sommarhage – Just nu

Det här blir ett inlägg med fokus på bilddokumentation, snarare än på fototekniska finesser. I dag var nämligen dagen då jag bestämde mig för att se över hur sommarhagen klarat vintern. Jag hade sällskap av Alice till att börja med, men efter ett tag ledsnade hon och sprang hem och satte sig på trappan. Den hunden ;)
.

Alla stolpar såg fina ut, men vissa elrep hade dragits av när rådjuren hoppat genom hagen, så det var bara att skära av de dåliga bitarna och byta ut mot nya. Allt torrt gräs som vuxit upp nära elrepen måste också rensas bort, precis som sly och buskar, för att strömmen skall kunna passera runt hela hagen utan problem. Efter någon timme hade Alice ledsnat på att vänta på trappan, och började skälla. Lagom tajming, för då var jag klar med hagen och kunde gå hem och förbereda hästarna för betessläpp. Bilder på det kommer!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

♥

Om elrepet runt hästhagen skall fylla sin funktion, alltså leda ström, får det inte växa upp gräs mot repet. Då sjunker spänningen i repet. I den ena hagen, där hästarna varit fram tills nu, var det inga större problem. Förutom här vid hagen närmast huset.

Men det var dags att öppna upp till den andra hagen, och där var gräset både tätt och högt…

… ja, ni ser ju själva… Hagen har rep på tre höjder, men det längst ned syns nästan inte. Stolparna är 130 höga, men syns nästan inte heller i det höga gräset.

De här repen ledde inte mycket ström, så gräset måste bort. Dessutom vet jag ju hur hästar gör när de släpps ut i en ny hage – de rusar runt i full fart och kollar var gränserna går. Och tänk er lilla Leistra i den här djungeln!!

Nej det gick ju inte. Så jag klurade på olika sätt att lösa problemet, och kom fram till att det bara fanns ett sätt. Att slå allt gräset som en bred gång runt hela hagen närmast trådarna. 1200 meter långt och tre meter brett… Pappa hjälpte mig att slipa en slö gammal lie som fanns i vårt magasin när vi flyttade hit. Sedan var det bara att sätta igång…

Det tog minst två timmar i går kväll och en timme i dag. Pulsen var konstant hög och svetten lackade! Hur orkade de slå hela åkrar förr i tiden?! Vilka superhjältar!

Men det gav faktiskt mersmak. Det kändes rejält och äkta på något sätt. Så är det någon som behöver hjälp med att slå gräs med lie är det bara att höra av er! ;)