Komma igång med pallkrageodling – Just nu

Nyzeeländsk spenat är inte släkt med vanlig spenat och smakar inte heller som spenat, men kan användas till samma saker. Den växer rejält och fyller ut platsen den står på. Jag hämtar blad till sallad varje dag och det syns inte ens på plantorna. Ju fler stjälkar man knipsar av, desto fler blir det.

Fröna kan ta tid på sig att gro, upp till en månad. Därför tänker jag förså den nyzeeländska spenaten i pluggbrätten nästa vår och plantera ut när de kommit igång litet, så att vi har hela säsongen och kan frysa in resten på hösten. Så blir det nog i år också.

Vi har två rabatter där jag (nästan) gett upp på grund av att lönnarnas rötter tar all näring och vatten, så det är svårt att få något att växa. Nu funderar jag på att göra om rabatterna till kombinerade grönsaks- och blomrabatter. Att behålla pioner, löjtnantshjärtan och aklejor, rensa bort resten och plantera bland annat den här nyzeeländska spenaten. Den kommer dels att fylla upp de tomma platserna i rabatten så att det ser lummigt och grönt ut, dels kan man ju äta den.

Förra året odlade jag i de fem pallkragarna till höger. En pallkrage med sommarängsblommor för bin, fjärilar och andra insekter, och för oss att njuta av. Och jag odlade sallad, rödbetor, morötter och rädisor, och solrosor. Det ser väldigt rörigt ut just nu, men det kommer att bli fint, ni skall få se.

Förra årets misstag

Jag glömde att gödsla, jag vattnade väldigt sällan och jag glömde att skörda i tid. Och jag glömde bort vad jag hade sått, och trodde först att det här var mangold… men det var rödbetor. Väldigt goda sådana.

Placeringen av pallkragarna

I år bestämde jag mig för att INTE odla något mer. Men när pandemin tog över världen och det blev stopp på resor, så bestämde jag mig för att odla i alla fall. Och ännu mer än förra året. Jag åkte till Granngården och köpte fem pallkragar till. Och insåg att det nog fick plats fler i bilen, och gick tillbaka in i butiken och köpte fem till. Här placerade jag ut dem.

Förra året bestämde vi att pallkragarna skulle stå i utkanten av vår tomt, som vi inte använder till något. De fem pallkragarna från förra året får sol fram till eftermiddagen, sedan skugga. Nu placerade jag de nya pallkragarna där det blir sol större delen av dagen, så kan skuggtåliga växter växa i österläget och mer solkrävande växter i de sydöstra pallkragarna.

Förberedelser, och en överraskning

Jag tappade totalt intresset för odlingslådorna förra året i samband med att jag kom tillbaka till universitetet för att slutföra min avhandling. Nu var pallkragarna fulla med ogräs som först måste rensas bort. Det blir mer ogräs i mina pallkragar eftersom jag använder hästgödsel, men det är det värt.

Jag körde bort fem-sex kärror med ogräs. Och titta vad som fanns under jordytan – helt ätbara morötter! En morgon när jag kom ned till odlingarna förra året var alla morötter borta. Jag gissade att rådjuren varit framme. Men den nedre delen av flera av morötterna fanns uppenbarligen kvar under jordytan, och har klarat sig i vinter. De hade inte frusit det minsta lilla.

I botten på de nya pallkragarna ladejag tidningar som stopp för gräs och ogräs.

När man får oväntat besök av lantbrukaren som köpt gullig liten traktor för finåkning. Han hade fullt upp med att åka fram och tillbaka till åkrarna och hålla koll på skadedjur i oljeväxterna. Blir det regn slipper han kanske bespruta mot skadedjuren. Vi håller tummarna.

Dags att fylla pallkragarna

Vi har massor med brunnen hästgödsel som jag sparat just för detta. Grannar har också varit här och hämtat till sina rabatter.

Kan ni gissa hur många kärror med hästgödsel jag körde från gödselstacken och tippade i pallkragarna i går? 50! Alla vändor mellan stallet och den blivande köksträdgården blev till slut 11000 steg. Ryggen och knäna kändes efteråt kan man väl lugnt påstå. Jag var litet orolig att min gamla skada i höften skulle vakna till liv, men hittills ingen fara.

Här stod jag och grävde i går. Grep fungerade bäst. Ganska intressant att se hur tydliga de olika lagren var i gödselstacken, beroende på hur länge det legat där och vilket strö jag använt till hästar och höns.

En bit av en hov som hovslagaren verkat bort och som dök upp i gödselstacken. Den ser ut som två svanar eller två ormar som vrider sig mot varandra. Eller ett hjärta kanske. Man kan hitta konstverk överallt tydligen ;)

Nu började det bli klart. Shelly var med mig hela tiden, och här hade Doris dykt upp också.

Nu skall det bara på ett lager jord, vattnas och sedan är det dags att så.

Förra årets rädisor, som jag glömde bort att skörda och de bara växte vidare och blev tre gånger så stora som de skall vara. Vi får väl se hur det går med odlingarna i år, dags för nya misstag och kanske en och annan framgång.

I nästa inlägg om min pallkrageodling skall jag visa vilka fröer jag skall så, och vilka plantor som står här och väntar på att få planteras ut. Och så har jag ju rensat upp i jordgubbslandet, och där blommar det för fullt nu, det kan jag visa. Och rabarberna som helt osannolikt trivs helt bortglömda i en bergsskreva, och flädern som måste beskäras och bindas upp. Och örterna som någon av de förra ägarna planterade och som breder ut sig bredvid rabarberna. Och så måste jag rensa rabatterna och fylla på hästgödsel där också.

Det var det. Hoppas ni har en fin nationaldag!