Glad måndag!

Det märks på både människor jag träffar och i inlägg på sociala medier att vi njuter för fullt av den här tiden. Jag kan inte ens minnas när det var varmt så många dagar i sträck senast. Härligt är det (även om det vore bra med litet regn, om man får önska).

Syrenerna vars knoppar frös bort förra året blommar överdådigt i år. Det räcker med att öppna ytterdörren så är man helt omsluten av syrendoft. Ljuvligt.

Vi hade tänkt vänta med att klippa gräset tills vi sett att det är regn att vänta, men till slut stod jag inte ut med alla maskrosor och gräset som växte ungefär som ett oregelbundet stapeldiagram. Fram med lilla gräsklipparen och traska runt med den. Roligast är att gå runt med grästrimmern efteråt och snygga till alla kanter, längs rabatter och runt träd och buskar. Att fixa till själva finishen. Dessutom fick jag ihop drygt 10.000 steg bara genom trädgårdsarbete.

Väldigt roligt och fint när det blir fint :) Men min rygg protesterar. Filéerna längs ryggraden är fortfarande helt spända och smärtar, men det går väl över lagom tills det är dags nästa gång.

Mycket pyssel är det med hästarna också, eftersom Leistra behöver specialskötsel så att hon inte råkar ut för fångkänning igen. I morse var hennes hovar helt kalla för tredje dagen i rad, så sannolikt klarade hon sig från att bli allvarligt sjuk, tack och lov. Tur att jag har dem runt knuten, hästarna, så att jag snabbt ser om något inte är som det skall.

Nu tar jag in dem varje kväll så att de får kvällsfoder och morgonfoder inomhus. Leistras hö blötlägger jag några timmar innan hon skall äta det, så att sockret urlakas, det som hon inte tål. På kvällen får de en hink med dietpellets, linfröolja, vitaminer och mineraler uppblött i vatten. Ni kanske såg videon då Leistra slaskar i sig fodret? Inget vidare bordsskick, men jag blir glad av att se dem njuta så mycket av maten.

Här är jag på väg ut till hagen med dem. Det är så här de måste ha det nu, helt gräsfri hage. Leistra är sannolikt insulinresistent (ungefär som att vara diabetiker), så under perioden med stressväxande gräs (stark sol och värme och vid frost) är gräs helt uteslutet för henne.

Jag tänker inte visa bild på vad jag såg i hönshuset i helgen, ni får se en Förgätmigej istället. Två välmående råttor som var ungefär 12 cm om man inte räknar med svansen. Ganska orädda, vilket tyder på att det var ungarna, som ännu inte lärt sig att vara försiktiga. Morgonen efter rusade något betydligt större ned i ett hål i hönshuset… jag överdriver inte om jag säger att den var minst 20 cm, om man inte räknar med svansen. Det smällde till ordentligt när den dunkade in i en torvlåda som står hos hönsen.

Nu har jag kallat in hjälp för att bli av med råttorna. Blir det en stor koloni kan de attackera hönsen, och så förstör de ju byggnaden. Förutom att jag tycker att det är så enormt obehagligt att jag knappt kan sticka in handen i redet för att hämta ägg.

En blombild till, för att lätta upp gnället litet ;)

Det är mycket som måste fixas och som trasslar just nu, förutom hästen som blev sjuk och hönshuset som invaderats av råttor. Vår mottagare till teven gav upp och en montör måste till slut komma ut och byta en trasig del. I söndags lyckades vi få tid hos polisen för att ansöka om nya pass för mig och tjejerna. Tre försök till att ordna pass är vi uppe i nu, på grund av diverse slarv, och det är inte klart än. Dessutom är det snart avslutning på dansskolan och innan helgen måste jag ordna kläder till tjejernas uppvisningar i åtta olika danser. Skolavslutningskläder är redan inköpta och klara, men tjejernas mentorer brukar få en avslutningspresent, så det måste jag ordna. Det kan tänkas att de får varsin bok ;)

Efter en hektisk vår då, förutom allt annat, både jag och Patrik opererats och hästen blev sjuk, så ser jag fram emot det här! I slutet av juni reser vi och lämnar ansvaret för hus, djur och växter med varm hand till min svärfar med sambo. En av dagarna i Frankrike måste Patrik lämna oss för att resa till Tyskland på konferens. Eftersom jag och tjejerna då inte kommer att ha tillgång till någon bil, ser jag fram emot en dag då jag bara skall ligga och läsa böcker och simma i poolen.

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.