Skip to content

Recension: Kaninjägaren, av Kepler

1 november, 2016
Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag - stort tack!

Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag – stort tack!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 572
Serie: Joona Linna (del 6)
Utgivningsdatum: 2016-10-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100136772
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Joona Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren. Den enda länken mellan offren är att de alla hör ett barn läsa upp en ramsa om kaniner innan mördaren kommer. Ödets tärningskast placerar överraskande tevekocken Rex Müller mitt i händelsernas centrum. För första gången ska han ta hand om sin son Sammy. Men istället för tre lugna veckor blir det en fruktansvärd kamp på liv och död. Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa Kaninjägaren innan det är försent.
.

Så tyckte jag om boken

Keplers böcker om Joona Linna brukar locka till sträckläsning och den här är inget undantag. Efter bara en sida var jag fast och måste få veta vad som skulle hända. Kaninjägaren är visserligen en riktig tegelsten, ändå läste jag ut den på en och samma dag. Kepler använder samma berättarteknik som i tidigare böcker i serien, med korta kapitel och ett rappt språk. Precis som i tidigare böcker är det också mycket och makabert våld, blod och sex. Kaninjägaren är en klassisk hårdkokt kriminalroman med ett tempo så högt att man som läsare inte har en chans att hinna fundera över ledtrådar, det är bara att släppa taget och svepas med i farten.

Jag har i recensioner av Keplers tidigare böcker varit skeptisk till hur huvudpersonen, Joona Linna, och hans kvinnliga kollega, Saga Bauer, framställs som närmast omänskliga var och en på sitt sätt. Trots att båda två tyngs av personliga problem har jag inte blivit berörd, eftersom jag inte kunnat relatera till deras superhjälteegenskaper. Detsamma har gällt mördarna i tidigare böcker, som varit så omänskliga och utstuderat vansinniga att de aldrig blivit riktigt skrämmande. I Kaninjägaren har något hänt. Det psykologiska djupet är större, berättelsen griper tag och jag oroar mig för hur det skall gå för karaktärerna i boken. Samma sak gäller beskrivningarna av Joona Linna och Saga Bauer. Joona Linna är fortfarande stabil, erfaren och skarpsinnig och Saga Bauer fortfarande lika underskön som hon är atletisk och stark. Men man kan inte som i tidigare böcker luta sig tillbaka och lita på att de har allt under kontroll. Det har de inte. De ger ett mänskligare intryck än i tidigare böcker och är lättare att känna igen sig i. Det gör handlingen betydligt mer spännande.

Sammantaget upplever jag Kaninjägaren som lika lättläst som tidigare böcker i serien, men med ett större psykologiskt djup. Jag känner också igen det grundliga förarbete som imponerade på mig i de första böckerna i serien. Så här skall en hårdkokt kriminalroman skrivas!

13 kommentarer leave one →
  1. 26 januari, 2017 03:03

    Det blir tydligen någon form av fortsättning. Valeria hittar ju en kropp utan armar under en filt.

    Liked by 1 person

  2. Camilla permalink
    17 november, 2016 11:26

    SPOILER VARNING!!!!!!!!!!

    Jag har just läst ut boken. Vem var det som sköt Teddy (USA ministern )? DJ var ju på begravningen och Teddy sköts till döds utanför kyrkan från en byggnad långt däriftån…. Vad är det jag missar här? Hjälp mig. :)

    Gilla

  3. 2 november, 2016 09:22

    Intressant att läsa din recension om boken. Den har varit uppe på tapen hos mig ett tag men jag tror den får vänta ett tag till. Hinner inte, men nog kommer den hem till mig vid tillfäller.

    Gilla

  4. 2 november, 2016 03:36

    Det var kul att läsa din recension. Jag har plöjt nästan alla dom andra och kommer med all säkerhet att läsa även denna. Kanske ska jag önska mig den i julklapp :)

    Liked by 1 person

  5. 1 november, 2016 07:02

    Den här boken vill jag läsa, men just nu läser jag Stalker så otäck så jag låser dörren :)

    Gilla

  6. 1 november, 2016 05:50

    Jag vet ju att jag har hakat upp mig på saker i de tidigare böckerna som nästan ingen annan ens nämner, vilket jag tycker är väldigt konstigt. Alla upprepningar som varit i de tidigare delarna, är de kvar? Jag förstår att det kan vara svårt att svara på om du inte har stört dig på det förut, men jag frågar ändå :)

    Liked by 1 person

    • 1 november, 2016 06:02

      Jo, det är upprepningar. Den upprepning jag hakade upp mig mest på var när Saga Bauer beskrivs. Det är nog faktiskt ordagrant samma formulering som i de andra böckerna. Vilka upprepningar tänker du på?

      Gilla

      • 4 november, 2016 02:50

        Det är de här små sammanfattningarna som kom med jämna mellanrum. Först händer det något och något tiotal sidor senare så sammanfattas det som hände. Jag kollade vad jag hade skrivit om Sandmannen och där var det tydligen inte så, men i de tidigare. Det är egentligen mest det och alla detaljer som fått mig att ge upp :)

        Gilla

  7. 1 november, 2016 05:27

    Jag såg att min syster fått hem den här från sin bokklubb, jag tror jag ska låna den snart :)

    Gilla

  8. 1 november, 2016 03:40

    Då så! Stort TACK Annette, då vet jag! Älskar tegelstenar som jag inte kan lägga åt sidan för att de är så spännande. Det ska bli riktigt kul att läsa Kaninjägaren när den kommer ut som pocket.

    Gilla

Trackbacks

  1. Ritorna Joona Linna: “Il cacciatore silenzioso” di Lars Kepler | Nordic

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: