Den här boken är jag mest nyfiken på att läsa i sommar

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken bok är du mest nyfiken på ur din sommarbokhög?

I går läste jag ut den här underbara boken. Efter att ha läst den är det svårt att bli riktigt lika nyfiken på någon annan bok så snart efteråt, men jag har länge velat läsa…

Lykttändaren, så den har jag börjat på nu. Om bara någon månad kommer bokfloden att fullständigt svämma över alla bräddar med nyutkomna böcker som jag är väldigt nyfiken på, så till dess skall jag försöka komma ikapp med läsningen. Inklusive Lykttändaren, som stått i bokhyllan sedan förra hösten.
 .
Bonusfråga: Vart ska du på semestern? Finns det någon plats du vill besöka?
 .

Väldigt snart reser vi till Paris och vidare ned genom Loiredalen och upp igen till Normandie. Det skall bli så härligt att återse det härliga landet, folket och maten. Förra gången vi var i Frankrike blommade stora fält med solrosor, det här fotot tog jag då. Hoppas på samma sak i år igen!

 .
.
Jag brukar alltid skriva resedagbok och ladda upp bilder i min reseblogg, som en sammanfattning av dagen och som en extra säkerhetsåtgärd. Jag är alltid litet orolig att de bilder jag tagit skall försvinna på något sätt, till exempel genom att minneskortet går sönder. Är de sparade i resebloggen känner jag mig lugnare.
.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

Mästerlig uppväxtskildring präglad av hopp och hopplöshet

I fortsättningen skall jag vara mer restriktiv och noggrann med vilka böcker jag läser. Den tanken slog mig när jag läste första delen av Det växte ett träd i Brooklyn. I fortsättningen vill jag bara läsa böcker som den här, som berör mig och som får mig att känna något. Men det är antagligen orättvist att jämföra böcker som Det växte ett träd i Brooklyn med böcker i allmänhet.

Den som någon gång provat att själv skriva en roman, vet hur svårt det är att få allt på plats. En välskriven intrig räcker inte långt om inte person- och miljöbeskrivningarna är trovärdiga. För att inte tala om prosan i sig. Det är en beundransvärd konst att lyckas förmedla en historia, ett budskap, en känsla, så att den som läser kan leva sig in i det som sker, blir berörd och när boken är utläst har förändrats litet grand. Kanske blivit litet klokare, eller litet lyckligare. Eller bara omtumlad, innan det blir någon ordning på de känslor och tankar som boken väckt. Allt det där uppfylls med råge i den här underbara boken.

Handlingen utspelar sig i Brooklyn under 1900-talets början. Här är ett myller av människor. Många har flyttat till Amerika för att skapa sig ett bättre liv. Kvinnor har ännu inte fått rösträtt, men det skall de snart få. Skolan har reformerats så att även de fattigas barn har rätt till skolgång. Fortfarande får arbetarna slita för att lyckas få ihop mat för dagen och många lever på gränsen till svält. Hos slaktaren kan man komma över ett märgben billigare precis innan han skall stänga, och rotfrukter på väg att bli skämda duger till en soppa. Klasskillnaderna är fortfarande stora. Francies mor har insett att vägen ut ur fattigdom mot ett bättre liv är genom bildning. Därför läser hon för sina barn varje kväll, en sida ur Shakespeare och en ur Bibeln.

I den här första delen får vi följa Francies på väg mot tonåren. Det är en fullkomligt trollbindande uppväxtskildring, där vi får ta del av livet i Brooklyn genom Francies iakttagelser och upplevelser. Skildringen påminner om Per Anders Fogelströms Stad-serie, där vissa delar utspelar sig under samma tid men i Stockholm. Det är ett hårt liv på många sätt, men historien skildras rakt och realistiskt, så som det antagligen var. I hårda tider tvingas man att bita ihop och kämpa vidare. Alternativet är att gå under.

Uppgivenhet, sorg och sjukdomar blandas med hopp och framtidstro. Det tar inte lång tid innan Francies mor inser att hon bildat familj med en man som super bort en stor del av det han tjänar, och att hon själv får ta huvudansvaret för familjen. Men det här är som sagt ingen gråtmild historia, och trots elände lyckas de flesta ändå finna glädje i vardagen. För Francie är det särskilt böckerna som hon lånar på biblioteket som är den stora glädjen. På brandstegen utanför fönstret får hon sitta ifred och läsa i skydd av det stora trädet som döljer henne för förbipasserande.

Det är så inkännande och mänskligt skildrat. Personerna i boken är så trovärdigt beskrivna att det känns som jag känner dem. Jag vill läsa vidare för att få veta hur det går för dem, för Francie och hennes bror och föräldrar. Och för Francies moster Sissy, en minnesvärd person som inte lever upp till samhällets förväntningar, men som det är så lätt att tycka om. Mot slutet av boken ger Francies lärare henne rådet att tala om sanningen och skriva historien. Jag gissar att det rådet kommer att få betydelse för Francies fortsatta liv i Brooklyn, i nästa del som kommer i slutet av augusti. En av höstens mest efterlängtade romaner.

Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 295
Utgivningsdatum: 2017-04-07
Serie: Det växte ett träd i Brooklyn (del 1)
Förlag: Bookmark
Originaltitel: A Tree Grows In Brooklyn
Översättare: Eva Alexanderson, Ulrika Gustafsson
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789188345738
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris