I går tvingade jag mig själv att lösa ett hantverksmässigt problem jag haft med min avhandling. I stil med vad som egentligen måste vara med, vad jag skall avgränsa mig ifrån, var det nya skall in i texten, skall det in på fler ställen, och i så fall på vilket sätt..? När man jobbar med en så stor textmassa som boken består av gäller det att hålla den så kallade röda tråden spänd hela tiden och inte förvilla bort sig. Jag minns inte hur länge det här specifika problemet har hängt över mig som en våt filt, men alldeles för länge för vad som var motiverat. … med tanke på att det bara tog en halvtimme att lösa problemet…
Plötsligt känns det bara roligt att sitta och arbeta klockan tio på kvällen. Med gott sällskap dessutom.
