Historiska romaner – fem tips!

Veckans topplista hos Johannas deckarhörna handlar om att resa tillbaka i tiden med hjälp av böcker.

Min topplista innehåller de här historiska romanerna. Alla utom Lykttändaren är helt nyutkomna och jag är så sugen på att läsa allihop så snart jag bara kan.

Ibland är böckerna extra fint förpackade från förlagen, och ibland följer det med bonusmaterial som knyter an till böckernas innehåll. Titta vad som följde med Marie Bengts nya roman om Hannah Lönn – en klippdocka i 50-talsstil! Älsk på den! Hannah Lönn är ju sömmerska och deckarna om henne utspelar sig i slutet av femtiotalet. Jag skall klippa ut dockan och använda som bokmärke.

Det finns mängder med fler historiska romaner som jag skulle vilja tipsa om, som Mina drömmars stad och de andra böckerna i Stadserien av Per Anders Fogelström. Jag älskar den serien. Och alla andra svenska klassiker, som Vilhelm Mobergs böcker.

Men det finns ju nyutgivna historiska romaner som också är väldigt bra, den här till exempel – Det växte ett träd i Brooklyn

Eller varför inte Kulla-Gulla. Arbetarlitteratur ur ett barns perspektiv, skulle man väl kunna beskriva dem. Någon gång snart skall jag läsa om dem och se om de fortfarande är så bra som jag minns dem.

Den här traven visade jag i en topplista från januari i år, med böcker som utspelar sig på 1800-talet.

Många fler tips om historiska romaner får du hos Johanna, där bokbloggare länkar till sina inlägg med fem favoriter.

Vårens fem bästa böcker i veckans topplista

I veckans topplista vill Johanna i deckarhörnan att vi berättar om de fem böcker som vi tyckt vara de allra bästa under våren, det vill säga guldkornen under mars-maj.

Det här är de fem böcker jag tyckt vara bäst under våren. Två av böckerna gav jag femmor och tre av böckerna fyror i betyg. Scrolla ned så berättar jag litet om var och en av dem.

★★★★★
Skamlös
Skärmhjärnan

★★★★
Innan ni tog oss
Staden
Folk med ångest

♥  Skärmhjärnan
Sammantaget ger Skärmhjärnan ett bra underlag för beslut om hur man bör förhålla sig till sitt eget skärmanvändande och hur man som förälder bör förhålla sig till barnens och ungdomarnas användning av mobiler och surfplattor.

För mig var det en ögonöppnare att läsa att den främre delen av vår hjärna inte är tillräckligt utvecklad förrän i 25-30-årsåldern. Och det är just den delen som reglerar vårt risktagande och vårt belöningssystem. Det innebär att barn och ungdomar har mycket svårare än vi vuxna att styra mobiltelefonanvändandet, eftersom deras hjärna ännu inte är fullt utvecklad för att kunna avstå från sådant som får dem att må bra för stunden, som att hela tiden använda mobiltelefonen.

Här har jag recenserat Skärmhjärnan.

__________

♥  Staden
Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.

Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte! Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning.

Här har jag recenserat Staden.

__________

♥  Folk med ångest
Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Försök bortse från omslaget, det fick mig nästan så avskräckt att jag inte ville läsa boken, och nu när jag läst tycker jag inte att det motsvarar djupet i innehållet det minsta.

Här har jag recenserat Folk med ångest.

__________

♥  Innan ni tog oss

Det här är en fängslande och väldigt fint berättad historia som, trots att den baseras på fruktansvärda händelser, ändå har en varm ton och ger en stor läsglädje. Det är en konst att hitta den rätta nivån med tanke på ämnet. Att det blir så bra tror jag delvis beror på att historien berättas omväxlande i dåtid och nutid, delvis på att författaren har en så mjuk och lugn berättarröst.

Berättelsen om hur Rill och hennes småsyskon rövas bort och kommer till ett barnhem, hur de behandlas och hur de försöker hålla ihop och inte skiljas åt, är den mest gripande. Kapitlen som skildrar Averys sökande i nutid efter förklaringar till den gamla damens intresse för hennes armband, Averys efterforskningar genom brev och fotografier och hur hon långsamt inser hur allt hänger ihop, är spännande på ett eftertänksamt vis. Kombinationen dåtid och nutid blir väldigt lyckad och trots ämnet skulle jag klassificera Innan ni tog oss som en feelgoodroman.

Här har jag recenserat Innan ni tog oss.

__________

♥  Skamlös
De tre författarna vill visa att social kontroll inte bara handlar om grova övergrepp som tvångsäktenskap och könsstympning, utan även om mildare former som genomsyrar hela livet för många flickor och kvinnor. Författarna till Skamlös beskriver det så bra, när de lyfter fram att de inte uppmanar till att bryta sig loss från familjen, utan att det handlar om att vi  måste hitta en lösning.

”Vi pratar inte om de här grejerna för att kritisera eller hänga ut vår egen kultur. Vi gör bara upp med något vi upplever som en kulturlöshet i den kulturen. Vi pratar om det för att vi inte tycker att vi skall behöva välja antingen eller. Jag tror att vi kan vara både och. För mig är det viktigt att kunna prata öppet om de här sakerna, och samtidigt vara stolt över min flerkulturella bakgrund och kulturen som mina föräldrar kommer ifrån. Jag fattar inte varför vissa tycker att det är en motsättning.”

De personliga berättelserna och diskussionerna i boken gör det lättare att sätta sig in i de olika förtryckande situationer som beskrivs. Som när en flicka tvingades vara med i simundervisningen iklädd skjorta och leggings. Det är inte svårt att föreställa sig hur jobbigt det hade varit att sticka ut så i förhållande till resten av klassen, för att inte tala om hur mycket svårare det hade varit att lära sig simma. Eller när en våldtagen flicka berättade om övergreppet för sin mamma, och det första mamman sade var: ”Vad har han gjort med dig? Jag måste få veta hur pass vanhedrad familjen har blivit.” Vissa saker har jag inte reflekterat över tidigare, som att muslimska tjejer inte bör lägga upp selfies där ansiktet syns i sociala medier, eftersom du då blir synlig och det anses skamligt.

Här har jag recenserat Skamlös.

 

Oförglömliga karaktärer i veckans boktopplista

Det finns vissa böcker som verkligen gör ett avtryck hos den som läser, som gör att man inte glömmer dem, och då och då under årens lopp funderar på karaktärernas personlighet och/eller miljöbeskrivningarna eller vad bokens budskap var, egentligen.

I veckans topplista vill Johanna i deckarhörnan att vi berättar om fem böcker där huvudkaraktärerna är oförglömliga.

Vid olika tidpunkter i mitt liv gjorde de här fem böckerna stort intryck på mig, och jag kan ganska säkert påstå att jag aldrig kommer att glömma huvudkaraktärerna. Ni känner säkert igen böckerna, så jag behöver väl knappast gå närmare in på varför huvudkaraktärerna är oförglömliga.

Och här kommer två av de bästa böcker jag läst med karaktärer som man aldrig glömmer; To the wedding och Den gamle och havet. Och längre ned de bästa barnböckerna jag läste, Äventyrsserien, med karaktärer som jag tyckte så otroligt mycket om och en kortlista med ytterligare några oförglömliga karaktärer. Läs, skumma igenom eller scrolla förbi som ni tycker, här kommer de allihop:

Det här är en av de bästa böcker jag läst. Den handlar om Ninon, är en tjugotreårig fransyska som har träffat sitt livs stora kärlek, Gino, och de planerar sitt bröllop i Italien, Ginos hemland. Ninons mamma reser till bröllopet med buss från Bratislava, pappan reser med motorcykel från Frankrike. I deras ögon lyser förtvivlan.

Ninon har fått ett sår på läppen som inte vill läka, och när hon får det kontrollerat av en läkare, ger han henne beskedet att hon har AIDS. Smittad av en engångsaffär för länge sedan. Gino har inte blivit smittad, och Ninon vägrar att genomföra bröllopet eftersom ett liv med henne skulle innebära en risk att han också blir smittad. Gino lyckas dock övertala henne, och hon går med på att genomföra bröllopet under vissa bestämda villkor som skall skydda Gino från att bli smittad. Omgivningen runt Ninon betraktar Ninon med skräck och behandlar henne därefter. Ginos pappa planerar att skjuta henne, vilket han ser som en barmhärtighetsgärning för alla, men ångrar sig i sista stund när han träffar henne. Men Ninons verkliga vänner och familj och hennes läkare ger henne sitt fulla stöd.

Alla berörda måste hitta sina egna sätt för att att hantera Ninons öde. Berättelsen följer Ninons föräldrar som förbereder sig för bröllopet, och den följer Ninon. Bröllopsskildringen är fantastiskt stark, positiv och sorglig på samma gång. På bröllopsdagen tar Ninon av sig sina skor och dansar barfota med Gino på stranden, som om deras lycka kommer att vara för evigt. Som om döden aldrig kommer att drabba dem. Men genom en blind grekisk försäljare av amuletter som skall bringa tur, en av historiens berättare, får vi veta att Ninon kommer att bli sjukare och svagare, att hon kommer att få utstå stort lidande.

En väldigt fin bok som har etsat sig fast i hjärtat och som ligger högt, kanske högst upp, på min lista över de allra bästa böcker jag läst. Jag tyckte inte om slutet, av förklarliga skäl. Jag hade önskat ett slut i Jane Austens anda, lyckligt och med framtidstro. Men då hade det inte blivit den här fina boken.

Som ni ser på de gulnade sidorna i boken har den hängt med mig ganska många år. Jag har burit den i mina boklådor de sju gånger jag flyttat sedan jag köpte den på bokrea 1986, för drygt trettio år sedan. Jag är glad att jag har behållit den, och jag är glad att jag läste den nu igen. Jag älskar den här berättelsen och sättet den är skriven på precis lika mycket nu som jag gjorde när jag läste den första gången.

Den gamle och havet gavs ut  första gången 1952. Året därpå mottog Hemingway Pulitzerpriset för den. 1954 fick Hemingway Nobelpriset i litteratur.

Boken handlar om en gammal fiskare som de senaste månaderna inte haft någon tur med sitt fiske och inte fångat någon fisk på åttiofyra dagar. Tidigare har han varit läromästare till en ung pojke från byn som håller den gamle fiskaren och hans kunskaper högt. Men när pojkens föräldrar anser att fiskarens tur har vänt, får han inte längre följa med fiskaren ut på havet för sina föräldrar. De andra fiskarna ser medlidsamt på den gamle som drabbats av en sådan otur och som är slut som fiskare, slut som man, bara pojken tror fortfarande på honom.

Fiskaren själv är övertygad om att oturen kommer att vända och ger sig ensam långt ut med sin lilla båt på havet utanför Kubas kust. Redan första dagen får han en enorm fisk på kroken, större än fiskarens egen båt. Under tre dagar kämpar han mot fisken, som drar honom längre ut till havs. Hans händer rivs sönder av att hålla emot reven med den stora fisken och han får upp blod i munnen. Han inser att det här är en kamp på liv och död. Ändå ger han inte upp.

Ju längre kampen pågår desto mer ökar fiskarens beundran för och medkänsla med sin motståndare. Till slut lyckas den gamle mannen uppbåda sina sista krafter och dödar fisken. På väg hem känner emellertid hajar doften av den stora fisken som är fastsurrad vid båtens sida, och fiskaren lyckas inte hålla alla sju borta. När han efter en mödosam väg tillbaka når land, finns bara skelettet, huvudet och fiskens stjärtfena kvar.

Jag är fortfarande inte säker på vad budskapet är med berättelsen, men att det handlar om religiös symbolik är jag övertygad om. Det finns många exempel på det i boken, här är ett:

Till slut lade han ned masten och reste sig. Han tog upp masten igen och lade den på axeln och började gå vägen framåt. Han var tvungen att sätta sig ned fem gånger innan han kom hem till stugan.

Inne i stugan ställde han masten mot väggen. I mörkret fick han tag på en vattenflaska och drack en klunk. Sedan lade han sig ned på sängen. Han drog filten över axlarna och sov sedan på mage på tidningarna med armarna utsträckta och handflatorna uppåtvända.

Det jag var rädd för när jag började läsa boken, var att jag skulle uppfatta handlingen som att den gamle mannen hellre skulle dö i kampen mot fisken, för att få upprättelse för sin förlorade manlighet och yrkesstolthet, än att ge upp och återigen ro hem utan fångst. Men så uppfattar jag det inte. Den gamle mannen utstrålar lugn och harmoni, och inte det minsta hävdelsebehov. Jag tycker inte att det här är en berättelse om en så kallad machoman. Långt ifrån. Att fiskaren i praktiken kämpar till det bittra slutet, och får allas respekt och beundran när han når land, uppfattar jag inte som syftet med kampen.

På något sätt handlar det kanske om att bli besegrad. I början av boken beskrivs fiskaren så här: Allt hos honom var gammalt utom ögonen och de hade samma färg som havet och var muntra och obesegrade. Jämför den meningen med några av de sista raderna i boken: – De besegrade mig, Manolin, sade han. De besegrade mig faktiskt.  – Han besegrade dig inte. Inte fisken.  – Nej. Det är sant. Det var efteråt.

I efterhand att jag läst att Hemingways senaste romaner blivit sågade och att han ansågs uträknad som författare i början av 50-talet. Kanske är den gamle fiskaren egentligen en avbild av Hemingway själv, uträknad av andra men fortfarande med tro på sig själv. Hur som helst visade han kritikerna med Den gamle och havet att han fortfarande kunde skriva fantastisk litteratur.

Som barn läste jag böckerna om Jack, Lucy-Ann, Philip, Dinah och Jacks kakadua Kiki, och älskade de böckerna. Enid Blyton var författaren till Äventyrsserien med åtta böcker, bland andra Äventyrens slott, Äventyrens hav, Äventyrens ö. Den smarta och roliga papegojan Kiki fick mig att längta efter en alldeles egen papegoja, och jag ville ha en Lunnefågel också, sådana som var med i Äventyrens hav.

Bästa barnböckerna för mig måste bli den här serien. De böckerna fick mig att älska att läsa och att upptäcka att man kunde försvinna iväg till andra världar bara genom att läsa. Jag lekte ofta att jag var på rymmen och var med om liknande äventyr som barnen i Enid Blytons böcker. Dock utan den klassiska och otroligt mysiga picknickkorgen som de ofta hade med sig.

Jag tycker att omslagen är så fina också på den här äldre upplagan. De har en annan mjukhet än de mer moderna omslagen.

Fler böcker med oförglömliga karaktärer

♥  Johnny var en ung soldat, av Dalton Trumbo.
Under första världskriget vaknar den unge soldaten Joe Bonham upp i en sjukhussäng efter att ha blivit träffad av en granat. Han inser successivt att han förlorat sina armar, sina ben och sitt ansikte, men att hans hjärna fungerar utmärkt, vilket gör honom till en fånge i sin egen kropp.

Joe försöker begå självmord genom kvävning, men han får ett trakeotomirör inopererat som han varken kan ta bort eller kontrollera. Han lyckas kommunicera med läkarna genom att slå sitt huvud mot kudden som morsekod. Till en början vill han dö, men senare önskar han att han ska bli lagd i en glaslåda och visas upp runt om i landet, för att visa andra krigets sanna fasor. Inget av hans önskemål uppfylls.

♥  Nej och åter nej, av Nina Lykke.
Här får vi följa det medelålders, gifta paret sedan 25 år, Ingrid och Jan, och Jans femton år yngre kollega, Hanne. Alla tre har egentligen alla förutsättningar för att vara lyckliga och nöjda, men istället ligger missnöjet som en blöt filt över deras liv. De önskar sig mer av livet, men vet inte hur de skall få det.

I första och andra kapitlen skildras livet ur Ingrids respektive Hannes perspektiv. Det börjar litet trevande, och den leda och otillfredsställelse som präglar dem tynger i mitt tycke även läsningen. Men i tredje kapitlet börjar jag ana vartåt det barkar, när Hanne möter Jan på krogen. Då tar berättelsen fart och det är då det blir intressant.

På många sätt agerar de tre personerna så som livskrisande människor ofta gör. Nämligen egoistiskt. Särskilt osympatisk är Jan. Surprise, surprise. Jag retar mig så på honom.

♥  Den gröna vägen, av Anne Enright.
Det är mörkt och det är cyniskt, och samtidigt livsbejakande. Vi får följa var och en av fyra syskon och deras mamma, vid olika tidpunkter i livet och på olika platser. Varje person skildras i ett eget avsnitt i boken, som i varsin liten novell eller kortroman, och alla är skrivna med olika berättarstilar. Det är väldigt effektfullt och förstärker personbeskrivningarna. Anne Enright har en enastående förmåga att med få ord förmedla en personlighet eller en känsla för hur något egentligen är, under ytan.

♥  En ny tid, av Ida Jessen.
Det blir snart tydligt att äktenskapet mellan doktor Bagge och hans hustru snarare är lämpligt än lyckligt, utan förtrolighet och verklig närhet. På samma korrekta sätt som Vigand förhöll sig genom deras äktenskap, ser han till att hon inte blir lottlös när han är borta. Men till och med när han ligger för döden håller han inne med de kärleksfulla orden och handlingarna.

Vigands plötsliga död, efter alla år då Lilly anpassat sig efter honom, alla år då hon slätat över det hon egentligen vetat men inte stått ut med att veta, får henne att ta fram sin gamla dagbok och i ord fundera över den situation hon hamnat i. Vem hon är, vem hon var och vad hon vill.

Fler oförglömliga karaktärer får ni tips om i Johannas Deckarhörna.

 

Fem nyutkomna samtidsromaner i min topplista

Varje vecka presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny boktopplista. Den här gången är temat: Samtidsromaner.

Samtidsromaner är böcker som utspelar sig i vår tid och som skildrar det många av oss upplever både vad gäller händelser och känslor. Det kan handla om klimathot, nätrelaterade övergrepp, utbrändhet, psykisk ohälsa, vardagskaos. Jag upplever det som att författare till kriminalromaner ofta är väldigt skickliga på att beskriva något nutida samhällsproblem som fond för mordgåtan.

Det böcker jag valt till min topplista är så nya att jag inte hunnit läsa dem än, men som jag är väldigt nyfiken på. Recensioner kommer.

♥  När isarna smälter gavs ut i november förra året. En fransk roman som av baksidesbeskrivningen ger ett både spännande och litet galet intryck, det lockar mig. Som bakgrund till historien är människans kamp mot den globala uppvärmningen. Samtida så det förslår.

♥  ♥  ♥  Tvilling kommer ut i början av maj och En nästan perfekt dag i slutet av maj. Jag kan inte sluta gråta kom ut i januari. De skildrar allihop vår tids vardagsutmaningar med relationer och arbete och konsekvenserna av det.

♥  Efter skandalen beskrivs som lika delar äktenskapsdrama och rättegångsthriller, om mäns maktmissbruk och samhällselitens tystnad. Den kommer ut i mitten av maj.

Fler tips på samtidsromaner får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

 

De snyggaste rosa bokomslagen i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Rosa bokomslag.

I våra bokhyllor fanns det förvånansvärt många rosa böcker, titta bara. Många av dem har ett ganska rosafluffigt innehåll också, som Fuck boy, Mannen i mitt liv och Stäppvandringen. Men även en bok om psykisk ohälsa kan tydligen vara rosa, och böcker om unghästträning.

Jag är inte överförtjust i rosa, och jag tycker egentligen inte att någon av de här har ett extremt snyggt omslag. Men om jag måste välja fem så blir det: Muffins, Mannen i mitt liv, Sisters, En nästan sann historia och Orkidéer: en förälskelse.

De tre bästa böckerna i den här rosa traven är enligt mig: Glappet, En nästan sann historia och Den sista flickan. Jag har inte läst All denna kärlek och Jag lämnar ekorrhjulet, men jag gissar att de kommer att kvala in på min topplista.

Fler tips på snygga och förhoppningsvis också läsvärda böcker med rosa omslag får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

 

Påskekrim 2019 – topp fem

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Påskekrim, en trend från Norge.

Just nu har jag inte så många kriminalromaner hemma som är olästa, men de här fem är det, och jag skall försöka läsa en eller flera under påsken. Jag har ju en del andra böcker också att läsa, som jag skrev om här.

★   Brottets gåta : kriminaltekniken inifrån är visserligen inte någon kriminalroman, men den här boken tror jag är minst lika spännande som en deckare. Det är en bok om kriminalteknik, hur en kriminaltekniker med hjälp av spår från brottsplatsen kan säkra misstankar och hitta svar på svårlösta gåtor. Vad säger till exempel likmaskar om tidpunkten för ett dödsfall och hur kan mikroskopiska DNA-spår avslöja en mördare?

★  Jag har inte läst någon av Jenny Rognebys kriminalromaner, och inte heller någon av Emelie Schepp. Jag har läst mycket om de här författarna, nu vill jag också läsa något av dem.

★  Camilla Stens skräckroman Staden har fått fin kritik, det är väl ungefär det jag vet om den. Jag har nog aldrig läst någon skräckroman tidigare, om man bortser från Flickan med gåvorna, av M R Carey. Alltså extra roligt att göra det nu.

★  Pontus Ljunghills deckare, Lykttändaren, utspelar sig i 1920-talets Stockholm. Jag har länge tänkt läsa den, men jag har hela tiden prioriterat recensionsex från förlagen. Kanske hinner jag i påsk.

 

Fler tips på Påskekrim får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Verklighetsbaserade romaner i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Verklighetsbaserade romaner, och här är min trave med romaner som har en tydlig koppling till en verklig händelse och/eller en person.

Jag berättar om fem av dem:

♥  Den bok i den här traven som man kanske kan tro är enbart fiktion, är Björnstad. Den handlar om hur man i vissa grupper förlåter vinnare för att de skall fortsätta att ge gruppen framgång. Staden finns inte i verkligheten och inte personerna i berättelsen, men handlingen baseras på verkliga händelser. Fredrik Backman intervjuade många människor, både förövare och offer i samma miljö med tystnadskultur som i Björnstad, för att kunna skriva den här boken och så här svarade han när jag intervjuade honom:

”Jag fick skämmas mycket, konfrontera mig själv en hel del, för många av historierna handlar ju om att det man utsätts för är lika fruktansvärt som att sedan inte bli trodd. Att alla försökte sopa det under mattan. Och jag är ju en del av det, både de gånger jag själv suttit i omklädningsrum utan att säga ifrån och de gånger då jag köpt kepsar och tröjor och matchbiljetter för att heja på ett lag som inte heller säger ifrån.

Det finns en stor kollektiv skuld när man är en del av en kultur som alltid har som instinkt att hålla tyst om stor ondska för att skydda sina gemensamma intressen, jag har själv varit en del av många sådana kulturer, jag är det fortfarande. Nu senast förra säsongen när mitt favoritlag i amerikansk fotboll, Dallas Cowboys, värvade en spelare som tidigare dömts för vapenbrott och misshandel av sin flickvän. Det sabbade min kärlek till det laget en hel del, även om spelaren nu inte längre är kvar.”

♥  Romanen Domaren är en väldigt intressant och välskriven roman om liv och död, ansvar, svek och skuld. Den gjorde ett stort intryck på mig genom att vara förvånansvärt trovärdig. Svaret fick jag i författarens tack i slutet av boken: ”Min historia har sitt ursprung i ett fall i överrätten (High Court) 1990 där han (Sir Alan Ward) var domare, och ett annat fall i appellationsdomstolen år 2000.”

♥  Godnatt, jord anses vara den första av, och stilbildande för, arbetarförfattarnas romaner som baserar sig på deras egen bakgrund. Romanen skildrar statarnas liv på ett gods i Sörmland; vardagsslit, kuvad längtan och okomplicerad glädje. Den lyfte för första gången fram statarnas liv och det blev uppenbart för väldigt många hur stort förtrycket och fattigdomen var.

♥  Eftersom memoarer räknas som skönlitteratur tar jag med Nadia Murads berättelse om sin fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Nadia Murad är en yazidisk människorättsaktivist och goodwillambassadör för FN. Förra året tilldelades hon tillsammans med Denis Mukwege Nobels fredspris ”För deras insatser mot användandet av sexuellt våld som vapen i krig och väpnad konflikt”.

Den sista flickan är Nadia Murads berättelse om hur hon levde med sin familj i en liten by i norra Irak när IS år 2014 började sitt maktövertagande i området. Många män sköts när de vägrade att konvertera från yazdanism till islam och tusentals kvinnor och unga flickor över åtta år togs som sexslavar. De såldes eller skänktes till olika IS-anhängare, misshandlades och våldtogs. Fortfarande är tusentals yazidiska kvinnor tillfångatagna.

Jag minns nyhetssändningarna från hösten 2014, då hjälpsändningar släpptes ned av flyg på Sinjarbergen till de minst 30.000 människor som flytt dit när IS påbörjat folkmordet av yazidier. Nadia Murad berättar om hur folket levde innan folkmordet påbörjades, hur det gick till när IS tog över och vad hon och många andra tvingades uppleva och hur hon efter att ha lyckats fly nu arbetar som goodwillambasadör för FN och kämpar för att IS-anhängarna skall bli åtalade för folkmord.

♥  Tio över ett  är en väldigt fin och välskriven berättelse som tilldelades Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok för tre år sedan. Den ger ett inifrånperspektiv av hur det kan vara att som ung leva i gruvstaden Kiruna. Den skildrar Majas rädsla över de förändringar som sker; flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.

Författaren, Ann-Helén Laestadius är själv uppvuxen i Kiruna och en av alla gruvarbetarbarn. Hennes pappa arbetade under jord precis som Majas pappa i boken. Hennes barndomshem är ett av de hus som måste rivas. Boken är påhittad, men flytten är verklig.

Fler tips på verklighetsbaserade romaner får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Mina fem bästa tips på bak- och kokböcker

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Kok- och bakböcker

Det här är mina fem favoriter som jag ofta återvänder till. Ni skall strax få se bilder på omslagen till var och en av dem, och jag skall länka till mina recensioner av dem.

Jag har väldigt många bak- och kokböcker. Jag gillar att följa med i vad som händer i bak- och matlagningsvärlden och jag gillar att testa nya recept. Vi äter i princip aldrig snabbmat när vi är hemma, då lagar vi från grunden.

När jag lagar mat till vardags till hela familjen lagar jag oftast mat utan recept, sådant som vi äter ofta, som viltkött, fisk och kyckling tillagad i ugn med något vegetariskt tillbehör och en sås eller en röra av något slag, men jag testlagar ofta mat från recept till mig själv innan jag lagar till oss allihop, och faktiskt ganska ofta när vi skall få gäster, om jag vet att de inte är av det kinkigare slaget. Det har blivit ganska många missar som våra gäster har fått stå ut med, men jag brukar ha fler rätter att följa upp med, så ingen behöver svälta ;)

Under en period blev jag alldeles salig av att baka surdegsbröd från recept ur den här boken. Och nu när jag tar fram den igen kommer suget tillbaka. I det här inlägget berättar jag hur jag gör när jag bakar surdegsbröd, och receptet i det inlägget kommer från boken här ovanför.

Den här boken är makalöst bra. Recepten är lätta att laga, nyttiga och det blir väldigt gott. Dessutom innehåller boken mycket information om olika livsmedel, hur de bidrar till en bra hälsa.

Här är ett exempel på de fina bilderna i Paulúns Fastfood och på hur ett recept kan se ut. Dessutom en spalt med mycket matnyttig information. Och så ser ni ju hur jag läser kokböcker, med överstrykningspenna ;)

Boken har hängt med ett tag, jag lade upp ett recept från den här i bloggen för fyra år sedan, här är inlägget på bönbiffar med valnötter och broccoli.

Ni får inte missa Kålboken. Den innehåller 130 olika recept med kål, och jag är sugen på att laga allihop med några få undantag. Jag gillar att recepten innehåller ett begränsat antal ingredienser, och dessutom sådana som man kan tänkas ha hemma. Det finns lätta, mättande, festliga och snabba recept. Dessutom olika förslag på dressingar och tilltugg som passar till, som caesardressing, vitlöks- och fildressing, chilidressing, parmesanchips och kålchips. Här har jag skrivit om Kålboken.

Det Lotta Lundgren skrivit är inte bara en otroligt vacker kokbok, det är samtidigt en kåserisamling som fullkomligt flödar över av torr humor. Lotta Lundgren har vunnit priser för sin bok och recensenterna älskade den när den kom ut. Det gör jag också! Här har jag skrivit om den, och följer du länken får du också receptet på en väldigt god mazarinkaka.

Gemensamt för alla recepten, fotografierna och för de tillhörande kåserierna är att de fullkomligt sprudlar av lust till matlagning och mat. Det är så befriande! Finns det något härligare än att använda sin fantasi och passion i köket och laga till en riktigt god rätt! Kanske när gästerna skippar återhållsamheten och ängsligheten och vågar släppa loss och njuta av maten. Lotta Lundgrens bok inbjuder till det. Fram för mer lustfylld matlagning och matpassion vid middagsbordet!

Det här är min baskokbok. Jag gör alltid julskinkan och pepparkaksdegen ur den, och även en väldigt god och färgglad matpaj. Här finns recept och bilder på den och här finns recept och bild på en saftig och väldigt god julskinka.

Fler tips på bak- och kokböcker får du hos Johanna.

Vinterns bästa böcker om du frågar mig

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Vinterns bästa

De här böckerna har fått 4:or av mig, utom Slutet som fick en 5:a och var den kanske starkaste roman jag läste under hela förra året. Titeln kan avskräcka, men lura er inte av den. Slutet är en väldigt insiktsfull och fin bok, dessutom spännande på många olika sätt.

Irène är första delen i en serie franska kriminalromaner som jag varmt kan rekommendera. Personbeskrivningarna är väldigt unika och helt fantastiska enligt min mening. Innan Pierre Lemaitre blev författare arbetade han som professor i litteratur. De kunskaperna använder han sig av i den här delen av trilogin.

Sandra Beijer har skrivit Allt som blir kvar. En ganska kort roman, den är bara tvåhundra sidor, men den rymmer så  mycket mörker om en ung kvinna som tappar fotfästet totalt när hon blir lämnad av sin pojkvän. Väldigt mycket självömkan och destruktivt leverne. När man tycker att huvudpersonen har sjunkit så långt som det går utan att drunkna, och åtminstone borde försöka rycka upp sig, då blir det ännu värre. Jag hade väldigt svårt att känna igen mig i karaktärerna, men blev otroligt imponerad av hur välskriven boken är.

Om ni vill läsa en lågmäld roman om snåriga relationer och outredda känslor, förtvivlan och lycka, men mest av allt hopp. Och så någon komisk kommentar just när det är som mörkast, så att man skrattar till precis när tårarna är på väg. En berättelse som känns lika äkta som livet självt. Då skall ni läsa Mellan himmel och Lou.

Stormvarning är en spännande kriminalhistoria berättad i ett litet långsammare tempo, så där så att man tror att man hänger med i alla ledtrådar och teknisk bevisning, men ändå blir lurad på slutet. Dessutom utspelar den sig i en miljö som påminner som det vindpinade och karga landskapet i Peter Mays romaner, och det är ju ingen nackdel direkt.

Vårens mest efterlängtade böcker

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Böcker jag ser fram emot att läsa i vår.De här fem böckerna tror jag kan vara riktigt bra. Nu när jag ser dem tillsammans inser jag att de är relationsromaner allihop. Jag ser  fram emot deckare också i vår, och vilka de är skriver jag om i det här inlägget.

♥  Söndagsklubben är en relationsroman i feelgoodgenren. Varje söndag träffas Anna och hennes stora familj och äter lunch. De pratar, skrattar, tjafsar och äter alldeles för mycket. Ibland är det viktiga ämnen som kommer på tal, ibland bara rent nonsens. Men runt lunchbordet sitter människor som alla bär på sina egna historier och hemligheter. Jag blir så nyfiken på den, särskilt som jag älskar samtal kring middagsbordet och särskilt med en blandad samling människor.

♥  Gå förlorad, Agnes Lidbecks sista del i en trilogi måste jag ju läsa. De två första delarna (Finna sig och Förlåten) gjorde mig ganska irriterad på huvudpersonerna, men berättelserna fastnade. Den här gången tycks berättelsen handla om en osäker make, pappa och son. Hoppas att det inte är ännu en tröttsam historia om en krisande medelålders man där historien bara består av ältande utan att komma någonstans.

♥  Drömlistan tror jag kan vara en riktigt fin roman. Det är en debutroman som sålts till fler än tjugo länder. När den tolvårige Louis skadas i en trafikolycka och hamnar i koma, är hans mamma redo att göra vad som helst för att han ska vakna igen. Under madrassen i hans säng hittar hon en anteckningsbok där han har skrivit upp allt han drömmer om att någon gång få uppleva. Hon bestämmer sig för att förverkliga drömmarna i hans ställe, en efter en, och berätta allt för honom. Om han får höra om hennes äventyr, om hur vackert livet kan vara, kanske han återfår krafterna. Men det är inte alltid lätt att leva en tonårings drömliv när man är nästan fyrtio år.

♥  Små eldar överallt skall jag börja läsa i kväll. En roman om hemligheter och lögner i en amerikansk villaidyll. En bästsäljare i USA som nu skall bli teveserie med bland annat Reese Witherspoon i en av rollerna.

♥  En nästan perfekt dag verkar vara en relationsroman om en kvinna mitt i vardagskaos med två mellanstora barn och en veckopendlande make. Själv bär hon på en hemlighet och funderar över om livet blev som hon ville, och vad som hände med alla drömmar.
.

De här tre böckerna kommer inte med i topplistan av olika anledningar, men de är inte mindre intressanta för det.

♥  Skärmhjärnan har jag nästan läst ut, så jag kan ju inte räkna den som efterlängtad längre. Annars hade den hamnat som topp fem.

♥  Handlingen i Fredrik Backmans bok, Folk med ångest, låter helgalen, komisk och klurig. Jag blir dock litet tveksam till omslaget och kanske litet till handlingen också. Jag gillar inte buskis/folklustspel, och den här skulle kunna hamna i den genren. Hoppas inte. Men självklart måste jag läsa, jag blev helt omtumlad av Backmans böcker om Björnstad.

♥  Camilla Läckbergs nya roman, En bur av guld, kommer att vara något helt annorlunda än det hon skrivit tidigare, bara det låter ju så spännande att jag måste läsa. Dessutom tycker jag att själva historien låter lockande:

På ytan verkar Faye ha allt. En perfekt make, en älskad dotter och en lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt. När han sviker henne raseras hela Fayes värld. Plötsligt har hon ingenting alls. Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd.

Det var mina favoriter i vår. Ännu fler har jag berättat om i det här inlägget.

Dags för middag alldeles strax. I dag har jag förberett för tre middagar, så resten av veckan behöver vi bara värma redan lagad mat. Frågan är vad vi skall äta i kväll: lammstek, korvstroganoff eller mexikansk paj med vildsvinsfärs, röda linser, paprika och lök..?

Ha en fin kväll!