Söndagens smakbit ur en bra bok v. 5 – Midnattssolens timme

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand - stort tack!
Recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand – stort tack!

Året är 1856. Magnus Stille blir skickad av sin svärfar, justitieministern, för att på hemligt uppdrag ta reda på mer om ett trippelmord som skett i en prästgård i ett avlägset område vid Svartåsen i Lappland. Kungen är på väg att sälja de olönsamma gruvorna i Lappland och ingenting får störa den kommande affären. Svartåsen har redan rykte om sig att vara en plats med mystiska krafter och dolda hemligheter. Med sig får han justitieministerns egen dotter, Lovisa, som en konsekvens av att hon vägrar leva efter samhällets normer. Tillsammans reser de från den civiliserade huvudstaden upp till den mystiska trakten kring Svartåsen.

Citatet är från sidan 25:

Min fars ansikte. Jag har aldrig sett honom sådan som han var i morse när han slängde upp dörren till biblioteket – jag reste mig för att fly, fast jag visste att jag inte skulle hinna. Sedan fick han tag i mitt hår och släpade mig. Jag var tvungen att böja mig åt sidan och springa för att inte falla. Från biblioteket ut i köket. Jag skymtade hushållerskan med en hand tryckt mot munnen, min mors vita ansikte… Far rafsade runt i lådan, hittade saxen. Den här gången tänkte han döda mig. Han vände om och drog in mig i sitt arbetsrum. Hans händer darrade och saxens spetsar skakade framför mitt ansikte. Det enda som hördes var det tröga ljudet från saxen som klippte mitt hår och min mors vrål varje gång en lock föll till golvet. Jag slöt ögonen. En flyktig bild av Eva. Vad hade jag förväntat mig?

Här finns fler spännande smakbitar ur bra böcker!