Äntligen är Erica tillbaka! Våra promenader/powerwalks har jag verkligen saknat. De är beroendeframkallande.

I går kväll var vi ute och gick i en timme. Det var mörkt men stjärnklart och alldeles tyst. Snön singlade ned. En riktig hälsoboost, både för kropp och själ. I går använde vi en ficklampa för att se något i mörkret, men i fortsättningen skall jag ta min pannlampa som jag brukade ha när jag red på kvällarna.

Plötsligt när vi gick där och småpratade såg jag mystiska spår i snön. Det såg precis ut som klövar från en älgkalv. Och jag är livrädd för älgar efter att ha blivit attackerad av en älgko på vår tomt. Erica behöll lugnet och tittade litet närmare på de där spåren. Det var avtryck från hälen på mina joggingskor..! Haha!

Ett av mina mål för i år är att bli modigare! Innan jag fick barn kunde jag ta promenader i skogen ensam med min hund mitt i natten. Det skulle jag aldrig våga nu. Nu är jag rädd för det mesta i skogen – älgar, vildsvin och vargar. Men nu är det dags att sluta vara en fegis!