Etikett: Att odla i pallkrage

För ungefär tre veckor sedan sådde jag fröer av litet olika slag, och planterade ut tomatplantor, chili- och paprikaplantor. Jag var sent ute i år och trodde knappt att något skulle gro och klara sig, men jordgubbar har vi redan plockat litervis och det fortsätter att bli ännu fler, och i går plockade jag nyzeeländsk spenat (som inte är spenat egentligen) och använde i min franska potatissallad.

Här sitter jag på pallkragen med den nyzeeländska spenaten i bakgrunden, i höstjacka i blåsten.

För att hindra katter att gräva i jorden där jag sått, vattnade jag med en blandning av citron och vitlök. Det hade kanske fungerat bra om det inte regnat så otroligt mycket… Jag letade upp några olika nät istället, och lade över pallkragarna. Än så länge har det fungerat och växterna har fått vara ifred.

Jag såg en trave med plasthinkar som skulle slängas hos min svägerska och bad att få dem istället.

Lifehack/återvinning: Med några borrhål i botten på varje hink, så att vattnet inte blir stående i hinkarna, en jutesäck runt hinken och ett rep, så blev det mycket finare än plasthinkarna. Dessutom tror jag att jutesäckarna håller kvar fukten längre i hinkarna och även håller ute värmen så att rötterna inte blir brända. Hur som helst, snyggare än pastellfärgad plast.

Men så rangliga och ynkliga mina plantor var! Jag hade dem stående inomhus där jag tyckte att det var väldigt ljust, men inte tillräckligt tydligen. När det är varmt, som inomhus, och dåligt med ljus, växer plantorna iväg och blir så här tunna och rangliga. Något för mig att komma ihåg nästa år.

Här i mina minidrivhus har jag knutit ihop bambupinnar med jutesnöre som stöd för tomaterna. Så tunna och rangliga tomaterna också var! Jag trodde aldrig att de skulle kunna ta sig.

Efter tre veckor har tomaterna kommit igång riktigt bra. Jag har gödslat med både Algomin och pelleterat kogödsel. Undrar hur mycket man vågar ösa på, utan att det blir för mycket?

Det är det här som gör det värt att odla själv, att se utvecklingen. Om en månad kommer det att kännas värt det även på ett annat sätt, när det är dags att plocka de första, mogna tomaterna. Jag skall inte säga att jag längtar till dess, för det skulle betyda att jag längtar till augusti, och det gör jag inte. Jag har litet panik redan nu, över att sommaren går så fort.

Den lilla paprikaplantan (eller om det är chili…), på väg till växthuset som pappa byggde åt mig.

Jag har inte bestämt mig för hur jag vill ha det i växthuset, så tills vidare får plantorna stå på gräset. Jag kanske ställer in pallkragar där inne sedan, och odlar sådant som behöver extra mycket värme.

Mina första chilifrukter är på gång.

Och här är min zucchiniplanta som har flera zucchinis på väg.

Blommorna kan man fritera och äta. Det åt vi på resa i Italien, i den otroligt vackra och mysiga staden Assisi.

I pallkragarna har kålen tagit sig bra, men blivit litet angripen av något skadedjur. Får hålla koll på det.

I en av pallkragarna har jag sått kulturarvsblommor, sådana som skall locka till sig bin och fjärilar. Det blir spännande att se hur blommorna kommer att se ut. De flesta av sorterna skall härstamma från medeltida trädgårdar.

Här är det rödbetor, och i pallkragen bakom är det persilja, dill och två solrosor. Bella satte två frön på en lektion i skolan, och tänkte slänga krukan innan solrosorna visat sig. Jag tog hand om krukan och satte ned den i pallkragen, och nu är det två kraftiga och fina stänglar på väg upp.

Sockerärtor behöver lång tid på sig för att gro, men nu har de börjat titta upp. Det svåraste blir nog att hålla skadedjur och rådjur borta.

Den nyzeeländska spenaten, som alltså inte är spenat egentligen. Den smakar mer som en ganska fyllig form av sallad. Nästa år skall jag förså mängder med sådana plantor och frysa in det som inte går åt under sommaren. Och kanske så ett extra gäng redan nu..?

Jordgubbslandet har givit otroligt många jordgubbar i år och fortsätter att leverera. Jag har haft nät över för att skydda jordgubbarna mot fåglar, vilket förklarar det höga gräset runt sandlådan.

Nu är det bara att vattna, gödsla och hålla koll så att inga rådjur äter upp alltsammans.

Om några veckor kan jag förhoppningsvis visa bilder på hur pallkragarna ser ut när blommorna kommit upp, som jag sått runt grönsakerna för att det skulle bli extra fint, och det borde gå att skörda både rödbetor, zucchini, chili, morötter och tomater. Kål och nyzeeländsk spenat plockar vi och äter redan nu.

♥

Jag har försökt att odla växter av olika slag under hela mitt vuxna liv. Först på balkonger, vilket gick väldigt bra men blev inte så mycket förstås. Sedan bodde vi i ett kedjehus och jag skulle börja gräva rabatter. Den drömmen gick i kras vid första spadtaget, när jag insåg att det tog stopp efter fem centimeter. Hela underlaget under gräsmattan var sprängsten.

När vi flyttade hit tänkte jag att det fanns enorma möjligheter. Tills jag märkte att lönnarnas rötter växer in i rabatterna så att jag varje år måste hugga av nya rötter i rabatterna med en yxa. Tre år i rad grävde jag om rabatterna till tre meters djup, sedan gav jag upp.

Det är bara tåliga, gammaldags växter som överlever sådan näringsfattig och ganska torr jord som blir följden av lönnarnas stöld av näring och vatten; aklejor, pioner, löjtnantshjärtan.

Nu tänker jag prova att odla i pallkragar. Jag skall börja med fem stycken (de kommer att läggas två ovanpå varandra). Frågan är bara var jag skall ha dem?

Antingen här på främre gräsmattan i kanten, så att vi kan ha hallonbuskar bakom. Då kan man sitta i stolarna med en kopp kaffe och se hur det växer, och det är sol hela dagen från morgon till kväll.

Alltså här. En nackdel med det är att man splittrar upp gräsytan med pallkragarna, en annan är att det ser litet smått ut med pallkragarna på en stor gräsmatta, även om det är i kanten.

Eller på gräset framför stallet, den bortre gräsmattan som ser litet vildvuxen ut.

Då skulle det se ut ungefär så här (men med röda pallkragar). Fördelarna är att jag kan passa på att vattna och rensa ogräs samtidigt som jag ger hästarna vatten, och vi använder inte den här delen av tomten. En annan fördel är att det är lätt att köra hem jord och köra ut hästgödsel från stallet = inte så tungt som vid första alternativet.

Nackdelarna är att det är sämre med solljus på eftermiddagen, och vi är sällan här, vilket innebär att vi inte skulle se växterna, vilket ju vore litet trist.

Vad tycker ni? Vilken plats skall jag välja för min pallkrageodling? Vid den vita pilen, på framsidan av huset, eller på andra sidan av stallet, vid den svarta pilen?