Trädgårdsskötsel: Före och efter ogräsbekämpning

Det är mycket att hålla efter på en liten gård om man vill att den skall vara välskött. I somras fick jag covid med 39-40 graders feber under en vecka, och efteråt var jag genomtrött i en månad, så grusgångarna växte nästan igen. Ni ser vilken grön matta det hann bli vid stenmuren.

I absolut sista sekunden hann jag ogräsbekämpa, så två veckor senare såg det ut att ha fungerat, trots att det börjat bli kallare och regnade hela tiden. Snöfattiga vintrar är det inte roligt att se ogräset i grusgångarna varje dag utan att kunna rensa bort det förrän marken tinar någon gång i april.

Innan ogräsbekämpning och efter. Lönnlöven hann falla innan ogräset torkat ihop och försvunnit från grusgångarna, men nu är det fint igen!

Överst till höger innan ogräsbekämpning, och nedanför som det såg ut någon vecka efter. När det blev höst hade ogräset försvunnit.

Några foton från första året i huset, 2003. Det var inte alls lika lummigt och rabatterna hade vuxit igen. Jag förstår till hundra procent att dåvarande ägarna inte hade varken lust eller energi att hålla efter rabatterna. Ni ser ju vad jag grävde upp…

Jag grävde djupt för att fylla på med matjord och gödsel, och rabatterna var fulla med stenar och rötter som var så tjocka att jag måste hugga av dem med en yxa! Titta på bilden i mitten så ser ni en bit av en rot som var tjock som en trädgren sticka upp ur korgen. Egentligen borde jag ge upp om att ha rabatter där, eftersom lönnarnas rötter växer in i rabatterna och suger upp all näring och allt vatten. I sommar gav jag upp en stund och rabatterna började växa igen, men till våren är jag nog redo igen.

När allt är välskött tänker man inte på hur mycket arbete som ligger bakom. Men när det är misskött ser man det direkt. Tråkigt, men sant. Så här såg grusgången ut från stallet upp till huset innan jag ogräsbekämpade, och på bilden till höger hade ogräset börjat torka ihop.

Inget kalas utan kras, heter det ju. Jag vet inte vad det skulle kallas när jag alltid klantar mig eller gör illa mig när jag arbetar praktiskt. Det här fotot visar i alla fall just det, att jag klantat mig rejält. Slangen till trycksprutan med ogräsbekämpning lossnade när det var fullt tryck i sprutan, så den sprayade ned hela mig och även gräset där jag var just då. Om jag inte torkar ihop av ålder kommer jag väl att skrumpna ihop av bekämpningsmedlet.

Så här såg våra lönnar ut innan löven föll av. Ser ni att de tre lönnarna är i olika stadier? De får alltid löv efter varandra, och bladen gulnar och faller av efter varandra, trots att de står på samma plats. Det kanske är tre olika slags lönnar.

Hoppas ni har det bra och inte fryser alltför mycket, nu när elen är dyrare och ni kanske har det litet svalare inomhus.

Snökaos – då såg det ut så här hos oss


Vid första rejäla snöfallet någon gång i november brukar det bli kaos i Stockholms län. Alla blir tagna på sängen och har inte fått på vinterdäcken på bilarna, bussar ställs in och skolor hålls stängda. Så var det även i år.

Så här såg det ut hos oss måndagen efter en helg av ymnigt snöande. Snön började falla på lördagen och fortsatte på söndagen och natten till måndag.

Norrtälje kommun, som vi tillhör, rådde alla som kunde arbeta hemifrån att göra det. Tjejerna fick sovmorgon och jag ägnade tre timmar åt att skotta snö.

Jag fick gräva fram bilen, ni ser hur tjockt snötäcket var på taket.

Shelly var med mig ute och verkade trivas, trots att snön nådde henne till magen. Sakta men säkert skyfflade jag gångar i snön så att vi kunde ta oss till bilen, tvättstugan och stallet.

Bra träning, för det var kramsnö som kändes som den vägde ton!

Fint ändå, med snö.

Till slut var trappan framgrävd och vi kunde ta oss till bilen och stallet utan att få stövlarna fulla med snö.

Hästarna stod inne och väntade på att få komma ut i hagen. Men först måste jag skotta fram en gång till hagen. Och sedan gick jag runt hela hagen för att skaka av snön från eltrådarna och grävde fram den nedersta tråden som låg begravd i snön.

Slit och släp, men samtidigt skönt att vara utomhus och att slita för något vi alla hade nytta av, och inte bara lyfta vikter för min egen skull på ett gym. Det är ganska tillfredsställande att göra rejäla saker som man helt säkert gjort i hundratals år, och definitivt under de drygt hundra år som gården funnits.

Orörd snö, det är så fint. Nu är det inte så mycket snö, men isande kallt.

Magiska morgnar här i Roslagen

Tiderna då jag skjutsar Bella och Jackie till och från bussen är de bästa den här årstiden, om man vill uppleva äkta magi 💫

Jag var bara tvungen att stanna och fota rakt genom vindrutan.

Litet likt det här omslaget till skräckromanen Carmilla. Den skrevs 1872, men det här är en nyutgåva. Överraskande bra, jag gav den 4/5 i betyg och skrev en lång analys med omdöme här.

⭐️