Julhysteri, eller julens försvarstal

Olgakatt håller i en ordutmaning med olika teman för varje vecka. Den här veckan är ordet julhysteri

Jag behöver inte vistas i städer eller köpcentrum mer än sporadiskt, så den julhysteri som kanske pågår där blir jag inte påtvingad, och när det händer tycker jag att det bara är mysigt.

Hellre julmysig belysning och ombonad pyntning, än det gråmulna och ruggiga som november ofta står för med regn, ruskväder, leriga hagar som hästarna sjunker ned i till kotorna och blöta hästtäcken som aldrig hinner torka. Julförberedelserna gör det enklare att ta sig igenom mörka november, när man knappt hinner se solljuset innan det är becksvart igen redan på eftermiddagen.

Veckorna innan jul brukar jag däremot undvika städer och köpcentrum så mycket det går. Då är det hysteriskt i mina ögon. Folk kör som galningar, jäktade och stressade, det är proppfullt med folk i varenda butik och långa köer. Usch, jag blir svettig bara av att tänka på det. Dessutom brukar vinterkräksjukan och influensavirus cirkulera som en extra bonus.

Jag har varit med om riktigt stressiga jular, och jular som inte blev så mysiga som jag önskat. Ett år tryckte jag, Patrik och vår hund in oss, julklappar och packning för övernattning i en liten, liten bil med däck så små som till en legofigur. På julaftons morgon begav vi oss från Nacka, där vi bodde då, sex mil nordöst till Rimbo för att träffa min farmor, vidare till en plats norr om Uppsala där vi firade jul fram till sen kväll hos en av mina bröder med släkt och sedan vidare på snöiga och hala vägar på natten till Västerås, till Patriks pappa. Morgonen därpå vidare till Patriks mamma med sambo. Det var inte mycket till julefrid att jäkta omkring på det viset för att hinna träffa alla.

När vi fick barn fick det vara slut med att stressa omkring på vägarna i jultrafiken. Vi ville dessutom skapa egna traditioner med våra barn. Vi brukar vara mellan 14-17 personer på julafton. Det har utvecklats till en tradition att vi antingen är hos en av mina bröder med familj, som bor bara 500 meter från oss, eller hos oss.

Jag har sedan jag var tonåring gjort egen pepparkaksdeg inför jul, doften som sprider sig är fantastisk. Med barnen bakar vi av tradition stora pepparkaksfigurer som vi spritsar våra namn på och hänger i fönstret. Små pepparkakor bakar vi om vi har lust, annars går det lika bra att köpa.

Vi julpyntar väldigt sparsamt. Nästan bara pynt av naturliga material, som julblommor av olika slag, frukt, granris, enris, kottar. Den här lilla bubblan är ett undantag, den köpte jag förra året av ren nostalgi. Min farmor och farfar brukade komma åkande i sin lilla bubbla på julen, och ha mängder med julstämning med sig. Paketen innehöll i regel saker som farmor sytt eller stickat, som barbiekläder och vantar, och paketen var så konstnärligt inslagna. Nu får den här bilen påminna om dem ♥

Pappa har svetsat en stomme till en julbock som jag brukar klä nästan varje år med granris. (Ibland har jag ingen lust att släpa hem granris och klä den, då får den vara oklädd.) Pappa tycker för övrigt att Patrik skall ligga på matsalsbordet på julafton… Han är ju löpare… 

För ett par år sedan upptäckte jag en släde på höskullen som stått där sedan förra ägarna, och säkert längre än så. Den brukar vi dra fram och pynta med granris, en julkärve och äpplen och nötter i en korg.

Eftersom jag avskyr att stressa genom årets mysigaste högtid, börjar vi planera och köpa julklapparna redan i slutet av oktober. När december kommer och julhandeln är fullkomligt hysterisk, då brukar vi vara klara med inköpen.

Ibland har jag tid och lust att göra paketinslagningen litet extra pysslig, ibland inte. Det här är ett paket för ett par år sedan till en av barnens kusiner. Man kan tro att barn bara vill slita upp paketen och se vad som är i, men jag har sett hur försiktigt de öppnar paketen om man slagit in dem med omsorg, och ibland sparar de etiketterna.

Litet klokare efter år av influensavirus som drar in i december, brukar vi oftast ha bakat både lussekatter och gjort julgodis redan i november. Då kan man vara sjuk i lugn och ro när influensavågen slår till innan jul.

Julbröd i form av grisar är roliga att baka, men i år blir det i så fall med någon annan mjölblandning. Får se om jag har lust. Det går bra att köpa bröd också, och förresten är det knappt någon som orkar äta bröd.

Julskinkan brukar vi ugnsbaka på låg värme under lång tid så att den blir saftig. Förra året dekorerade vi med några taggiga frukter som var både dekorativa och väldigt goda. Mycket av julmaten tycker jag att man kan köpa färdig, men själva tillagningen, doften av griljeringen och första smakbiten av den fortfarande varma skinkan vill jag inte vara utan.

Säsongens första skinksmörgås – så gott! I bakgrunden står två hemmagjorda snöglober som barnen och jag gjorde för flera år sedan. I år får vi se om vi hittar på något nytt pyssel.

Jag brukar försöka införa nyheter på julbordet, dels nyttigare rätter, dels är det roligt att testa nya recept. Förra året var nyheterna skagentårta, melonbåtar, hemgjord rödbetssallad, oxtunga, coleslaw och hemgjord kalvsylta på julbordet. I år tror jag att det blir fler grönsaksrätter och färre kötträtter. Jackie vill ha fransk potatissallad, så en sådan gör jag nog.

Tomtebakelser måste vi ha i år igen. Superenkla att göra. Bara att göra kladdkakemuffins, spritsa grädde, på med en jordgubbe och så litet grädde på toppen.

Kolatårta på mandelbotten är också enkel att göra och kan förberedas. En sådan brukar vi ha. Och apelsinris, som vi kallar det, som mamma gör. Det bästa är att vi brukar dela upp alla rätterna mellan oss, så att inte en ensam behöver göra allt själv. Sedan tar var och en med sig det som blivit över av det man tagit med sig. Då slipper man äta julmat flera dagar i sträck. En eller ett par dagar brukar räcka.

Tidigare år har vi åkt fyrhjuling till skogen med min pappa och valt ut en gran som vi sedan hämtat någon vecka innan jul. En mysig tradition, men numera brukar vi få en kungsgran genom Patriks jobb, och eftersom den inte börjar barra direkt får det bli en sådan. Trots att den egentligen ser helt overklig ut med sin kraftiga stam och tjocka barr.

Något år dukade vi med små jutesäckar till barnen, med små överraskningar under tiden vi åt, så att väntan på julklappsutdelningen inte skulle kännas så lång.

Förra året hade Bella gjort små tomteluvor av garn som hon ställde som en dekoration vid varje tallrik, med en Lindt chokladpralin gömd i varje luva.

Hönsen får en egen liten julgran, i form av en grankvist, och i stallet hänger vi upp brödkakor i röda band på klassiskt vis.

Vad jag inte gör inför jul är att städa och feja i onödan. Vi brukar inte heller göra pepparkakshus (vi provade ett år och jag mosade hela huset när jag skulle fästa ihop väggarna…) och inte egen glögg (har vi också provat, men köpt går lika bra). Sill har jag provat att lägga in, men min mamma gör det så mycket bättre, så jag köper någon burk att komplettera med, som skärgårdssill eller senapssill. Innan jag hade scrapbookingbutik skickade jag alltid hemgjorda julkort, men ungefär då slutade jag med det. Jag tror att förväntningarna på att jag skulle skicka hemgjorda julkort gjorde att jag tappade sugen. Jag gör ingen Janssons frestelse, det brukar min brors svärmor göra så bra, och det räcker att äta det på julafton.

Det är ganska många juliga saker jag inte gör, men de jag väljer att göra är för att det är mysigt och roligt. Och det blir det bara om jag börjar i tid, eftersom jag avskyr att stressa.

Jag hör och läser ofta om människor som bävar för julen, ogillar den. Jag kan förstå till viss del vad det beror på, men är ändå nyfiken och vill veta. Berätta gärna i kommentarerna här nedanför varför du gillar eller ogillar julen!