Vi besöker nyrenoverade Nationalmuseum och upplever ett märkligt Paradis

Nationalmuseum öppnade igen, efter en sju år lång renovering, i slutet av 2018. Jag har velat se hur det blev, och i går var det äntligen dags att besöka museet. Vi ställde bilen på Skeppsholmen och gick över Skeppsholmsbron till Blasieholmen där Nationalmuseum ligger.

På bilden HMS af Chapman som sedan 50-talet är ett vandrarhem, men finast tycker jag är den långa raden med olikfärgade byggnader på andra sidan Stockholms ström, längs Skeppsbron i Gamla stan.

Men detta… Inte vackert, men intressant. Det är konstnären Niki de Saint Phalles som skapat konstverken i Moderna Museets skulptursamling som hon kallade Paradiset. Jag tycker att konst skall väcka tankar och känslor, och det gör verkligen den här utställningen. Till exempel undrar jag om svärdet i kvinnans mage skall symbolisera att hon kommer att hamna i Paradiset?

Utsikt från Skeppsholmsbron mot Strandvägen. Stockholm är så vackert, jag måste verkligen ta mig runt mycket mer och se mer av vår fina stad. Det är en perfekt tid för det nu, det är så få människor i staden när utländska turister inte vågar sig hit.

Uppför trapporna på Nationalmuseum. Pampigt.

Vi började med utställningen med Pär Engshedens klänningar till Sara Danius vid flera Nobelfester. Den kvinnan, alltså. Så stark och modig. En person som tillhörde kultureliten och ändå vågade sticka ut i moderiktiga kläder, och sedan visade hon ju verkligen sin styrka, när hon försökte styra upp den gubbiga och sunkiga Svenska Akademien. Ni som hängde med i turerna kring den stora kulturkrisen 2018, och kanske har läst boken Klubben, vet vad jag menar.

Kulturens modedrottning. Så vacker klänning, och titta på skorna. Vem av de andra i Svenska Akademien skulle våga sticka ut så här?

Skor från Miu Miu, örhängen från Prada och väskan från Gucci.

Hennes sista Nobelfestklänning, som en markering tror jag, att hon inte lät sig tryckas ned och förminskas, trots att flera gjorde sitt bästa för att manövrera ut henne.

Milo och Jackie i Skulpturgården.

Konstnären Gustaf (Gusten) Lindberg har skapat den här otroligt vackra skulpturen, Dimman. Hur kan man mejsla ut något med så mjuka, fina linjer ur något så hårt som marmor? Jag är så imponerad av det. Den här skulpturen finns i flera exemplar och i andra material.

I sorg, av Johan Teodor Lundberg.

Jag fotade den från flera vinklar och tänkte att jag skulle vilja försöka rita av den.

Detalj från en målning. Den här konstnären har verkligen fokuserat på muskler hos både människor och djur. Bulliga muskler i både armar, ben, hals, rumpa och rygg. Inte en smal arm i sikte.

Trappan ned till våningen med förvaringsboxar och toaletter.

På nedre planet såg det ut som om man inspirerats av Grand Central Station i New York. Riktigt läckert. Och som ni ser, nästan folktomt på museet.

På vägen upp såg jag det här konstverket.

En titt i museishoppen. Så smart och roligt att man kopplar ihop mjukiskaninerna med en konstnär på museet. På det sättet kanske man kan väcka ett intresse för målningarna hos de yngre, när man kan prata om kaninerna på tavlorna och relatera till mjukisdjuren här i shoppen.

Jag älskade tavlan med den här taxen när jag var ungdom. Konstnären hette Jean-Baptiste Oudry och tavlan var ett stilleben med taxen Pehr, ett gevär och en fasan, egentligen ett porträtt av taxens ägare, Carl-Gustaf Tessin. Taxen Pehr var Tessins ständiga följeslagare. Han var med på fester och jakter. Om den här tröjan funnits i vuxenstorlek hade jag köpt en direkt.

Det var väldigt fräscht och fint i museets restaurang, och det fanns många lockande rätter, men Jackie, Milo och Bella ville äta på Hard Rock Café, och så blev det. God caesarsallad med ananasjuice. Bella ville inte vara med på bild i det här inlägget, men här ser man i alla fall litet av hennes jeansjacka ;)

Efteråt italiensk glass hos Gelatonova Gelateria på Odengatan. Vilken god glass! Jag kunde inte behärska mig och valde biscotti, körsbär och passionsfrukt. Alla smakerna var lika goda. Kan vara den godaste gelato jag ätit, inklusive den i Italien faktiskt. Och nu ser jag ju att glassen matchar min klänning. Jag borde ha valt en fjärde smak, blåbär, så hade glassen matchat helt perfekt :)

Jag insåg att jag har väldigt många blommiga klänningar, även den här dagen. Har jag blivit en riktig kulturtant nu? Tog en bild i en av döttrarnas garderobsspegel innan vi åkte. Tror jag får ta fram flaskan med spegelputsmedel och ställa in på hennes rum för användning vid tillfälle…

På vägen hem stannade vi till här, och köpte ny smartteve och en mikrovågsugn. Jag kastade ut vår mikro för tio år sedan, eftersom den bara tog plats och det går lika bra att använda vanlig ugn och vattenkokare, men nu hade tjejerna och Milo lyckats övertala mig att köpa en, så att de lättare kan värma mat. Om det kan få dem att värma den mat som jag lagat, och inte småäta hela tiden, så kan det vara värt det. Vi får väl se hur det går med den saken.

Nästan hemma fotade jag de här hässjorna. Så ursprungligt och också vackert. Betydligt finare än de stora rundbalarna i vit, rosa eller ljusblå plast som är det moderna sättet att ta hand om höet. Men så tidskrävande.

Stockholm ger alltid mersmak. Näst på tur tror jag är Fotografiska. Har ni några andra tips om vackra platser i Stockholm och/eller spännande saker att uppleva?

Spahelg på Hotell Havsbaden i Roslagen

Fotot på min frukost är det enda fotot av alla som jag tog på spahotellet som är någorlunda ljust, så jag visar det först i inlägget. På frukostbuffén fanns det mesta. Ja, ni ser ju ;) Jag saknade bara finkaffe, som cappuccino. Croissanten var varm och väldigt mör och krispig, lika bra som i Italien och Frankrike. Jag valde både hårdkokt och löskokt ägg och båda var perfekta. Grädden till våfflan var inte äkta vispad grädde, utan grädde i en spruttub. Inte så kvalitetsmässigt, men grädden håller ju formen i en tub, vilket den inte gör i en skål.

Inredningen var genomtänkt både stil- och färgmässigt. Så snygga lampor, som den till vänster om mig på bilden. Och så här kan man se ut efter att precis ha kommit fram till hotellet efter 1,5 timmars resväg strax efter 20 på kvällen, ganska sliten efter ett styrketräningspass precis innan. Monoton väg med mycket vilt, men resan kändes inte lång eftersom vi lyssnade på rättegångspodden om hedersmordet i Gävle 2016, minns ni det?

Maritimt tema i blått och vitt. Och titta vad som satt på sängarna, så gulligt!

Jag hade bokat en så kallad minisvit med havsutsikt och balkong. Jag ville se havet genom fönstren, och inte en innergård. Det var visserligen litet för kallt för att sitta ute någon längre stund på balkongen nu, men jag gillar ändå frihetskänslan med balkong. Temperaturen i rummet var perfekt, svalt i sovrummet och varmt i badrummet. Och kanske för första gången var kuddarna alldeles lagom. Inte för hårda och inte för mjuka.

Nedför trappan till spaavdelningen i badrock och tofflor som hotellet tillhandahåller. Älskar färgerna och materialen. Inte alls strikt och stelt, utan varmt och ombonat. Det bidrar säkert till att man åker härifrån lugn och avslappnad.

Här kunde man sitta och titta ut på havet i väntan på att få någon av hotellets olika behandlingar. Som till exempel papayapeeling med ansiktsmassage. Så avkopplande, rekommenderas verkligen.

Och plötslig gled färjan in. Eckerölinjen avgår och ankommer ett par minuter från hotellet.

Här fanns pooler, jacuzzi, saunaworld med ångbastu, torrbastu och ljusterapibastu, lågvattenbassäng, kallbad och utomhuspool.

En boktrave – så hemtrevligt!

Restaurangen var väldigt mysig med de här fina taklamporna i turkost, brunt och cremefärgat och stora fönster ut mot havet. En mysig kväll, där miljön vägde upp för maträtterna.

Rätterna var ambitiöst planerade. Jag valde kallrökt lax med picklad fänkål, senapsfrön, friterad grönkål  och skum på lagrad sveciaost (165 kronor). Det låter ju spännande, eller hur? Men det var ingen smaksensation direkt, och inte så estetiskt upplagt heller. Den friterade grönkålen hade varit för lång tid i ugnen, så den föll sönder som smulor i munnen på grund av att den var så torr. Laxen hade vunnit på att vara skivad istället för serverad i en hel bit. Kallrökt lax är godast att äta som tunna skivor, konsistensen av en tjock och ganska dallrig och kall laxbit är inte kul att äta. Men den picklade fänkålen var väldigt syrlig och god.

Som varmrätt valde jag krispig röding med bakad jordärtskocka, hyvlad morot, chilimarinerad blåmussla, sjökorall, krutonger och blåmussel-velouté (295 kronor). Rödingen var perfekt tillagad, saftig och fin, men helt smaklös. Litet salt hade räckt, men jag tror att kocken hade glömt kryddorna. Det gällde genomgående för maträtterna, de var ganska smaklösa. Och när jag åt blåmusslorna knastrade det i munnen av grus. Däremot var den hyvlade moroten väldigt god. Jag tror att den var marinerad i vinäger av något slag. Absolut bäst på tallriken. Litet oväntat. Men var var krutongerna?

Till dessert en dekonstruerad cheesecake med vaniljkräm, blodapelsinsorbet, basilikaolja, oreokaksmulor med smaksatt maräng (135 kronor). Väldigt goda smaker. Men… Jag avskyr att vara så här gnällig, men har restaurangen ambitioner, vilket avspeglar sig i både menyn och priserna, bör man kunna förvänta sig mer än så här. Ett tips när det gäller desserten är att servera den på ett fat med tillbehören fint upplagda runtomkring, inte som en pannacotta eller mousse i en skål, det ger inte någon känsla av finess utan mer känslan av att äta ur en barnmatsburk. Och det hade varit mycket snyggare om de olika färgerna i rätten fick komma fram bättre. Varför smula maräng på blodapelsinsorbeten, istället för att servera den bredvid som en fin kontrast?

Jag såg på hemsidan att hotellet söker personal, bland annat en kock. Hoppas de lyckas värva kockar som kan leva upp till hotellets höga ambitionsnivå om yttersta perfektion:

”Vi söker nu efter knivskarpa kockar som vill vara med och skapa kulinariska matupplevelser på vår skärgårdspärla i Grisslehamn, Hotell Havsbaden. Vi söker dig som har god erfarenhet inom kockyrket. Du har lätt för att tappa tid och rum på grund av din kärlek till matlagningen och varje tallrik som lämnar köket är av yttersta perfektion.”

Maten var som sagt ingen kulinarisk upplevelse, men miljön uppvägde. Överallt stod det snittblommor i vaser.

När man ville kunde man sätta sig och dricka te eller kaffe med småkakor, muffins, godis och frukt.

Avslutar med en bild på frukosten med utsikt mot hamnen. Hit åker jag gärna igen, men då kanske jag väljer middag från barnmenyn, lagom stora portioner och mycket mer prisvärda. Köttbullar med gräddsås och hemlagat potatismos eller kyckling med aioli och pommes frites, eller kanske lax med smörsås och kokt potatis. Bara 75 kronor per rätt. Och till dessert, glass med chokladsås och sorbet för 45 kronor. Inte så sällan är det bättre att laga enkel mat som är god.

Ha en fin söndag!

Förmågan att njuta av livet

Jag saknar många förmågor, men förmågan att njuta av livet, den har jag i alla fall. Och under de senaste två veckorna har det varit mycket av sådant som jag gillar. Som i dag. Jag njuter av att vara tillbaka i den här miljön och kunna beställa fram de böcker jag behöver.

Vi skulle bara till banken och till biblioteket, men hamnade här, på favoritstället i Uppsala – Güntherska hovkonditoriet. Helt omöjligt att bara gå förbi när fönstret med domkyrkan byggd av pepparkakor var så otroligt inbjudande.

Jag kunde inte välja mellan lunch och fika, så det fick bli båda delarna. Grönärtsoppa med ägg och räkor, tre skivor surdegsbröd, semla med vaniljcrème och blåbärsgrädde och en cappuccino. Ordet lagom känns avlägset…

Men så har mitt ideal alltid varit det julbord som Emil i Lönneberga dukar upp för de fattiga – mycket av allt! Jag är uppvuxen med att det aldrig har snålats med maten. Även om vi själva levde sparsamt övrig tid, var det alltid självklart att bjuda våra gäster på allt vi hade. Dök det upp någon oväntad gäst när vi satt och åt mat eller fikade, ställdes det alltid fram en extra tallrik. Alla var välkomna att äta och fika med oss. Det tycker jag var så fint.

Ullis påminde mig på Facebook om våra vanor när vi var ungdomar. Vi kunde äta två stycken Big Mac-menyer, och avrunda kalaset med en prinsessbakelse. Det var vi det, och jag fortsätter tydligen i samma stil ;)

Och titta vad som har öppnat i Uppsala – en butik fullproppad med lakrits! Jag var ju tvungen att köpa på mig ett litet lager.

Man kan njuta av en bra film också. Det gjorde vi på juldagen, när jag och döttrarna såg den efterlängtade Frost 2. Och dessutom i Sveriges första 4DX-salong som öppnat på Nordisk Filmbio i Uppsala. Otroligt läckert med stolar som skakar, hoppar och kränger och vatten som droppar ned på dig, snöflingor som faller ned och dimma som stiger upp på olika platser i salongen.

Väldigt bra film, och extra roligt att den är inspirerad av den samiska kulturen och att en expertgrupp med samer samarbetat med Disney under hela produktionen. Och att man kan se filmen på samiska. Det gjorde dock inte vi.

Efter sina första fem dagar på repertoaren hade 424 030 personer sett Frost 2, vilket gör det till den största öppningen för en film någonsin i Sverige. Den slår det tidigare rekordet som hölls av Star Wars: The Force Awakens (2015) med 423 042 biobesök.

Vi har firat jul tre gånger, och jag som älskar julfirande och att umgås med släkt och vänner har förstås stortrivts. Men nu känner jag mig faktiskt helt klar med julen och släktträffar, och vill bara arbeta, träna, rida och läsa böcker.

Nyårsafton, en klassisk dag för njutning av god mat. Och titta bara vilka fantastiska efterrätter som Maria hade skapat! Saffrans- och apelsinmousse på kladdkakebotten. Extra gott när de är så fina. Så omtänksamt att lägga ned så mycket arbete på sina gäster.

Förberedelser inför nyårsfirande.

Den här dansföreställningen får man inte missa på Dansens hus om man gillar streetdance med snygg koreografi.

750 platser och helt utsålt. Alla satt som förhäxade, man hörde ingen som prasslade, skramlade eller rörde sig, allt fokus var på dansshowen.

Ni som kommer ihåg dansgruppen Bounce, med bland andra Jennie Widegren och Benke Rydman, vet vilken typ av dans det handlar om. Man blir så imponerad av dansarnas kroppskontroll, jag ville åka hem och träna på isolations och bakåtkullerbyttor efter showen :)

När jag nu ändå nämnde Bounce, måste jag ju lägga upp den här videon. Det som sker här är något av det coolaste jag sett. Jag vet inte hur många gånger jag sett videon, och jag blir lika lycklig varje gång.

God koreansk bibimbab efter dansshowen.

En tur runt i Stockholm när vi ändå var där.

LO-borgen, så pampig.

Fint inomhus också. Det ser ut som jag funderar på hur de skall lyfta ned den där stora stjärnan när julen är över, och det gjorde jag också. Funderade, alltså.

Känt Strindbergcitat på Drottninggatan.

Stureplan, så här fint upplyst.

Ett litet inlägg om att njuta av livet. I morgon blir det fullt fokus på arbete, och det njuter jag också av just nu. Allt har sin tid.

Sov gott!