Kategori: Veckans topplista

Böcker jag ser fram emot i höst

Publicerat den av Justnujusthar32 kommentarer

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Böcker jag ser fram emot i höst.

Att bara välja fem böcker är nästan omöjligt, men de här fem ser jag fram emot alldeles extra mycket under augusti-oktober.

Jag såg de första avsnitten av Springfloden när första säsongen visades på SVT år 2016, sedan kunde jag inte vänta längre på att få veta hur det skulle gå, så jag läste boken och tittade vidare på teveserien efteråt. Jag fastnade direkt för den här deckarstilen och har läst alla de fyra böckerna i serien och nu längtar jag efter både den femte boken i serien och andra säsongen av teveserien som börjar den 16 september.

En ny tid som kom i början av året var den första romanen av två om makarna Bagge. Hösten 2018 kommer Jessens bok Doktor Bagges anagram ut på svenska. I den får läsaren följa Lilly Bagges make, doktor Bagge, och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Jag ser fram emot att läsa den, och få inblick i en åtminstone till det yttre väldigt stram, korrekt och okänslig person. Jag är så nyfiken på att få veta hur han såg på sin hustru, om det fanns verkliga känslor för henne eller om han hade känslor för någon annan.

Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival fick jag läsa Pascal Engmans debutroman Patrioterna, och vilken debut! Full fart, spänning och ett intressant tema, och dessutom något helt oväntat. Jag skall få läsa uppföljaren också, Eldslandet, och hoppas att den är lika bra.

Vigdis Hjorth är en ny författare för mig. Jag blev nyfiken på ämnet för romanen, Arv och miljö, och vill absolut läsa den. Men i går läste jag en artikel där skribenten anser att författaren upprepar sig i varje bok, så till den grad att man kan börja fråga sig var gränsen skall gå för att romanen skall anses vara en kopia. Intressant. Å andra sidan har jag inte läst något av Vigdis Hjorth tidigare, så för mig blir det en helt ny historia.

Elizabeth Strouts roman, Vad som helst är möjligt, har jag fått hem och skall läsa inom kort, kanske till och med i kväll. Jag läste Mitt namn är Lucy Barton förra året. En mörk, men samtidigt livsbejakande, lyhörd och förlåtande berättelse om att växa upp under eländiga förhållanden, om att ha kraft att bryta sig loss och skapa sig en bättre framtid, men också om att inte ha den styrkan. Mest handlar det kanske om att kunna förlåta och att försonas med sitt förflutna. Handlingen i den här nya romanen verkar luta åt samma håll, vilket lovar gott.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

♥

Böcker som var för långa, och en tegelsten som var för kort

Publicerat den av Justnujusthar15 kommentarer

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat: Böcker som var för långa.

Att jag tycker att de här böckerna var för långa är inte samma sak som att de inte var bra. Två av dem fick högsta betyg av mig, och det var också dem som jag först tänkte på som alldeles för långa.

Fredrik Backman skriver som en gud, men båda romanerna om Björnstad har varit ungefär 70 sidor för långa. Det tar för lång tid innan berättelsen kommer igång. Jan Guillous roman var otroligt intressant och välskriven, men den borde ha redigerats hårdare. Ibland kunde jag nästan se Guillou framför mig i en fåtölj, berättandes anekdoter från 60-talet. Anekdoter som var festliga att läsa om, men som inte förde handlingen framåt. Men som sagt, båda böckerna fick högsta betyg av mig eftersom allt annat uppvägde.

Här är en roman, eller egentligen en trilogi, på nästan 900 sidor som är fantastiskt bra. Trots att den är så tjock ville jag inte att den skulle ta slut, och trots att jag läste den för många år sedan minns jag den fortfarande väldigt starkt. Den är en av de allra bästa böcker jag läst. En bok som är väldigt lång och ändå inte för lång.

♥

 

Mina topp-fem-favoriter inför Årets Bok 2018

Publicerat den av Justnujusthar17 kommentarer

Äntligen är Johanna från deckarhörnan tillbaka med veckans topplista efter sommaruppehållet! Temat är Årets bok och Johanna vill att vi fokuserar på topp fem bland de titlar vi läst alternativt topp fem vi vill läsa.

Det här är de böcker jag har hemma som är nominerade till Årets Bok 2018. Jag har läst Kvinnan i fönstret, Annabelle, Stanna hos mig och Nej och åter nej. Alla har varit riktigt bra.

Det här är samtliga böcker som är nominerade. Till min fem-i-topp väljer jag tre böcker av dem jag läst och två av dem jag vill läsa, då blir listan så här:

1. Stanna hos mig
2. Nej och åter nej
3. Annabelle
4. Den svavelgula himlen, som jag hoppas är så bra som många säger
5. Koka björn, eftersom jag älskade författarens underfundiga humor när jag lyssnade på honom på Sigtuna litteraturfestival tidigare i år, och hoppas att humorn lyser igenom i boken

År 2016 vann Martina Haag med  sin otrohets- och skilsmässoroman, Det är något som inte stämmer. År 2017 vann Alex Schulman med sin bok Glöm mig.

Om man skall se några likheter mellan de två första årens vinnare, är det att båda böckerna ligger på gränsen till att vara självbiografiska och är dessutom känslosamma och enormt berörande. Båda handlar om dysfunktionella relationer, på två olika sätt. Om årets vinnare blir en bok i samma genre, betyder det att Malou von Sivers roman Mitt hjärtas oro tar hem folkets pris 2018.

Har ni någon favorit till Årets bok 2018?

♥