Mästerlig uppväxtskildring präglad av hopp och hopplöshet

I fortsättningen skall jag vara mer restriktiv och noggrann med vilka böcker jag läser. Den tanken slog mig när jag läste första delen av Det växte ett träd i Brooklyn. I fortsättningen vill jag bara läsa böcker som den här, som berör mig och som får mig att känna något. Men det är antagligen orättvist att jämföra böcker som Det växte ett träd i Brooklyn med böcker i allmänhet.

Den som någon gång provat att själv skriva en roman, vet hur svårt det är att få allt på plats. En välskriven intrig räcker inte långt om inte person- och miljöbeskrivningarna är trovärdiga. För att inte tala om prosan i sig. Det är en beundransvärd konst att lyckas förmedla en historia, ett budskap, en känsla, så att den som läser kan leva sig in i det som sker, blir berörd och när boken är utläst har förändrats litet grand. Kanske blivit litet klokare, eller litet lyckligare. Eller bara omtumlad, innan det blir någon ordning på de känslor och tankar som boken väckt. Allt det där uppfylls med råge i den här underbara boken.

Handlingen utspelar sig i Brooklyn under 1900-talets början. Här är ett myller av människor. Många har flyttat till Amerika för att skapa sig ett bättre liv. Kvinnor har ännu inte fått rösträtt, men det skall de snart få. Skolan har reformerats så att även de fattigas barn har rätt till skolgång. Fortfarande får arbetarna slita för att lyckas få ihop mat för dagen och många lever på gränsen till svält. Hos slaktaren kan man komma över ett märgben billigare precis innan han skall stänga, och rotfrukter på väg att bli skämda duger till en soppa. Klasskillnaderna är fortfarande stora. Francies mor har insett att vägen ut ur fattigdom mot ett bättre liv är genom bildning. Därför läser hon för sina barn varje kväll, en sida ur Shakespeare och en ur Bibeln.

I den här första delen får vi följa Francies på väg mot tonåren. Det är en fullkomligt trollbindande uppväxtskildring, där vi får ta del av livet i Brooklyn genom Francies iakttagelser och upplevelser. Skildringen påminner om Per Anders Fogelströms Stad-serie, där vissa delar utspelar sig under samma tid men i Stockholm. Det är ett hårt liv på många sätt, men historien skildras rakt och realistiskt, så som det antagligen var. I hårda tider tvingas man att bita ihop och kämpa vidare. Alternativet är att gå under.

Uppgivenhet, sorg och sjukdomar blandas med hopp och framtidstro. Det tar inte lång tid innan Francies mor inser att hon bildat familj med en man som super bort en stor del av det han tjänar, och att hon själv får ta huvudansvaret för familjen. Men det här är som sagt ingen gråtmild historia, och trots elände lyckas de flesta ändå finna glädje i vardagen. För Francie är det särskilt böckerna som hon lånar på biblioteket som är den stora glädjen. På brandstegen utanför fönstret får hon sitta ifred och läsa i skydd av det stora trädet som döljer henne för förbipasserande.

Det är så inkännande och mänskligt skildrat. Personerna i boken är så trovärdigt beskrivna att det känns som jag känner dem. Jag vill läsa vidare för att få veta hur det går för dem, för Francie och hennes bror och föräldrar. Och för Francies moster Sissy, en minnesvärd person som inte lever upp till samhällets förväntningar, men som det är så lätt att tycka om. Mot slutet av boken ger Francies lärare henne rådet att tala om sanningen och skriva historien. Jag gissar att det rådet kommer att få betydelse för Francies fortsatta liv i Brooklyn, i nästa del som kommer i slutet av augusti. En av höstens mest efterlängtade romaner.

Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 295
Utgivningsdatum: 2017-04-07
Serie: Det växte ett träd i Brooklyn (del 1)
Förlag: Bookmark
Originaltitel: A Tree Grows In Brooklyn
Översättare: Eva Alexanderson, Ulrika Gustafsson
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789188345738
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

 

7 thoughts on “Mästerlig uppväxtskildring präglad av hopp och hopplöshet

  1. Låter som en alldeles underbar bok! Jag håller verkligen med dig om det där du inleder texten med: har själv tänkt bara häromdagen att nu ska jag enbart läsa riktigt bra böcker, inte lägga tid på något halvdant. Lyckan när man hittar en bok att försvinna in i är stor! Precis som Sara och Monika här i kommentarsfältet så är jag inte förtjust i när man delar upp en bok i två delar, men det här verkar vara en roman helt i min smak så jag ger den nog en chans i alla fall.

    Liked by 1 person

    1. Det är en väldigt fin skildring, men man måste kanske tycka om det långsamma tempot och uppskatta skildringar av vardagsliv med händelser som snarare är omvälvande inombords än utåt. Andra delen är ju på väg, så väntan på att läsa fortsättningen blir inte så lång.

      Gilla

  2. Jag har varit lite intresserad av att läsa den här boken men när jag sett att det var del 1 tappade jag intresset. Nu när du skriver en sån hyllning blir jag sugen igen.

    Gilla

  3. Jag ville egentligen läsa denna, men sedan upptäckte jag att den svenska upplagan är delad i två delar och då blev jag bara så trött. Även om det bara är jag som blir lidande så bestämde jag mig för att nu får det vara nog med det här att dela upp en i flera. Vad det än gäller 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s