Det har gått riktigt bra, livet utan häst. Jag har haft tid för så mycket annat istället, som jag inte hade tid med förut. Jag har inte ens märkt att jag saknar det. Jag har funderat på att ta ridlektioner för att underhålla ridningen och för att få umgås åtminstone litet med hästar. Men tänkt att det räcker för mig.

Men så i går… Då såg vi den här filmen… En vanlig familjefilm, som jag egentligen främst ville se för vyerna – Wyoming… Det är en sanslöst vacker film som vem som helst skulle kunna njuta av. Men hos mig väckte den något som bara vilat, det kändes i hela kroppen.

Och vet ni vad, jag tror knappt det är sant..!

Berättar mer senare, nu kommer mattläggaren…