Sju dagar med familjen av Francesca Hornak – Just nu

Sju dagar med familjen är en feelgoodroman som utspelar sig vid jul. Den innehåller allt det där mysiga som jag önskar mig av en sådan bok; ett gammalt charmigt herresäte på den engelska landsbygden, varmt te i stora koppar vid en eld, snö och snöyra, god mat med vänner och familj som förbereder och smyger ned julklappar i julstrumporna på juldagens morgon.

Men det är inte bara julklapparna som hålls hemliga i familjen Birch. Alla bär de på hemligheter och outtalade önskningar som de av olika skäl inte vill avslöja för resten av familjen, men som förstås kommer upp till ytan just under juldagarna.

Familjen skall för första gången på flera år fira jul tillsammans alla fyra; Andrew, Emma och deras två döttrar, Olivia och Phoebe. Olivia kommer äntligen hem från Liberia, där hon arbetar som smittskyddsläkare. Under sju dagar måste hon och familjen sitta i karantän i familjens gamla herresäte, eftersom det finns en liten risk att Olivia skulle ha kunnat smittas av någon av sina patienter som haft det oerhört farliga Haagviruset, ett virus som jag uppfattar har likheter med ebolaviruset.

Jag gillar hur det som händer under de sju dagarna berättas omväxlande av de olika familjemedlemmarna. Det ger ett större djup och trovärdighet åt berättelsen med flera olika perspektiv. Även de personer som jag först tycker är själviska och oempatiska känner jag efterhand ändå sympati för, och de personer som jag till att börja med känner mest för visar sig, förstås, också ha mindre trevliga sidor. Precis som i verkliga livet med andra ord.

Jag läser gärna så kallade feelgoodböcker som har litet svärta och djup i botten, där personerna i boken går igenom svårigheter och kommer ut på andra sidan litet klokare och med nya insikter om både sig själva och andra. Det brukar vara en skön avkoppling och underhållning för stunden. Men det är inte så ofta som jag efteråt fortsätter att fundera på handlingen och budskapet i sådana böcker.

Det gör jag nu, för Sju dagar med familjen är inte bara en varm, charmig och julig berättelse, utan också en väldigt insiktsfull roman om en familj och deras olika relationer till varandra och till andra. Jag känner igen både mig själv och många av mina släktingar och vänner i bokens olika karaktärer. Deras värderingar och hur de förhåller sig till varandra, dels på grund av det som är uppenbart för alla, dels på grund av dolda önskningar och motiv. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och rekommenderar den varmt.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2018-10-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Birgitta W Augustsson
Originaltitel: Seven days of us
Form: Jojo Form
ISBN: 9789100174552
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

För två år sedan insåg jag att trenden med julböcker, det vill säga feelgoodromaner med mycket julkänsla, kommit även till Sverige. Jag läste boken Let it snow, och det jag kände när jag läste den var verkligen äkta, vintermysig julstämning. I år verkar antalet julböcker svämma över alla bräddar, och jag trodde att det här var en av dem.

Så var det inte riktigt. Visserligen utspelar sig handlingen kring jul och nyår, och visst är det bitvis både mysigt och snö, men mest av allt är det en insiktsfull relationsroman om en familj och deras olika relationer till varandra. Jag tyckte väldigt mycket om den.

Närmare analys och omdöme om Sju dagar med familjen kommer på tisdag. Här är ett smakprov utan spoilers från sidan 142 f. En av döttrarna ringer till sin pojkvän sedan sex år tillbaka, mannen hon skall gifta sig med inom ett år. Hon har precis fått veta att hennes mamma har cancer:

”Gråt inte. Hon klarar det”, sa han stelt.
” Och om hon inte gör det? Min mardröm, liksom! Hon får inte, får inte dö.”
”Så får du inte tänka.”
” Jag fick reda på det av en slump alldeles nyss. Jag kollade i hennes iPad och såg alla hennes sökningar, och sen mejlet från Nicola också.”
”Nicola?”
”Hennes bästa väninna. Du har träffat henne. Hon den blonda, lite högljudda?”
”Just det, hon ja. Du Liten, jag är hemskt ledsen men vi ska ha champagnefrukost här. Du ska se att det ordnar sig. Vi pratar sen.”
Och han lade på.

Inte särskilt julmysigt, eller hur? Det här stycket tycker jag förmedlar ganska bra hur mycket outtalat det ryms under ytan, både vad gäller känslor och handlingar. Berättelsen rymmer en hel del svärta, men mycket feelgood också som gör att boken är lättläst.

♥