Lördag och vi förbereder för stormen Malik

I morse vid morgonfodringen av hästar, hund och katter förberedde jag för stormen Malik som kommer in över oss i kväll. Jag har fyllt på vatten, hö och mineraler och burit in och strött ut 35 kilo torv i Hannibals box. Snart är det dags att leda in hästarna i stallet, där de står säkrast under tiden stormen pågår. Jag misstänker att det innebär hela natten och hela dagen i morgon.

Jag längtar till våren när isen är borta och jag kan mocka ur hagen

Jag har plastdunkar kvar sedan jag tävlade i distansritt, och de dunkarna kom väl till pass att fylla upp nu om strömmen går, vilket det varnas för. Soptunnorna har jag rullat in där vinden inte kommer åt dem, krukorna på trappan har jag lyft ned så de inte ramlar ned helt okontrollerat och går sönder i natt när det kommer att blåsa som värst. Bättre att förekomma, än att förekommas.

Ser ni min silhuett i Ragnars öga?

Jag lagade en rejäl lunch så vi klarar oss om det blir strömavbrott, med fisk, potatis och gräddfilssås med dill, som den man fick i skolan, med sallad. Och i ugnen står en pizzadeg som snart är klar och som sedan skall få svalna. Bella berättade om en dessert som tydligen trendar på TicToc, med nutella, färska bär och florsocker på pizzabotten. Med vaniljglass blir nog väldigt gott i kväll.

Nu skall ved bäras in också, och vatten fyllas på i flaskor inomhus så är vi redo. Har stormen nått er än?

Vår bästa tid är nu

Jag tänker att jag skall fota mer av det som sker i livet än bokläsning. Problemet är att när jag gör andra saker glömmer jag att fota, eller så finns det inte tid till det. Som när jag rider. Därför får mina ridstövlar symbolisera morgonens ridpass. Och Doris ville vara med på bild som ni ser.

För övrigt anser jag att den här tiden mycket väl kan vara den allra bästa på hela året!

Kom igen då!! (26/365)

Kom igen, kom igen
Gör det inte så svårt
Kom igen nu kom igen
Ta det inte så hårt
Kom igen, kom igen
Låt dig bara svepas med
Kom igen nu kom igen
Ta det för vad det är

Jag googlade på Kom igen, och hittade en text av Mauro Scocco från slutet av 90-talet. Det här är sista versen, och jag tycker att den passar till fotot på vår Doris som ser ut att vara så less och uppgiven.

Egentligen vaknade hon av att jag höll kameran framför henne. Och hur trött hon än var, så blev hon helt alert och hade hoppat ned på golvet efter ett enda foto taget. Tänk att gå från så trött till klarvaken på den korta tiden.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!