Lars Mytting – Just nu

I går skjutsade Bella och jag Jackie till ett kalas hos en klasskompis. Vi (eller i praktiken jag) som alltid brukar vara ute i god tid med att köpa present och, åtminstone då och då, scrappa ett kort, hade inte förberett något alls. Tröttheten hade överfallit oss totalt, så vi orkade inte ge oss iväg för att köpa present dagarna innan kalaset. Vi fick förlita oss på att vi skulle hitta något bra i butikerna vi passerade på väg till kalaset. Jag tror aldrig att vi köpt present så snabbt! På femton minuter hade vi både hittat bra presenter, fått dem inslagna, betalat och satt i bilen igen! Säkert nybörjartur. Det skall inte bli en vana, jag gillar att ha kontroll och vara ute i god tid.
.

När vi lämnat av Jackie stannade Bella och jag på Café Drömkåken och fikade och åt lunch. Vi hann fota litet innan de öppnade, sedan var vi först att beställa. Tur för oss (igen!), för sedan vällde det in folk. Många hade nog varit på American Car Show, och passade på att besöka det mysiga caféet.
.

I bilen på väg hem ringde mamma och erbjöd oss att komma och hämta vildsvinskött, så det blev en tur hem till dem istället, där vi passade på att titta på alla kycklingarna i olika åldrar ♥ Flera stycken skall flytta hem till oss när de vuxit till sig litet.
.

En bild som visar hur man som vuxen påverkar sina barn, vare sig man vill eller inte. Bella gillar att fota precis som jag, och efteråt berättade hon att hon valde den här desserten på Café Drömkåken för att den skulle bli bra på kort tillsammans med boken hon läser… Japp, det där känner jag igen… Hon har ett Instagramkonto nu, där hon recenserar böckerna hon läst: https://www.instagram.com/bellas_boktips/
.

Själv läser jag en betydligt mörkare historia; Svart gryning, av samma författare som skrev Springfloden, som också blev film och visades på SvT nyss. Den här boken börjar med ett mord i en sandlåda (då måste jag förstås fota boken i en sandlåda också). Det är nästan för hemskt för att jag skall vilja läsa vidare, men jag vet att jag kommer att göra det ändå. De andra böckerna i serien om Rönning och Stilton har varit så otroligt bra, så jag biter ihop och läser vidare.

Om en halvtimme har vi diskussion i Cyberbokklubben om en annan väldigt bra bok som jag precis läst ut; Simma med de drunknade. Den kan jag verkligen rekommendera. Jag har recenserat den här, om ni vill läsa mer om handlingen och vad jag tyckte om den mer i detalj. Det var min lugna helg!

Fler helgbilder finns här!

♥

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2015-08-27
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146228585
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Hösten 1971 hittas ett norskt-franskt par döda i Frankrike. Deras tre år gamla son Edvard är spårlöst försvunnen men hittas fyra dagar senare på ett sjukhus tolv mil bort. Var Edvard har befunnit sig under tiden, och om det verkligen var en slump att hans föräldrar klev på en kvarglömd mina från första världskriget, förblir en gåta. Edvard växer upp hos sin fåordige farfar på en potatisgård på norska landsbygden. Och det är när hans farfar dör i början på 90-talet, och det oväntat dyker upp en vackert snidad träkista från en släkting som Edvards tillvaro vänds upp och ner. Han beger sig ut i den stora världen för att finna svar på sitt livs frågor. Sökandet leder honom till Shetlandsöarna och tillbaka till Frankrike, där han tvingas gräva i de mörkaste hörnen av sin familjs historia. En historia som är nära sammanvävd med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet.

Vad jag tyckte om boken

Det här är en berättelse som griper tag i mig från första stund. Jag vill få svar på alla de frågor som Edvard ställer sig om sin bakgrund, om vad det egentligen var som hände den där dagen då han var tre år, då hans föräldrar omkom och han själv försvann under flera dagar. Jag läser och drivs hela tiden framåt, sida efter sida, av pusselbitarna till de familjehemligheter som legat gömda under många år. Berättelsen väver in de båda världskrigen, de frivilliga norska SS-soldaterna vid Östfronten och koncentrationslägren. Man får en tydlig bild av tidsandan, om vad människor tvingades utstå under inflytande av krigen.

Det är inte bara mysteriet i sig som ger en stor behållning vid läsningen, utan även språket och den stämning som boken förmedlar. De allra mest finstämda avsnitten tycker jag är de när Edvard är hemma på sin gård i Gudbrandsdalen i Norge. Författaren lyckas verkligen med att förmedla den ovillkorliga kärleken till jorden, djuren och arbetet på gården, liksom passionen till träden. Till flambjörksskogen och till valnötsträden. Det är väldigt, väldigt fint beskrivet.

Edvard ger inte alltid ett helt sympatiskt intryck, hans agerande sårar många gånger dem som står honom närmast. Det är samtidigt trovärdigt beskrivet, om man tänker på att det här är en ung man vars liv i och med farfaderns död plötsligt vänds helt upp och ned. Det utlöser både en sorg över farfadern och över ovissheten om vilka som var Edvards föräldrar, och väcker frågor kring vem han är och vad han egentligen vill med sitt liv.

Det som i mitt tycke drar ned helhetsintrycket av boken, är författarens sätt att fylla många av de luckor som finns i den här komplicerade släkthistorien. Utifrån bland annat brev och andra dokument berättar Edvard under vissa avsnitt vad som hänt. Det är spännande läsning, men det känns inte helt trovärdigt att breven skulle kunna ge så mycket information, så många svar. Samma sak gäller flera av de personer han stöter på, mer eller mindre av en slump, och som ger ledtrådar om vad som hände i det förflutna.

♥