Generation X – sagor för en accelererad kultur

 

Generation X är en kultförklarad bok som gavs ut första gången år 1991. Boken brukar beskrivas som den som definierade den ironiska generationen, den som växte upp och präglades av åttiotalsfenomen som popkultur, TV-serier, svensk slit-och-släng och yuppies, det vill säga unga och välbetalda som under åttiotalet föryngrade särskilt den brittiska och amerikanska finanssektorn.

Andy, Dag och Claire tillhör den här generationen. De är i 25-årsåldern och har börjat ifrågasätta den livsstil de valt:

”Jag tror inte jag var någon särskilt sympatisk typ. Jag var faktiskt ett av de där rövhålen man ser köra in till finansdistriktet på morgnarna i en sportbil med cabben nedfälld och en baseballskeps på skallen, självsäker och mycket nöjd med hur fräsch och fulländad han ser ut. Det var både häftigt och smickrande och gav mig inte så litet maktkänsla att tänka på att de flesta tillverkarna av livsstilsprodukter i västvärlden betraktade mig som sin främsta målgrupp.”

”Men vid minsta provokation hade jag villigt bett om ursäkt för mitt jobb – att sitta vid en spermiedödande bildskärm från åtta till fem och utföra abstrakta arbetsuppgifter som indirekt förslavade tredje världen. Men efter jobbet, då jävlar! När klockan var fem gav jag järnet! Jag blekte slingor i håret och drack öl bryggt i Kenya. Jag satte på mig fluga och lyssnade på alternativ rock och hängde i de bohemiska delarna av stan.”

De tre lämnar sina i sitt tycke meningslösa och otacksamma jobb, gör sig av med alla löjliga mattsvarta föremål och de meningslösa minimalistiska rektanglarna över den havrefärgade soffan och de svenska engångsmöblerna, och beger sig ut i Kaliforniens öken, där de försörjer sig på ströjobb, dricker och berättar humoristiska och oroande sagor för varandra om den värld de valt att lämna. Boken består av just sådana berättelser, som i lättsam och ironisk ton sätter fingret på och definierar det som utmärker framförallt åttiotalet. Eftersom jag själv tillhör den här Generationen X känner jag igen både yuppiesarna, oftast unga män som knappt var torra bakom öronen men som utstrålade att hela världen låg för deras fötter, och deras motpoler, de som precis som Andy, Dag och Claire valde att ta tydligt avstånd från en sådan i deras tyckte ytlig livsstil, men som i moraliskt och intellektuellt hänseende ansåg sig överlägsna yuppiesarna.

Flera av de klassiska begreppen från den här tiden definieras i bokens marginaler. Ofta speglar de en väldigt cynisk syn på andra människor. Många av begreppen har jag aldrig hört tidigare, som McJOBB. ”Ett arbete inom servicesektorn med låg lön, låg prestige, låg värdighet, låga förmåner och ingen framtid. Betraktas ofta som ett tillfredsställande yrkesval av folk som aldrig haft något.” Luftfamilj: ”Beskriver den falska känslan av samhörighet mellan arbetskamrater i kontorsmiljö.” Dorian Grays syndrom: ”Ovilja att låta sin kropp visa tecken på åldrande.”

Bokens absolut största aha-upplevelse inträffade när jag insåg hur formad man faktiskt blir av den tid man lever i, utan att man inser eller ifrågasätter det när det pågår. Jag blir imponerad av vilket bra grepp författaren har om den här generationen, inte bara om yuppiesarna utan även om deras motpoler och alla de andra. Jag kan till exempel känna igen mig i Claires resonemang i boken, då hon försöker få sin pojkvän att tänka djupare:

”Vilket ögonblick sammanfattar för dig hur det är att leva på den här planeten? Vad vill du ta med dig? Falska yuppieupplevelser som man måste betala för, som forsfärder med flotte eller elefantridning i Thailand räknas inte. Jag vill höra dig berätta om ett litet ögonblick i ditt liv som bevisar att du verkligen lever.”

Pojkvännen lyckas inte svara på frågan, så Claire ger honom ett exempel på vad som gäller för henne: snö. Ganska skönt att läsa och inse att jag kanske inte var en knasboll, utan helt normal utifrån den generation jag växte upp i 😉 Det är som sagt stor igenkänning i både mitt eget, mina vänners och bekantas sätt att se på världen, och i samhället i stort som det såg ut på sjuttio-åttiotalet. Det är bokens största behållning, igenkänningen. Det jag saknar är ett driv i berättelsen som skapar en lust att läsa vidare, att få veta mer, bortom igenkänningsaspekten.

 

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 175
Utgivningsdatum: 2017-07-17
Form: Lars Sundh
Originaltitel. Generation X: Tales for an Accelerated Culture
Översättning: Johan Frick
Förlag: Modernista
ISBN: 9789174997071
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

6 thoughts on “Generation X – sagor för en accelererad kultur

  1. Åh, jag köpte den där boken när den kom i början av 90-talet. Jag var inte så imponerad då när jag var 20, men nu blev jag lite inspirerad att bläddra igenom den med en 45-årings perspektiv. Tack för tipset 😀

    Gilla

    1. Den är välskriven, men jag tyckte inte att den var tillräckligt fängslande. Jag skall läsa hans bok Microslavar snart, om ett gäng på Microsoft som skriver och letar fel i mjukvarukod, men vill något mer och börjar arbeta med ett Minecraftliknande projekt. Jag gissar att du kanske får ut ännu mer av den än jag, eftersom du känner till branschen och kulturen?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s