Från Mannen i skogen till Lady Chatterleys älskare i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Skogen. Det blir väldigt blandade bokgenres hos mig i dag, men alla har kopplingar till temat.

Just den här tiden associerar jag till vilt och svamp när jag hör temat skogen. Och jag har fått hem en passande kokbok; Per Morberg lagar vilt, som jag skall testlaga ett par recept ur och lägga upp här i bloggen, bland annat vildsvinsgryta. Det blir säkert gott, Morberg borde kunna det där med viltrecept.

Mannen i skogen har jag nämnt flera gånger tidigare i bloggen. Vi får väl se om den blir nominerad i den facklitterära klassen nästa måndag när det är dags för nomineringseventet för Augustpriset. En rejält omfattande biografi om Vilhelm Moberg som baserar sig på författaren Jens Liljestrands egen forskning, som också resulterat i en doktorsavhandling. (Jag tror dock att vinnaren av priset som Årets svenska fackbok redan är given, nämligen Factfulness av Rosling.)

Lady Chatterleys älskare är en otrohetshistoria som blev en stor skandal när den kom ut som bok i början av 1900-talet. Den skildrar Lady Chatterleys hemliga kärleksmöten med skogvaktaren Parkin. Romansen mellan dem anses vara dels en av tidernas mest sensuella kärleksskildringar, dels en symbol för kvinnans uppror mot traditionen, mot männens värld och klassamhället. Det var länge sedan jag läste boken, men jag minns den som läsvärd.

Brandvakten var Augustnominerad förra året, då priset gick till Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström. Brandvakten är en reportagebok som alla borde läsa. Ett väl underbyggt reportage med djupgående efterforskningar som visar vilka katastrofala effekter kortsiktiga och/eller felaktiga beslut kan få, både globalt i form av klimatförändringar och lokalt för människor, djur och hela samhällen. Det är också en väldigt personlig skildring om de personer som lever och arbetar i skogen, om de som kämpade dag och natt för att rädda sig själva och andra och om författaren själv och den kritik och förbättringsåtgärder han föreslår för att förhindra att något liknande händer igen.

Och till sist en spänningsroman av Jane Harper; Falska vänner, som utspelar sig i den australiska vildmarken. Ett gäng män och ett gäng kvinnor skall i teambuildingsyfte på egen hand ta sig med karta och kompass genom bushen till olika stationer. Männen kommer tillbaka som planerat efter några dagar, men kvinnorna dröjer. När de väl dyker upp saknas en av dem.

Fler tips på böcker med temat skogen får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

 

Fem tips på riktigt bra brittiska klassiker

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Brittiska klassiker

Shetland sheepdog, eller Sheltie som de flesta säger, är en hundras som härstammar från Shetlandsöarna utanför Skottland i Storbritannien, så i dag passar det väl bra att vår Shelly är med på bilden med brittiska klassiker, eller vad tycker ni? Och visst ser hon väl litet brittiskt aristokratisk ut dessutom?

De fem böcker jag valt är fem sinsemellan väldigt olika genremässigt, men de är riktigt bra och minnesvärda allihop. En av de böcker som gjort allra störst intryck på mig finns med i den här traven, nämligen John Bergers otroligt välskrivna och gripande roman To the wedding. Ni måste bara läsa den.

Dystopin 1984 började jag läsa som tonåring, men det blev för tungt så jag läste inte ända till slutet. Det gjorde jag tidigare i år, och det är jag glad för, boken är fantastisk. Många av er har säkert läst Jane Austens Pride and Prejudice, Doris Lessings The fifth child och White teeth av Zadie Smith. Annars kan jag rekommendera dem också.

Fler tips på brittiska klassiker får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

De bästa svenska deckarna inför årets Crimetime Göteborg

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Crimetime – de bästa svenska deckarna i år.

Eftersom det är dags för Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, har jag bara tagit fasta på de nominerade till deckarpriset Crimetime Specsavers Award, alltså inte svenska deckare generellt.

Årets deckarförfattare/läsarnas pris

Av de nominerade till Årets deckarförfattare/läsarnas pris är Camilla Läckberg min favorit. Jag tycker att hon har visat att hon förtjänar priset. Hon uppfyller kraven på att ha varit verksam i minst fem år, kommit ut med minst en bok under 2017-2018 och lyckats hitta en stor läsekrets.

Årets deckardebut

Jag har läst tre av de nominerade till Årets deckardebut, och jag tycker att det står mellan Stina Jacksons Silvervägen och Pascal Engmans Patrioterna. Priset delas ut till en ny stjärna på deckarhimlen. Förutom berättelsens fängslande kraft bedömer juryn hur författaren har lyckats hitta sin publik och ser gärna att boken tillför något nytt till spänningsgenren.

Silvervägen är otroligt välskriven med mycket känsla, men jag hade önskat att trådarna nystades upp efterhand på väg mot upplösningen. Som det är nu utreds alla när, var, hur och varför i sista kapitlet genom att det resoneras och diskuteras. Jag tyckte även att Silvervägen hade många likheter med Emily Fridlunds Vargarnas historia, så även om Silvervägen är en mycket välskriven roman kan jag inte säga att den tillför något direkt nytt till spänningsgenren.

Patrioterna var en wow-upplevelse som fick mig att undra om det verkligen kunde stämma att den var författarens debutroman. Det är så genomtänkt och proffsigt skrivet. Trots det höga tempot lyckas författaren beröra med sina gestaltningar av både karaktärer och miljöer i boken. Pascal Engman använder sig dessutom av ett grepp i spänningsgenren som inte är vanligt alls, förutom i en viss HBO-serie som gjort succé. Mer kan jag inte avslöja tyvärr, utan att avslöja för mycket. Ledsen, ni får helt enkelt läsa boken.

Årets barndeckare

Av de nominerade till Årets barndeckare har jag läst flera böcker. Martin Widmark och illustratören Helena Willis skriver barndeckarna om LasseMajas Detektivbyrå. Jag har inte läst deras senaste böcker i serien, men de uppfyller med råge alla kriterierna för att tilldelas priset. De skriver deckare eller spänning för barn 6–12 år, deras utgivning har verkligen bidragit till att utveckla genren och till att öka barns intresse för böcker och läsning.

Ett annat författarpar som är nominerade till Årets barndeckare är Camilla och Viveca Sten med andra delen i serien om Havsfolket, nämligen Sjörök. Jag har läst hela trilogin och den är fantastisk. Men jag tror att det blir svårt att slå LasseMajas detektivbyrå. Jag har även läst den första delen i Karin och Albin Alvtegens bokserie om Hinsides, en klassisk fantasyroman som också är väldigt bra. Jag har inte läst Falafelflickorna av Christina Wahldén eller Handbok för superhjältar av Elias och Agnes Våhlund.

Hederspriset

Redan under förra veckan fick vi veta att författaren Liza Marklund tilldelas Crimetime Specsavers Award i kategorin Hederspriset. Hederspriset delas ut till en författare som varit banbrytande för den svenska kriminallitteraturen och satt Sverige på deckarkartan.

Sammanfattningsvis anser jag

… att Pascal Engman borde tilldelas priset för Årets deckardebut, men jag tror att det blir Stina Jackson eller kanske Niklas Natt och Dag
… att Martin Widmark och illustratören Helena Willis borde tilldelas priset för Årets barndeckare, men jag tror att det blir Elias och Agnes Våhlund
… att Camilla Läckberg borde tilldelas läsarnas pris och utses till Årets deckarförfattare, men jag tror att det blir Sofie Sarenbrant eller kanske Emelie Schepp igen

På lördag kl 16.15 avslöjas vinnarna. På Crimetime Göteborgs hemsida finns all information.

Fem nya böcker med höstliga bokomslag

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Bokomslag med höstfärger.

Min lilla rödtott matchar ju temat perfekt som ni ser. Böckerna också tycker jag, om man med höstfärger menar lövens färger på hösten. För vissa är ju hösten bara ett tråkigt mörker, och då hade kanske svarta eller duggregnsgrå böcker passat bättre.

Böckerna jag valt är böcker som kommit ut i år och som jag skall läsa nu i höst.

Varning för mat: om hur något så livsviktigt har blivit livsfarligt. En bok som lockade mig med sin titel. I den här boken samlas matskribenter, journalister, forskare och experter för att reda ut hur mat gick från att vara något livsnödvändigt till att betraktas som något potentiellt livsfarligt. De svarar på frågor som: Varför äter somliga bara rå mat? Vad säger dieten om din sociala status? Hur kan föräldrar undvika att sprida sin mat-oro till barnen? Kan vi lita på forskningen?

Larmrapporten: att skilja vetenskap från trams är en bok i liknande genre som Varning för mat, nämligen att alltid komma ihåg att vara källkritisk.

Plåtmannen kom som en överraskning i brevlådan i våras. Jag vet inte så mycket om den, mer än att en av mina favoritförfattare, Joanna Cannon, författare till Problemet med får och getter, har beskrivit den så här: ”Jag har inte blivit så rörd och så förälskad i en bok och dess karaktärer på väldigt länge”. Det räcker för att få mig att vilja läsa den.

Vad är väl höstigare än att laga långkok! Och så gott det är! Jag skall testlaga något av alla grytrecept i Jens Linders kokbok Andra långkok, uppföljaren till Långkok som kom för tio år sedan, och berätta här i bloggen vad jag tyckte om både boken i sig och om recepten.

Sist, men inte minst: Pascal Engmans spänningsroman Eldslandet. En riktig tegelsten på drygt 500 sidor och första delen i en serie om polisinspektör Vanessa Frank. Författarens debutroman, Patrioterna, var makalöst välskriven och spännande, så jag ser verkligen fram emot att läsa Eldslandet.

Böcker som utspelar sig på eller vid havet – fem favoriter

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Havet.

Jag har valt fem böcker/bokserier som jag har läst någon gång under de senaste två åren och som utspelar sig på eller vid havet. Det är böcker som jag kan rekommendera alla att läsa. Jag berättar litet om varje bok, och vill ni läsa mer om vad jag tyckte om dem klickar ni bara på titlarna så länkas ni vidare till mina recensioner.

1. Den gamle och havet, förstås. Det finns vissa böcker som verkligen gör ett avtryck hos den som läser, som gör att man inte glömmer dem och då och då under årens lopp funderar på vad bokens budskap var, egentligen. Den gamle och havet är en sådan bok för mig. Jag uppfattar den inte alls som en bok om en machoman, och varför förklarar jag i min recension.

2. Pingvinlektionerna. Det här är en fullkomligt underbar och häpnadsväckande berättelse som dessutom är sann. Under en promenad längs stranden får Tom syn på de första svarta, orörliga skepnaderna. När han kommer närmare inser han att hela stranden är full av hundratals döda pingviner, täckta av tjock, kvävande olja och tjära. Varje våg sköljer upp nya fåglar och Tom inser att inte bara hundratals utan tusentals pingviner har gått en fruktansvärd död till mötes. Plötsligt ser han att en av dem rör på sig. En tapper liten pingvin är vid liv. Tom kan inte lämna den åt sitt öde, och inte heller avsluta pingvinens lidande. Han får en idé om att ta hem den, tvätta den ren och släppa ut den i havet igen. När han efteråt sätter ned pingvinen i den våta sanden och börjar gå därifrån, vägrar pingvinen att lämna Toms sida. Det är känslosamt, rörande, humoristiskt och hjärtevärmande. En berättelse som man inte glömmer.

3. Tårar i havet. Historiens största fartygskatastrof är nästan helt okänd, trots att den krävde över 9000 liv och inträffade bara 15 mil från den svenska kusten. I boken får vi följa Joana, Emilia och Florian, senare även Alfred. De har tvingats lämna allt de älskade bakom sig, och alla har de på olika sätt upplevt krigets värsta fasor. Nu flyr de gömda av skogen och mörkret. Den tyska staten kollapsar runt omkring dem och ryssarna närmar sig. Landet är redan förlorat, men ännu inte vunnet. De måste hålla sig undan för alla, de kan inte lita på någon. Inte ens på varandra. Alla bär de på hemligheter. Steg för steg anar vi, och får efterhand veta vad de varit med om och vad de har för planer. Fasan över vad de redan varit med om, och skräcken för vad som kan komma att hända, är ständigt närvarande. Jag glömmer bort att andas när jag läser om deras strapatsrika vandring mot kusten, där de desperat hoppas kunna komma bort från det ockuperade område som en gång var deras hem, bort från ryssarna som snabbt kommer närmare.

4. Djupgraven, Sjörök och Mareld. En rysartrilogi om Havsfolket. Böckerna riktar sig till slukaråldern, men kan absolut läsas och uppskattas även av vuxna. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter skärgårdsskrock och det är både väldigt skrämmande, spännande och vackert beskrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

5. Ormen i Essex. Ibland ramlar man över en alldeles unik roman, som är så mycket och ger så mycket, och därför egentligen inte går att beskriva på ett kortfattat och rättvisande sätt. Det här är en sådan roman. Handlingen utspelar sig 1893 och något år framåt, alldeles i slutet av den viktorianska perioden. Flera ouppklarade dödsfall sker i Essex, och byborna är säkra på att både dödsfallen och de olyckor som inträffar beror på att sjöodjuret dykt upp igen, Leviatan, som det berättas om i Gamla Testamentet.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

Böcker som utspelar sig i New York – fem favoriter

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: New York.

Jag har valt fem böcker som jag har läst det senaste året och som helt eller delvis utspelar sig i New York. Det är fem böcker som jag kan rekommendera alla att läsa. Jag berättar litet om varje bok, och vill ni läsa mer om vad jag tyckte om dem klickar ni bara på titlarna så länkas ni vidare till mina recensioner.


♥ Lucy och Gabe möts för första gången den 11 september 2001 i New York. Världen utan dig är en kärlekshistoria som lyfter fram både styrkor och svagheter hos personerna i berättelsen, ingenting är enbart svart eller vitt. Inga val är självklara. Boken väcker många existentiella tankar. Det är sorgligt, men inte sentimentalt. Framförallt är det en väldigt varm och vacker berättelse.

♥ Jag har läst flera böcker under hösten som utspelar sig under eller precis efter krigstid. Avgrunden är den ojämförligt mest omfattande och mastiga. Den täcker in både slutet av första världskriget med finska inbördeskriget, via 1920-talets fredstid när Europa blomstrar och vidare in i 1930- och 1940-talen med tilltagande antisemitism och nazism och andra världskriget. Den liknar ingen annan bok jag läst. Boken handlar om de danska tvillingarna Kaj och Ib Gottlieb som 1918 reser till Finland för att strida som frivilliga i inbördeskriget, och deltar i stormningen av Tammerfors. Vi får sedan följa dem i deras fortsatta liv efter kriget, då den ene brodern bland annat reser till New York och gör karriär som magiker.

Mitt namn är Lucy Barton är en mörk, men samtidigt livsbejakande, lyhörd och förlåtande berättelse om att växa upp under eländiga förhållanden, om att ha kraft att bryta sig loss och skapa sig en bättre framtid, men också om att inte ha den styrkan. Mest handlar det kanske om att kunna förlåta och att försonas med sitt förflutna. Lucy Barton är inlagd på sjukhus i New York för en, som hon trodde, enkel blindtarmsoperation. Oförklarliga komplikationer tillstöter och hon tvingas stanna en längre tid på sjukhuset för att tillfriskna. När Lucys mamma, som hon bara haft sporadisk kontakt med sedan hon lämnade barndomshemmet, plötsligt dyker upp på sjukhuset för att sitta vid sin dotters sida, startar det en försoningsprocess hos dem båda två.

♥ I Hem ljugna hem har New York-paret Sam och Merry flyttat med sin lille son Conor till en ärvd stuga på landsbygden i Sigtuna. De har lagt sina tidigare karriärer bakom sig och planerar nu att leva det perfekta livet i den idyll som de gemensamt har skapat. Men läs det här citatet, så får ni snabbt en helt annan bild av vad som komma skall:

”Du är som gjord för det här”, säger Sam ofta till sin fru när han ser hur lycklig hon är som mamma och hemmafru. ”Jag torkade spegeln och öppnade fönstren för att vädra ut stanken av vinäger. I köket flyttade jag undan diskmaskinen och torkade bort smutsen som hade samlats längs väggen. Jag skurade ugnen ren från fett och olja och klättrade upp på stegen för att göra rent ovanpå kylskåpet. Ibland brukar jag skriva någonting med fingret i dammet. HJÄLP skrev jag i morse, utan någon särskild anledning.”

Små stora saker baseras löst på en verklig händelse. Det är en historia om hur Ruth, erfaren barnmorska på en förlossningsavdelning i New York, blir åtalad för mord på en nyfödd bebis. Ruth är afroamerikan och föräldrarna till bebisen, Brit och Turk, är hängivna vit makt-anhängare. En vit kvinna, Kennedy, åtar sig uppgiften som Ruths försvarsadvokat. Det är en stark berättelse om dels öppen rasism, dels smygrasism. Sådan smygrasism som pågår utan att vi tänker på det, eller kanske är övertygade om att vi inte särbehandlar olika människor på grund av hudfärg eller vad det nu kan vara, men faktiskt gör det.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

I vår reseblogg visar jag bilder och berättar om hur det var när vi reste utomlands första gången med barnen, som då var fyra och sex år, till New York.

Sommarens fem bästa böcker

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Sommarens bästa

Sammanlagt läste jag bara 18 böcker i sommar (juni-augusti). Det är visserligen 18 böcker fler än för tre år sedan, men ändå betydligt färre än jag hade räknat med. Det största skälet till det är värmen som överraskade med att ta nästan all min energi.

Flera av de böcker jag läste var istället väldigt, väldigt  bra. De här fem böckerna är allihop helt fantastiska. De är både välskrivna och fängslande. Det är böcker man inte glömmer i första taget, det lovar jag.

 

Böcker jag ser fram emot i höst

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Böcker jag ser fram emot i höst.

Att bara välja fem böcker är nästan omöjligt, men de här fem ser jag fram emot alldeles extra mycket under augusti-oktober.

Jag såg de första avsnitten av Springfloden när första säsongen visades på SVT år 2016, sedan kunde jag inte vänta längre på att få veta hur det skulle gå, så jag läste boken och tittade vidare på teveserien efteråt. Jag fastnade direkt för den här deckarstilen och har läst alla de fyra böckerna i serien och nu längtar jag efter både den femte boken i serien och andra säsongen av teveserien som börjar den 16 september.

En ny tid som kom i början av året var den första romanen av två om makarna Bagge. Hösten 2018 kommer Jessens bok Doktor Bagges anagram ut på svenska. I den får läsaren följa Lilly Bagges make, doktor Bagge, och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Jag ser fram emot att läsa den, och få inblick i en åtminstone till det yttre väldigt stram, korrekt och okänslig person. Jag är så nyfiken på att få veta hur han såg på sin hustru, om det fanns verkliga känslor för henne eller om han hade känslor för någon annan.

Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival fick jag läsa Pascal Engmans debutroman Patrioterna, och vilken debut! Full fart, spänning och ett intressant tema, och dessutom något helt oväntat. Jag skall få läsa uppföljaren också, Eldslandet, och hoppas att den är lika bra.

Vigdis Hjorth är en ny författare för mig. Jag blev nyfiken på ämnet för romanen, Arv och miljö, och vill absolut läsa den. Men i går läste jag en artikel där skribenten anser att författaren upprepar sig i varje bok, så till den grad att man kan börja fråga sig var gränsen skall gå för att romanen skall anses vara en kopia. Intressant. Å andra sidan har jag inte läst något av Vigdis Hjorth tidigare, så för mig blir det en helt ny historia.

Elizabeth Strouts roman, Vad som helst är möjligt, har jag fått hem och skall läsa inom kort, kanske till och med i kväll. Jag läste Mitt namn är Lucy Barton förra året. En mörk, men samtidigt livsbejakande, lyhörd och förlåtande berättelse om att växa upp under eländiga förhållanden, om att ha kraft att bryta sig loss och skapa sig en bättre framtid, men också om att inte ha den styrkan. Mest handlar det kanske om att kunna förlåta och att försonas med sitt förflutna. Handlingen i den här nya romanen verkar luta åt samma håll, vilket lovar gott.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

Böcker som var för långa, och en tegelsten som var för kort

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat: Böcker som var för långa.

Att jag tycker att de här böckerna var för långa är inte samma sak som att de inte var bra. Två av dem fick högsta betyg av mig, och det var också dem som jag först tänkte på som alldeles för långa.

Fredrik Backman skriver som en gud, men båda romanerna om Björnstad har varit ungefär 70 sidor för långa. Det tar för lång tid innan berättelsen kommer igång. Jan Guillous roman var otroligt intressant och välskriven, men den borde ha redigerats hårdare. Ibland kunde jag nästan se Guillou framför mig i en fåtölj, berättandes anekdoter från 60-talet. Anekdoter som var festliga att läsa om, men som inte förde handlingen framåt. Men som sagt, båda böckerna fick högsta betyg av mig eftersom allt annat uppvägde.

Här är en roman, eller egentligen en trilogi, på nästan 900 sidor som är fantastiskt bra. Trots att den är så tjock ville jag inte att den skulle ta slut, och trots att jag läste den för många år sedan minns jag den fortfarande väldigt starkt. Den är en av de allra bästa böcker jag läst. En bok som är väldigt lång och ändå inte för lång.

 

Mina topp-fem-favoriter inför Årets Bok 2018

Äntligen är Johanna från deckarhörnan tillbaka med veckans topplista efter sommaruppehållet! Temat är Årets bok och Johanna vill att vi fokuserar på topp fem bland de titlar vi läst alternativt topp fem vi vill läsa.

Det här är de böcker jag har hemma som är nominerade till Årets Bok 2018. Jag har läst Kvinnan i fönstret, Annabelle, Stanna hos mig och Nej och åter nej. Alla har varit riktigt bra.

Det här är samtliga böcker som är nominerade. Till min fem-i-topp väljer jag tre böcker av dem jag läst och två av dem jag vill läsa, då blir listan så här:

1. Stanna hos mig
2. Nej och åter nej
3. Annabelle

4. Den svavelgula himlen, som jag hoppas är så bra som många säger
5. Koka björn, eftersom jag älskade författarens underfundiga humor när jag lyssnade på honom på Sigtuna litteraturfestival tidigare i år, och hoppas att humorn lyser igenom i boken

År 2016 vann Martina Haag med  sin otrohets- och skilsmässoroman, Det är något som inte stämmer. År 2017 vann Alex Schulman med sin bok Glöm mig.

Om man skall se några likheter mellan de två första årens vinnare, är det att båda böckerna ligger på gränsen till att vara självbiografiska och är dessutom känslosamma och enormt berörande. Båda handlar om dysfunktionella relationer, på två olika sätt. Om årets vinnare blir en bok i samma genre, betyder det att Malou von Sivers roman Mitt hjärtas oro tar hem folkets pris 2018.

Har ni någon favorit till Årets bok 2018?