Helgfrågan hos Mias Bokhörna v. 22

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vad kan störa din läsning? Och som bonusfråga: Brukar ni fira Sveriges nationaldag?
.

Normalt sett kan nästan ingenting störa min läsning. Jag har blivit van under det senaste året att passa på att läsa så fort det dyker upp ett tillfälle, och jag glömmer tid och rum. Det här är det som kan störa min läsning just nu; Leistra som har blivit sjuk. Det är mycket passande för att se till henne, att hon äter ordentligt, får sin medicin och probiotika och inte har ont. På fotot är hon bara ett år, nu är hon fem.
.

I mitt tidigare inlägg visade jag vilka böcker som står på tur att läsas, nämligen de här. Jag är nyfiken på allihop och hoppas att det blir mycket läst i juni.

Vi har inte firat den svenska nationaldagen tidigare, men vi brukar i och för sig hissa flaggan och äta god mat och fika den 6 juni, eftersom det är min födelsedag :)

Fler som berättar om vad som kan störa deras läsning och om de firar den svenska nationaldagen hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

Helgfrågan v 18 – Klassiker

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken klassiker tycker ni absolut man ska läsa?

Jag har själv bara sett filmatiseringar av Vilhelm Mobergs böcker, bland andra Rid i natt, Utvandrarna, Invandrarna och Raskens. Allihop såg jag som barn, men följde teveserierna och blev så berörd av dem. Jag minns fortfarande en speciell scen ur Raskens som etsat sig fast i mitt minne, vad jag grät. Jag tycker att det tillhör allmänbildningen att bland annat känna till sitt lands historia, och Vilhelm Mobergs böcker är ett bra sätt att inte bara lära sig om hur samhället såg ut kring sekelskiftet 1800-1900, utan också få en inblick i vanligt folks vardagsliv som ofta försvinner i vanlig historieskrivning.

Så här beskrivs handlingen i Raskens:

Raskens utspelar sig under senare hälften av 1800-talet i sydöstra Småland och handlar om den fattige drängen Gustav Rask som blir indelt soldat och tilldelas ett soldattorp. Han gifter sig med den fattiga pigan Ida. Raskens handlar om parets strävsamma liv på torpet, men det är också ett tidsdokument över hur många människor levde i Sverige vid den tiden romanen utspelar sig; systemet med indelta soldater avskaffades 1901. Inspiration till romanfiguren Rasken fick Vilhelm Moberg från sin egen far, soldaten vid Konga kompani vid Kalmar regemente.

Tyvärr, eller hur man skall se det.., kommer det ju nya böcker hela tiden som jag också vill läsa, och klassikerna har fått stå tillbaka. I sommar, innan bokfloden i augusti, är det min plan att försöka hinna läsa just klassiker. Tack Mia för en inspirerande Helgfråga som ger många bra tips!

 

Bokbloggare – viktiga influencers i bokförlagens marknadsföring

Då och då ligger det ett paket i brevlådan som jag inte väntat mig. Det kan vara en så här fint förpackad ny bok som förlaget eller författaren själv vill att jag skall läsa.

Det är väldigt trevligt att få böcker med personliga hälsningar från författarna, och extra roligt när de kommer som här, i guldomslag med ett förseglat brev i gammaldags stil.

Efter att jag hade eget företag tänker jag mycket mer på hur företag och personer marknadsför sig, och det här sättet att vända sig till bokbloggare ligger ju helt rätt i tiden. Den senaste tiden pratas det mycket om så kallade influencers, där till exempel bloggare och youtubers berättar om förlagens böcker och på så sätt hjälper till med marknadsföringen. Jag läser själv gärna både recensioner av professionella litteraturkritiker i dagstidningarna och vad bloggare skriver om böcker.

Fördelarna med bokbloggare/influencers är att recensionerna många gånger blir mer lättillgängliga eftersom ambitionen oftast är att ge ett personligt omdöme, inte att göra djupanalyser av böckerna eller att sätta in dem i ett större teoretiskt sammanhang. Dessutom får man ju betydligt fler tips om böcker i bokbloggar än på kultursidorna, där utrymmet är begränsat. Personligen tycker jag dessutom att läsglädjen flödar över i mycket större utsträckning hos bokbloggare än på kultursidorna, och den glädjen smittar.

Till skillnad från professionella litteraturkritikers recensioner blir det kanske oftare väldigt goda omdömen om böcker hos bokbloggare. Anledningen är väl rätt så självklar, som bokbloggare väljer man själv vad man vill läsa och har man gjort rätt bedömning i valet av böcker blir det följaktligen också positiva omdömen.

Hos bokbloggare med många följare i sociala medier riskerar dåliga omdömen av böcker att få stor spridning bland bokläsare, det är en risk förlagen också måste kalkylera med. Som bokbloggare känner jag ett ansvar mot både mina läsare och förlagen att vara helt ärlig i det jag skriver om de böcker jag läst. Skulle jag ösa på med superlativer om varenda bok jag läst skulle jag snabbt tappa trovärdighet och framstå som en bluff, och det vill jag verkligen inte. Det ÄR jobbigt att inse att jag faktiskt inte gillar en viss bok, till och med när jag anser att en bok är bra, men inte något extra, är det jobbigare att skriva om den. Extra jobbigt är det när det är en svensk författare till boken, som faktiskt kanske kommer att läsa det jag skrivit. Därför lägger jag ned extra mycket tid på att vara väldigt noga med att motivera varför en viss bok inte föll mig i smaken och varför omdömet blev medelbra eller lågt.

Jag blir lika glad varje gång bokförlagen ger mig förtroendet att läsa och recensera någon av deras böcker. Influencer marketing har exploderat inom andra områden, och kanske är den här tydliga omsorgen om bokbloggare, att skicka fint inslagna bokexemplar, ett tecken på att bokbloggares betydelse ökar i Sverige. Vad tror ni?