De snyggaste rosa bokomslagen i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Rosa bokomslag.

I våra bokhyllor fanns det förvånansvärt många rosa böcker, titta bara. Många av dem har ett ganska rosafluffigt innehåll också, som Fuck boy, Mannen i mitt liv och Stäppvandringen. Men även en bok om psykisk ohälsa kan tydligen vara rosa, och böcker om unghästträning.

Jag är inte överförtjust i rosa, och jag tycker egentligen inte att någon av de här har ett extremt snyggt omslag. Men om jag måste välja fem så blir det: Muffins, Mannen i mitt liv, Sisters, En nästan sann historia och Orkidéer: en förälskelse.

De tre bästa böckerna i den här rosa traven är enligt mig: Glappet, En nästan sann historia och Den sista flickan. Jag har inte läst All denna kärlek och Jag lämnar ekorrhjulet, men jag gissar att de kommer att kvala in på min topplista.

Fler tips på snygga och förhoppningsvis också läsvärda böcker med rosa omslag får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

 

Verklighetsbaserade romaner i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Verklighetsbaserade romaner, och här är min trave med romaner som har en tydlig koppling till en verklig händelse och/eller en person.

Jag berättar om fem av dem:

♥  Den bok i den här traven som man kanske kan tro är enbart fiktion, är Björnstad. Den handlar om hur man i vissa grupper förlåter vinnare för att de skall fortsätta att ge gruppen framgång. Staden finns inte i verkligheten och inte personerna i berättelsen, men handlingen baseras på verkliga händelser. Fredrik Backman intervjuade många människor, både förövare och offer i samma miljö med tystnadskultur som i Björnstad, för att kunna skriva den här boken och så här svarade han när jag intervjuade honom:

”Jag fick skämmas mycket, konfrontera mig själv en hel del, för många av historierna handlar ju om att det man utsätts för är lika fruktansvärt som att sedan inte bli trodd. Att alla försökte sopa det under mattan. Och jag är ju en del av det, både de gånger jag själv suttit i omklädningsrum utan att säga ifrån och de gånger då jag köpt kepsar och tröjor och matchbiljetter för att heja på ett lag som inte heller säger ifrån.

Det finns en stor kollektiv skuld när man är en del av en kultur som alltid har som instinkt att hålla tyst om stor ondska för att skydda sina gemensamma intressen, jag har själv varit en del av många sådana kulturer, jag är det fortfarande. Nu senast förra säsongen när mitt favoritlag i amerikansk fotboll, Dallas Cowboys, värvade en spelare som tidigare dömts för vapenbrott och misshandel av sin flickvän. Det sabbade min kärlek till det laget en hel del, även om spelaren nu inte längre är kvar.”

♥  Romanen Domaren är en väldigt intressant och välskriven roman om liv och död, ansvar, svek och skuld. Den gjorde ett stort intryck på mig genom att vara förvånansvärt trovärdig. Svaret fick jag i författarens tack i slutet av boken: ”Min historia har sitt ursprung i ett fall i överrätten (High Court) 1990 där han (Sir Alan Ward) var domare, och ett annat fall i appellationsdomstolen år 2000.”

♥  Godnatt, jord anses vara den första av, och stilbildande för, arbetarförfattarnas romaner som baserar sig på deras egen bakgrund. Romanen skildrar statarnas liv på ett gods i Sörmland; vardagsslit, kuvad längtan och okomplicerad glädje. Den lyfte för första gången fram statarnas liv och det blev uppenbart för väldigt många hur stort förtrycket och fattigdomen var.

♥  Eftersom memoarer räknas som skönlitteratur tar jag med Nadia Murads berättelse om sin fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Nadia Murad är en yazidisk människorättsaktivist och goodwillambassadör för FN. Förra året tilldelades hon tillsammans med Denis Mukwege Nobels fredspris ”För deras insatser mot användandet av sexuellt våld som vapen i krig och väpnad konflikt”.

Den sista flickan är Nadia Murads berättelse om hur hon levde med sin familj i en liten by i norra Irak när IS år 2014 började sitt maktövertagande i området. Många män sköts när de vägrade att konvertera från yazdanism till islam och tusentals kvinnor och unga flickor över åtta år togs som sexslavar. De såldes eller skänktes till olika IS-anhängare, misshandlades och våldtogs. Fortfarande är tusentals yazidiska kvinnor tillfångatagna.

Jag minns nyhetssändningarna från hösten 2014, då hjälpsändningar släpptes ned av flyg på Sinjarbergen till de minst 30.000 människor som flytt dit när IS påbörjat folkmordet av yazidier. Nadia Murad berättar om hur folket levde innan folkmordet påbörjades, hur det gick till när IS tog över och vad hon och många andra tvingades uppleva och hur hon efter att ha lyckats fly nu arbetar som goodwillambasadör för FN och kämpar för att IS-anhängarna skall bli åtalade för folkmord.

♥  Tio över ett  är en väldigt fin och välskriven berättelse som tilldelades Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok för tre år sedan. Den ger ett inifrånperspektiv av hur det kan vara att som ung leva i gruvstaden Kiruna. Den skildrar Majas rädsla över de förändringar som sker; flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.

Författaren, Ann-Helén Laestadius är själv uppvuxen i Kiruna och en av alla gruvarbetarbarn. Hennes pappa arbetade under jord precis som Majas pappa i boken. Hennes barndomshem är ett av de hus som måste rivas. Boken är påhittad, men flytten är verklig.

Fler tips på verklighetsbaserade romaner får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Brittiska feelgoodromaner i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Brittiska feelgoodromaner.

Nu kommer ni kanske att opponera er mot att jag har med svenska Frida Skybäcks roman som en brittisk sådan. Men hennes roman utspelar sig ju i London och hon har själv bott där, så jag tycker att den kan få vara med.

Övriga författare i min topplista är antagligen välkända brittiska feelgoodförfattare för många av er som tittar in här. Lucy Dillon är Lucy Dillon, man kan alltid lita på att man läser hennes romaner med en nöjd känsla i kroppen. Samma sak med de andra författarna. Kate Eberlens roman i min topplista var väldigt bra. En varm berättelse med en hel del svärta. Den har ett tydligt avslut, men jag hoppas ändå på en fortsättning.

Feelgood har dykt upp som en relativt ny genre för mig. Tidigare läste jag aldrig feelgoodromaner, men de senaste åren har jag läst flera stycken, och många har varit riktigt bra. Är det så att det skrivs fler feelgoodromaner nu än tidigare?

De här tre feelgoodromanerna ser jag fram emot under början på året.

Fler tips på böcker med temat brittiska feelgoodromaner får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

 

Debutanter som jag vill läsa mer av

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Debutanter jag läst under 2018 och vill ha mer av.

I år har jag inte läst så många romaner av debutanter, men de här fem har varit otroligt proffsiga författare som skrivit välskrivna romaner med ett djup som i vissa fall överraskade.

Livet i Inlandet rullar på i samma stillsamma tempo som romanen är skriven. Det är melankoliskt, men ändå inte sorgset. Hon gjorde sitt val när hon flyttade hit. Varför hon gjorde det valet är utåt sett för att flytta ihop med sin pojkvän, men man anar att skälet är något annat. Än är hon inte redo för nästa val, men bor man på Platsen måste man ha en förklaring till varför man flyttat hit, och varför man stannar. Ingen väljer att bo på Platsen utan en anledning. Någon anledning har hon inte. Hon väntar på att något skall inträffa som skall få henne att göra nästa val.

Egentligen händer ingenting, inte i den yttre handlingen, och ändå är det en så fängslande berättelse. Kanske just för det som inte uttalas, det som sker i huvudpersonens inre. Det som får henne att vakna upp med näsblod morgon efter morgon, tills en dag när det bara upphör.

Pascal Engmans debutroman Patrioterna var så fantastisk att jag kastade mig över uppföljaren också, Eldslandet. Nu ser jag fram mot hans kommande roman som jag gissar ges ut nästa höst om han håller samma tempo som tidigare.

Underbara romanen Stanna hos mig. Yejide och Akide älskar varandra lika mycket som när de först föll för varandra på universitetet fyra år tidigare, men sätten de väljer för att försöka få barn kommer att leda till svek, sjukdom, förtvivlan och död. Ayòbámi Adébáyò skildrar den här världen där gamla traditioner möter nya så enormt fängslande. Man lider och gläds om vartannat och flera gånger kommer det oväntade vändningar som gör att man blir överrumplad.

Silvervägen med sin intensiva och lågmälda ton var nästan hypnotiserande, och bokens största behållning. Jag ville å ena sidan vidare i berättelsen för att få veta vad som hände Lina som försvann, och för att få veta hur det skulle gå för Meja, och för Lelle som jag led med och önskade skulle få ro. Å andra sidan ville jag inte läsa för snabbt, jag ville hålla kvar den hemlighetsfulla och suggestiva stämningen.

Rökridå är en spänningsroman av det där långsamt berättade slaget som jag tycker så mycket om. När jag närmade mig de avslutande kapitlen kom jag på mig själv med att läsa långsammare. Jag oroade mig för att slutet inte skulle motsvara resten av boken, att det skulle bli sådär abrupt, avhugget och osannolikt som det kan bli i vissa spänningsromaner när författaren inte lyckas knyta ihop alla trådar. Jag blev inte besviken. Tvärtom. Det här är en riktigt välskriven nagelbitare som håller ihop från början till slut. Jag kommer inte att bli förvånad om boken filmatiseras, kanske med författaren själv i huvudrollen.

Fler tips på böcker av debuterande författare får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Sex böcker jag ser fram emot att läsa under vintern

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern

En kvinnas övertygelse handlar om makt och inflytande, egoism, lojalitet, kvinnlighet och ambitioner. Det är en historia om de människor som leder och om folket som följer och lusten vi alla bär på att dras in i ljuset. För två år sedan läste jag Hustrun av samma författare, och den startade väldigt många tankar, så nu är jag enormt nyfiken på den här.

Arv och miljö handlar om en arvstvist, men ännu mer om vem som blev älskad som barn och vem som blev utsatt och om hur syskon i en familj kan uppleva samma sak helt olika.

Jag har läst de två tidigare delarna i Anders de la Mottes Årstidskvartett; Slutet på sommaren och Höstdåd, och ser fram emot att äntligen få läsa den här tredje delen, Vintereld. Anders de la Motte har ett sätt att skriva som jag tycker mycket om. Mordgåtorna är spännande, men mest fängslas jag av hur han skildrar en typisk småstad med den mentalitet som ofta råder där, och stämningar och miljöer.

Jag är svag för böcker av franska författare om franska människor och miljöer. Mellan himmel och Lou är en sådan bok. Jo och hans fru Lou såg fram emot att njuta av att åldras tillsammans på den charmiga lilla ön Groix utanför Bretagnes kust. Istället står nu Jo ensam efter att Lou hastigt gått bort vid 56 års ålder. Lou var familjens klister och utan henne måste familjen försöka finna varandra på  nytt.

Vid nyår förra året förlorade jag min fina storpudel Alice, och jag behövde en bok att försvinna i och glömma verkligheten en stund. Jag hade fått andra delen i serien om Glastronen, men blivit avskräckt av omslaget. Men tidpunkten för att läsa en ungdomsbok i fantasygenren måste ha varit helt rätt, för jag tyckte otroligt mycket om den. Så mycket att jag läste tredje delen också i serien, och tyckte ännu mer om den. I vinter skall jag läsa den här fjärde delen som ligger och väntar – Queen of shadows.

Som bonusbok har jag med La Cheffe. Vissa älskar den, andra tycker att den är riktigt dålig. Handlingen lockar mig väldigt mycket, så jag måste bara läsa den. La cheffe, som huvudpersonen kallas, kommer från enkla förhållanden i sydvästra Frankrike och skickas som fjortonåring iväg till en förmögen familj för att där arbeta som hemhjälp. När kocken i familjen åker på semester så får hon ta över köket och upptäcker då den kulinariska konsten och en helt ny värld. Sexton år gammal blir hon gravid, vem pappan är förblir oklart. Hon föder en dotter som delvis får växa upp hos hennes föräldrar, medan hon satsar allt på sitt yrkesliv, utvecklar nya rätter, öppnar restauranger, får sin första Michelinstjärna och senare också får bevittna allt detta rasa ihop.

Fler tips på vinterläsning får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Höstens fem bästa böcker

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Höstens bästa

Jag har inte hunnit läsa lika många böcker som jag brukar, men istället har jag läst riktigt bra böcker. Alla de här fem är fantastiska på olika sätt.

Allra bäst var Slutet av Mats Strandberg. Man brukar säga att man slukar böcker, men i det fallet slukade den mig helt och hållet. Jag kan inte sluta tänka på den, och jag har tränat extra snabbt på gymmet för att få tid att läsa vidare i boken under tiden mina tjejer har sina danslektioner. Slutet kan mycket väl bli årets starkaste roman. Förhoppningsvis hinner jag skriva om den senare i dag, så titta gärna in då.

Sju dagar med familjen är en feelgoodroman som utspelar sig vid jul. Jag läser gärna så kallade feelgoodböcker som har litet svärta och djup i botten, där personerna i boken går igenom svårigheter och kommer ut på andra sidan litet klokare och med nya insikter om både sig själva och andra. Det brukar vara en skön avkoppling och underhållning för stunden. Men det är inte så ofta som jag efteråt fortsätter att fundera på handlingen och budskapet i sådana böcker. Det gör jag nu, för Sju dagar med familjen är inte bara en varm, charmig och julig berättelse, utan också en väldigt insiktsfull roman om en familj och deras olika relationer till varandra och till andra.

Mareld är den avslutande delen i rysartrilogin om Havsfolket. Böckerna riktar sig till slukaråldern, men kan absolut läsas och uppskattas även av vuxna. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter skärgårdsskrock och det är både väldigt skrämmande, spännande och vackert beskrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

Ramberättelsen i romanen Makten är en brevväxling mellan två personer tusentals år i framtiden, där en av dem har skrivit ett manus om hur det tros ha gått till, det som i deras tid är helt naturligt och självklart, nämligen att kvinnor är det starkare könet. Tonåriga flickor antas plötsligt ha utvecklat en kraft som ledde till att makten i samhället försköts från att tidigare ha varit förbehållen män till att hamna hos kvinnor. Manuset är historien som berättas i boken.

Makt förändrar många människor, oavsett könstillhörighet. Historien är tankeväckande och det blir aldrig klichéartat. Många händelser som i vårt samhälle vanligtvis inte får mig att reagera särskilt kraftigt, får mig att bli illa berörd när rollerna är omvända i boken. Det säger en hel del om hur strukturer och beteenden snabbt blir normaliserade och därför accepteras i ett samhälle.

Äntligen har andra delen givits ut om Doktor Bagge och hans fru Lilly Bagge; Doktor Bagges anagram. Båda böckerna skildrar delvis samma tid. Det är tidigt 1900-tal och Lilly slutar sin anställning som lärarinna för att gifta sig med Doktor Bagge. Under tjugo år lever de som äkta makar, tills den dag då Doktor Bagge skriver in sig på sjukhuset efter en tids sjukdom och kort därefter går bort. I den här andra delen får vi följa den strame, korrekte och direkt okänslige Doktor Bagge och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Ida Jessen har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som mellan raderna säger allt. Båda böckerna är litterära juveler i litet format. Läs och njut.

Fler tips på riktigt bra böcker som blivit lästa under hösten får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Fem tips på riktigt bra brittiska klassiker

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Brittiska klassiker

Shetland sheepdog, eller Sheltie som de flesta säger, är en hundras som härstammar från Shetlandsöarna utanför Skottland i Storbritannien, så i dag passar det väl bra att vår Shelly är med på bilden med brittiska klassiker, eller vad tycker ni? Och visst ser hon väl litet brittiskt aristokratisk ut dessutom?

De fem böcker jag valt är fem sinsemellan väldigt olika genremässigt, men de är riktigt bra och minnesvärda allihop. En av de böcker som gjort allra störst intryck på mig finns med i den här traven, nämligen John Bergers otroligt välskrivna och gripande roman To the wedding. Ni måste bara läsa den.

Dystopin 1984 började jag läsa som tonåring, men det blev för tungt så jag läste inte ända till slutet. Det gjorde jag tidigare i år, och det är jag glad för, boken är fantastisk. Många av er har säkert läst Jane Austens Pride and Prejudice, Doris Lessings The fifth child och White teeth av Zadie Smith. Annars kan jag rekommendera dem också.

Fler tips på brittiska klassiker får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Fem nya böcker med höstliga bokomslag

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Bokomslag med höstfärger.

Min lilla rödtott matchar ju temat perfekt som ni ser. Böckerna också tycker jag, om man med höstfärger menar lövens färger på hösten. För vissa är ju hösten bara ett tråkigt mörker, och då hade kanske svarta eller duggregnsgrå böcker passat bättre.

Böckerna jag valt är böcker som kommit ut i år och som jag skall läsa nu i höst.

Varning för mat: om hur något så livsviktigt har blivit livsfarligt. En bok som lockade mig med sin titel. I den här boken samlas matskribenter, journalister, forskare och experter för att reda ut hur mat gick från att vara något livsnödvändigt till att betraktas som något potentiellt livsfarligt. De svarar på frågor som: Varför äter somliga bara rå mat? Vad säger dieten om din sociala status? Hur kan föräldrar undvika att sprida sin mat-oro till barnen? Kan vi lita på forskningen?

Larmrapporten: att skilja vetenskap från trams är en bok i liknande genre som Varning för mat, nämligen att alltid komma ihåg att vara källkritisk.

Plåtmannen kom som en överraskning i brevlådan i våras. Jag vet inte så mycket om den, mer än att en av mina favoritförfattare, Joanna Cannon, författare till Problemet med får och getter, har beskrivit den så här: ”Jag har inte blivit så rörd och så förälskad i en bok och dess karaktärer på väldigt länge”. Det räcker för att få mig att vilja läsa den.

Vad är väl höstigare än att laga långkok! Och så gott det är! Jag skall testlaga något av alla grytrecept i Jens Linders kokbok Andra långkok, uppföljaren till Långkok som kom för tio år sedan, och berätta här i bloggen vad jag tyckte om både boken i sig och om recepten.

Sist, men inte minst: Pascal Engmans spänningsroman Eldslandet. En riktig tegelsten på drygt 500 sidor och första delen i en serie om polisinspektör Vanessa Frank. Författarens debutroman, Patrioterna, var makalöst välskriven och spännande, så jag ser verkligen fram emot att läsa Eldslandet.

Böcker som utspelar sig på eller vid havet – fem favoriter

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Havet.

Jag har valt fem böcker/bokserier som jag har läst någon gång under de senaste två åren och som utspelar sig på eller vid havet. Det är böcker som jag kan rekommendera alla att läsa. Jag berättar litet om varje bok, och vill ni läsa mer om vad jag tyckte om dem klickar ni bara på titlarna så länkas ni vidare till mina recensioner.

1. Den gamle och havet, förstås. Det finns vissa böcker som verkligen gör ett avtryck hos den som läser, som gör att man inte glömmer dem och då och då under årens lopp funderar på vad bokens budskap var, egentligen. Den gamle och havet är en sådan bok för mig. Jag uppfattar den inte alls som en bok om en machoman, och varför förklarar jag i min recension.

2. Pingvinlektionerna. Det här är en fullkomligt underbar och häpnadsväckande berättelse som dessutom är sann. Under en promenad längs stranden får Tom syn på de första svarta, orörliga skepnaderna. När han kommer närmare inser han att hela stranden är full av hundratals döda pingviner, täckta av tjock, kvävande olja och tjära. Varje våg sköljer upp nya fåglar och Tom inser att inte bara hundratals utan tusentals pingviner har gått en fruktansvärd död till mötes. Plötsligt ser han att en av dem rör på sig. En tapper liten pingvin är vid liv. Tom kan inte lämna den åt sitt öde, och inte heller avsluta pingvinens lidande. Han får en idé om att ta hem den, tvätta den ren och släppa ut den i havet igen. När han efteråt sätter ned pingvinen i den våta sanden och börjar gå därifrån, vägrar pingvinen att lämna Toms sida. Det är känslosamt, rörande, humoristiskt och hjärtevärmande. En berättelse som man inte glömmer.

3. Tårar i havet. Historiens största fartygskatastrof är nästan helt okänd, trots att den krävde över 9000 liv och inträffade bara 15 mil från den svenska kusten. I boken får vi följa Joana, Emilia och Florian, senare även Alfred. De har tvingats lämna allt de älskade bakom sig, och alla har de på olika sätt upplevt krigets värsta fasor. Nu flyr de gömda av skogen och mörkret. Den tyska staten kollapsar runt omkring dem och ryssarna närmar sig. Landet är redan förlorat, men ännu inte vunnet. De måste hålla sig undan för alla, de kan inte lita på någon. Inte ens på varandra. Alla bär de på hemligheter. Steg för steg anar vi, och får efterhand veta vad de varit med om och vad de har för planer. Fasan över vad de redan varit med om, och skräcken för vad som kan komma att hända, är ständigt närvarande. Jag glömmer bort att andas när jag läser om deras strapatsrika vandring mot kusten, där de desperat hoppas kunna komma bort från det ockuperade område som en gång var deras hem, bort från ryssarna som snabbt kommer närmare.

4. Djupgraven, Sjörök och Mareld. En rysartrilogi om Havsfolket. Böckerna riktar sig till slukaråldern, men kan absolut läsas och uppskattas även av vuxna. Övernaturligheter hämtade från nordisk folktro möter skärgårdsskrock och det är både väldigt skrämmande, spännande och vackert beskrivet. Kärleken till havet och skärgården lyser igenom berättelsen. Det är rent magiskt.

5. Ormen i Essex. Ibland ramlar man över en alldeles unik roman, som är så mycket och ger så mycket, och därför egentligen inte går att beskriva på ett kortfattat och rättvisande sätt. Det här är en sådan roman. Handlingen utspelar sig 1893 och något år framåt, alldeles i slutet av den viktorianska perioden. Flera ouppklarade dödsfall sker i Essex, och byborna är säkra på att både dödsfallen och de olyckor som inträffar beror på att sjöodjuret dykt upp igen, Leviatan, som det berättas om i Gamla Testamentet.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

Arbetarlitteratur – veckans fem i topp

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat: Arbetarlitteratur

Den första jag tänkte på var min favoritförfattare, Per Anders Fogelström, så en av hans Stad-böcker är med i topplistan. Och så Ivar Lo-Johansson, förstås. Som de fick slita, statarna, och det skildrar Ivar Lo så otroligt bra. En arbetarroman i modernare tid är Åsa Linderborgs Mig äger ingen. En väldigt stark uppväxtskildring. Och så två utländska författare som skildrat arbetarklassens hårda arbete för att få mat på bordet, John Steinbeck och Betty Smith.

Fyra av dem har jag läst och kan verkligen rekommendera. Vredens druvor har jag ännu inte läst, men skall så snart som möjligt.

1930-tal och depression i USA. När Tom Joad återvänder efter fyra år i fängelset finner han att hans familj vräkts från gården. De svåra tiderna tvingar familjen att packa allt de äger i sin skraltiga bil och ge sig av till Kalifornien. Dit har de lockats av löften om jobb på bomullsfällt och persikoplantager, men drömmen om ett bättre liv finns bara i reklambladen. Västkusten är översvämmad av fattiga familjer som söker arbete, och giriga arbetsgivare som hänsynslöst utnyttjar deras utsatta situation. Fattigdomens mödor tär hårt på familjen, men till slut är det ändå solidaritet och lojalitet som är det viktiga.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.