade från kroppen till olika apparater och jag har förstått litet grand om vilka funderingar och känslor som kan uppstå efter en sådan här händelse. Men jag behöver veta mer, så jag skall läsa den här boken och kanske ge den till min bror och pappa också.


Så, vad har jag missat? Vad ser ni fram emot att läsa?

♥

Recension: Testamente, av Nina Wähä

Publicerat den av Justnujusthar6 kommentarer

Omslaget har fått mig att nedprioritera den här romanen ända sedan början av året. Lila och röda färger tycker jag inte ger ett rättvisande intryck av innehållet, som är lågmält berättat, nästan som en saga. Men när den nyligen blev Augustprisnominerad blev jag tillräckligt nyfiken på den för att börja läsa. Och nu vet jag nästan inte hur jag skall beskriva min upplevelse av den. Jag har inte läst någonting liknande tidigare.

Som läsare sugs man omedelbart in i berättelsen, och det slår mig att det känns på precis samma sätt som när jag brukade lyssna på tv-legendaren och historikern Hans Villius. För er som inte hann uppleva honom finns ett filmklipp här.

Berättelsen är som ett drama i tre delar med rubrikerna 1) The cast, the scenery, 2) The murder och 3) Who dunnit. Varje kapitel inleds med att berättaren, och det är här jag omedelbart tänker på hur Hans Villius brukade introducera olika historiska händelseförlopp, ger korta anvisningar om vad som komma skall; ”Annie kommer hem. Dramat rullas upp. Vi blir presenterade för bygden och karaktärerna. Karaktärerna? Nej, människorna! Någon hamnar på sjukhus. En annan lyser med sin frånvaro. Men ingenting har väl ännu hänt?”

Testamente är berättelsen om familjen Toimi, med Siri och Pentti och alla deras levande och även döda barn. Familjen är jordbrukare på en plats ute i obygden i finska Tornedalen där man talar minoritetsspråket meänkieli, en särskild form av tornedalsfinska. Det är tidigt 1980-tal, det lackar mot jul och alla de tolv barnen med familjer skall samlas i familjehemmet. Flera av dem har lämnat hemmet i tidig ålder. Flytt till Stockholm, Helsingfors och Köpenhamn. Andra bor fortfarande hemma eller i närheten. Bandet mellan syskonen är starkt, kanske starkare än i många andra familjer på grund av den dysfunktionelle fadern, som utan att göra mycket väsen av sig ändå skapar oro och rädsla hos barnen. Berättelsen handlar visserligen om ett testamente, men kanske mer om vad man lämnar ifrån sig som ett socialt arv. Hur påverkad man blir av sin uppväxt, hur mycket man redan har i sig och hur mycket man påverkas av andra människor och miljöer. Med en så stor och brokig familj som familjen Toimi skapar författaren en spännande utgångspunkt för den klassiska frågan om arv och miljö. Och här finns verkligen intressanta människor som vi efterhand lär känna allihop, inte minst i speglingar av varandra. Den ena mer fascinerande än den andra, vissa märkliga och direkt obehagliga.

Berättelsen sker ur Annies och sedan de övriga syskonens och föräldrarnas perspektiv. Berättarrösten bryter in i texten med jämna mellanrum och ställer retoriska frågor och funderar kring livet, i stort och smått. ”För att en relation skall djupna och människor ska kunna leva i kärlek, eller harmoni, eller åtminstone i samförstånd, så krävs att båda eller åtminstone en av parterna bemästrar verktygen att närma sig och se eller släppa in andra människor. Att sänka garden, att hänge sig. Det hade inte Pentti kunnat. Och inte Siri heller.”

Det enda som drar ned en i övrigt fantastisk läsupplevelse är slutet. När trådarna skall knytas ihop och allt skall avrundas tappar berättelsen fart, och den lyckas inte hålla kvar mitt intresse och nyfikenhet på samma nivå som innan. Det blir inte det crescendo jag förväntat mig, mer som motsatsen, ungefär som ett musikstycke som avtar i styrka för att till slut tystna. Men det kanske är så en sådan här berättelse borde sluta. Sammanfattningsvis är det en väldigt välskriven och fängslande roman, inte lik någon annan jag läst. Jag tycker verkligen att ni skall läsa den.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 437
Utgivningsdatum: 2019-01-23
Förlag: Norstedts
Formgivning: Sara R Acedo
ISBN: 9789113086972
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

♥

Recension: Snöstorm, av Augustin Erba

Publicerat den av Justnujusthar4 kommentarer

Romanen Snöstorm beskrivs som en roman om de val vi gör som unga, hur de påverkar oss under resten av vårt liv och om de val vi fortfarande har framför oss när vi står mitt i livet. Den beskrivningen stämmer väldigt väl på romanens djupare innehåll.

Tomas är en ganska medelmåttig, fyrtioårig it-tekniker med ett ganska vanligt liv med sambo och två halvvuxna barn. När han sitter på ett tåg på väg från Stockholm till Malmö stannar plötsligt tåget och blir stående utanför Mjölby. På väg mot restaurangvagnen för att ladda upp med mat och varm dryck tar någon tag i hans rockärm. När han ser vem det är väller undantryckta känslor upp med sådan kraft att han måste ta tag i ett säte för att inte vackla. Livli, hans stora ungdomskärlek, som han älskade mer än allt annat. Livli, som han väntade på med en kaffe i handen till henne vid varje föreläsning under första året på tekniska högskolan. Livli, som ville ha honom med som smakråd när hon provade underkläder och som stöd när hon gjorde sin andra abort efter att ha varit tillsammans med andra killar. Livli, som han väntade och väntade på, men som bara ville ha honom som vän och som försvann med andra och sedan lämnade både honom och landet när hon som toppstudent fick stipendium för att studera vid CERN, världens största partikelfysiklaboratorium i Schweiz.

Skildringen av tiden vid tekniska högskolan berör på djupet. Äntligen känner Tomas att han ingår i en gemenskap med vänner som är lika nördiga och intelligenta som han själv. Men framtidsplaner och drömmar har också en baksida, och både han själv och hans nära vänner tvingas möta livets realiteter med brustna illusioner och krossade hjärtan.

Djupast intryck gör den ensidiga och omöjliga kärlekshistorien mellan Tomas och Livli. Båda med mörka och såriga uppväxtförhållanden som präglats av svek på värsta tänkbara sätt från dem som stått dem allra närmast. Hos varandra hittar de sin själsfrände. Men livet lockar hela tiden och drar i Livli och Tomas låter henne försvinna utan att göra något för att stoppa henne.

”Om några timmar kommer jag att få sitta ensam med tanken på att Livli var på samma tåg som jag, att ögonblicket som jag har fantiserat om i tjugo år – hur det skulle bli om vi sågs igen – att det ögonblicket har kommit och gått. Och jag kommer att bära med mig hur futtigt det blev.”

Jag läser febrilt vidare i boken och önskar av hela mitt hjärta att Tomas till sist skall få uppleva lyckan med sin stora kärlek. Det vore det mest rättvisa och något slags gottgörelse från livet självt för allt som han tvingades genomlida som barn med en lillebror som dog, en mamma som insjuknade och en pappa som lämnade familjen för en karriär i annat land. Det vore en upprättelse eftersom han aldrig som barn fick känna tillit och tillhörighet med andra, och tvingades leva i ständig ångest över att hans morbror som tagit hand om honom skulle ta på honom och komma in i hans rum på kvällarna när han var berusad.

Jag är fortfarande alldeles tagen av den här realistiska och vardagsnära romanen om hur livet sällan blir som vi föreställde oss att det skulle bli.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 358
Utgivningsdatum: 2019-09-27
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Sara R Acedo
ISBN: 9789100177126
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

♥