På tåget hem funderade jag fram och tillbaka, så där som man kan göra på tåg…
Livet är verkligen ingenting man tar sig igenom lättvindigt, vi får alla vår beskärda del av bekymmer, sorger och glädjeämnen. Därför gillar jag ordspråket ”Life is not about waiting for the storm to pass, it is about learning how to dance in the rain.” Man måste göra det bästa av situationen helt enkelt. Att vänta på bättre tider är ingen idé.
Mitt i funderingarna kom jag på mitt eget ordspråk, det som passar min allvarliga sida kombinerat med den barnsliga… Vill ni höra..?
Så här: Life is not a simple thing, to play makes it easier
…eller…
Life is not a game, so let’s play!
Just nu - Just här 
Tack för att du berättade, Carina. Intressant det du skriver om att de som haft ett svårt liv ändå upplever hopp och ser en väg tillbaka. Att det finns en väg tillbaka. Jag tycker att du har så rätt i att motgångarna gör oss ödmjuka. Och att se och förstå andras motgångar, det kan ibland vara ännu värre, och säkert göra oss ännu mer ödmjuka. Men visst är det en fantastisk kraft vi människor har, att vi orkar resa oss igen, att vi hittar vägar tillbaka. Vissa råkar ut för de värsta tänkbara tragedier, men hoppet och tron att det kommer att bli bättre ger oftast kraft att kämpa vidare. Det är så stort… Jag förstår verkligen att du blev rörd av de berättelser du fick höra under konferensen.
Hoppas vi kan ses snart, kram!
GillaGilla
Tåget är ett bra ställe att reflektera på, saknar att åka tåg det var min egen lilla stund mellan arbete och hem. Jag gillar ordspråk men är dålig på att komma ihåg dem, tyvärr. Gillade dina orspråk, det fanns en glädje och optimism i dem. Ja, livet är inte givet för någon
det är upp och medgångar och kanske är det just när vi tar oss igenom motgångarna som vi utvecklas och känner en ödmjukhet inför livet. Jag var på konferans två dagar förra veckan då det finns ett förslag om att all missbruksvård skall övergå från socialtjänst till Landstinget. Det var två oerhört givande dagar där ledande forskare, representanter för kommun och landsting samt brukare talade. Jag kände mig rörd flera gånger under dessa dagar både av engagerade forskare etc och av brukare och deras berättelser av vad som är viktigt för en framgångsrik vård. Sveriges genom tiderna bästa dokumentärfilmare (enligt mig), Tom Alandh var där tillsammans med ”Pia” (som han gjort tre filmer om) samt Annika Östberg. Deras berättelser och brukares från publiken ingav sådan styrka att även om man får sin beskärda del av motgångar i livet finns det alltid hopp och en väg tillbaka. Det gäller att i rätt tillfälle bli sedd där jag befinner mig i livet är avgörande. Det gäller oss alla skulle jag slå fast. Kram Carina Å.
GillaGilla