Lästa böcker i oktober och månadens bästa

I veckans Helgfråga undrar Mia om vi läst någon bra bok den senaste tiden, och om vi firar fars dag.

Under oktober läste jag tre böcker och alla var riktigt välskrivna, ganska tunga relationsromaner om hur livet blev som det blev och om man kan göra något för att påverka sin framtid. Jag gav Snöstorm betyget 4 och både Hem till mig och Testamente fick betyget 5. Ni vet säkert redan att Testamente är nominerad till Augustpriset i den skönlitterära klassen.

Oktober var en makalöst bra läsmånad. Inte sett till antal böcker, men till vilken kvalitet de höll. Typiska bokcirkelböcker alla tre, det finns mycket att diskutera kring dem. Huvudpersonen i Hem till mig startade upp hela känsloregistret hos mig, mest frustration och nyfikenhet, jag måste bara få veta hur en sådan här självisk person fungerar. Ingen sympatisk person, men ändå kunde man inte helt och hållet tycka illa om honom. Skickligt av författaren att lyckas skildra en så komplex person. Hem till mig var månadens bästa.

Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under november?

Själv läser jag just nu en väldigt omskriven och hyllad debutroman av Emilie Pine; Allt jag inte kan säga. En självbiografisk roman om att växa upp med en alkoholiserad pappa, om att vara ofrivilligt barnlös därför att hon väntade för länge med att bestämma sig för om hon ville ha barn och om väldigt mycket mer ur ett kvinnoperspektiv. Det är träffsäkert, men jag är inte överväldigad än så länge. Parallellt läser jag Åsa Hellbergs roman Välkommen till Flannagans. Inte överväldigad över den heller, men jag har inte hunnit läsa särskilt många kapitel än, allt kan hända.

Här är en trave med böcker som jag ser väldigt mycket fram emot att läsa. Och så har jag fått hem Viveca Stens senaste kriminalroman, den är jag också väldigt nyfiken på. Under helgen kommer en recension av boken om Södermalm.

Och så det här med fars dag. Jag brukar ge min pappa en blommande växt av något slag eftersom han är intresserad av växter. Men i år skall jag ge något helt annat, jag skall baka en slags gammaldags bullar som han brukade önska sig när jag bodde hemma, som man säger. Och så kanske jag scrappar ett kort, vi får se.

Ha en fortsatt fin helg!

Helgfrågan om de nominerade till Årets bok 2019

I veckans Helgfråga undrar Mia vad vi tycker om nomineringarna till Årets bok, om vi läst några av dem och om vi saknade någon bok.

Jag har bara läst Silvervägen och Stormvarning, men jag har Manhattan Beach hemma, så den skall läsas, och så vill jag läsa flera av de övriga också. Pachinko, Vaggvisa, Mörkret, En katts resedagbok, Påfågelsommar, Järtecken… Nu har jag snart räknat upp alla de övriga som jag ännu inte läst, så nu sätter jag stopp där ;)

Det är svårt att bedöma om juryn gjort bra val när de nominerat just de här böckerna. Vad räknas egentligen som folkliga böcker..? Årets bok skall ju vara folkets val. Men en bok som jag trodde skulle nomineras är Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Kanske ville inte juryn riskera att Alex Schulman tar hem priset igen, vad vet jag. Svenska folket verkar ju annars tycka om skönlitterära romaner som ligger på gränsen till att vara biografier, och som är gripande.

Mig passar de här böckerna bra, jag vill läsa i princip allihop.

 

Omöjlig kärlek – tips på böcker och filmer inför alla hjärtans dag

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan handlar det om att ge de fem bästa lästipsen inför Alla hjärtans dag som är på torsdag. Ni skall få fem tips på böcker, plus ett bonustips tillagt i efterhand eftersom den boken är så fin och jag glömde att ta med den.

Och så får ni två travar med tips på romantiska filmer i slutet av inlägget.

Böcker om kärlek är nästan alltid som mest fängslande när kärleken mellan två personer är i princip omöjlig, håller ni inte med?

Till min fem-i-topp den här veckan har jag valt några riktigt välskrivna och gripande böcker där kärleken mellan två personer är omöjlig eller åtminstone väldigt svår att leva ut, eller att leva med. Och när man tänker efter är den inte heller särskilt hälsosam.

♥  Ni har väl inte missat 80-talsklassikern, Törnfåglarna? Jag både läste boken och såg teveserien som fjortonåring, och grät över den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart (spelad av Richard Chamberlain i teveserien) och Meghan ”Meggie” Cleary (spelad av Rachel Ward). De älskar varandra, men Ralph väljer en karriär i den katolska kyrkan, vilket gör deras relation förbjuden. Han kan ändå inte motstå henne, vilket leder till mycket lycka men också mycket olycka.

♥  Jag vet inte hur många gånger jag här i bloggen har lyft fram trilogin om Kristin Lavransdotter. Den berättelsen är en av mina favoriter. Vilken kärlekshistoria. Egensinniga Kristin väljer mot allas vilja att gifta sig med sin stora förälskelse, Erlend. Och det går förstås åt pipsvängen eftersom han inte bara är snygg och väldigt charmig utan också oansvarig, och han sviker henne gång på gång. Jag var så irriterad på Kristin för att hon var så förblindad och inte insåg hur trassligt hennes liv skulle bli när hon inte följde sin fars vilja och gifte sig med den hon blivit bortlovad till, den lojale och omtänksamme Simon Darre, utan valde den lättsinnige Erlend. Nu, trettio år senare, kan jag bättre förstå henne. Livet är inte enbart svart eller vitt.

♥  Balladen om Marie: en biografi över Marie Krøyer. Bokförlaget Forum gav ut den år 1999, men jag tror att den finns i nyutgåva också med omslag från en filmatisering som gjorts. Jag brukar inte vara så förtjust i biografier, men den här är väldigt bra. Gripande, förstås, eftersom Marie Krøyers liv var fyllt av både kärlek, svek och tragik. Marie var gift med den kände skagenmålaren P.S. Krøyer. I takt med att de inreder det ena hemmet vackrare än det andra dör deras kärlek, samtidigt som han sjunker djupare ned i sinnessjukdom. När Marie är på semester träffar hon Hugo Alfvén. De blir vilt förälskade. Men deras passionerade kärlekshistoria utmynnar i svek och olycka, för Marie.

♥  Den lilla bokhandeln i Paris är betydligt nyare. I Sverige gavs den ut för tre år sedan. Jag läste den under vår Frankrikeresa förra sommaren och tyckte väldigt mycket om den. Här handlar det om en väldigt varmhjärtad, inkännande och sorgsen bokhandlare som rekommenderar böcker istället för medicin till människor med brustna hjärtan. Sitt eget brustna hjärta verkar har till att börja med inte kunna kurera. Men så beger han sig söderut tillsammans med en, och sedan flera, vänner nedför Frankrikes floder och lyckas under resan hela sig själv. En väldigt fin berättelse.

♥  Som om du inte fanns är också relativt nyutkommen, jämfört med Törnfåglarna och Kristin Lavransdotter. Tess och Gus möts som hastigast första gången i Florens. Gus är där med sina föräldrar för att försöka komma över broderns död. Tess ber honom ta en bild av henne och väninnan på Ponte Vechio i Florens innan de skall återvända hem. Utan att de vet om det korsas Tess’ och Gus’ vägar flera gånger under åren som följer. Deras liv utvecklas helt olika, men på varsitt håll går de båda två igenom personliga prövningar, glädje och sorg, och upptäcker att livet inte blev som de trodde att det skulle bli när de var arton år. Det blir bättre och det blir sämre. När de åter möts i slutet av berättelsen har det gått sexton år och båda står mitt i livet.

Bonustips: Vem kan inte känna igen sig i den där himlastormande, förbehållslösa och okomplicerade förälskelsen, där Lucy och Gabe befinner sig i början av berättelsen i romanen Världen utan dig. När man känner sig fullkomligt förstådd och sedd. Innan verkligheten kommer närmare och förälskelsen inte längre är lika enkel och kravlös, och innan man inser att man vill välja olika vägar i livet, som inte stämmer överens med varandra. När man tvingas välja mellan att följa sina personliga drömmar och att anpassa sig till någon annan för förälskelsens skull.

.

Jag tycker inte att jag är någon romantiker, men i så fall undrar jag hur jag kan ha sådana höga travar med romantiska och kärleksfulla filmer…

De flesta av filmerna handlar om romantik och kärlek mellan människor, men någon handlar om kärlek till mat (Julie & Julia) och några mellan människor och djur/vampyrer/blå figurer (Hachikō, Skönheten & Odjuret, Twilight-serien, Dracula, En vampyrs bekännelse, Avatar).

Allra, allra bäst av filmerna är Brokeback mountain, som skildrar en komplicerad kärleksrelation (komplicerad, som sagt, mitt favorittema även bland filmer tydligen) mellan två män i västra USA mellan 1963 och 1983. Så fin kärlekshistoria och så fruktansvärt sorglig. Jag var tvungen att se alla filmer jag kunde komma över med skådespelaren Jake Gyllenhaal efteråt, där det slutade lyckligt för honom.

Fler tips får ni hos Johanna, där många andra har länkat till sina bloggar med sina personliga topplistor på samma tema.

♥ ♥ ♥