I dag bar jag ut hundbädden…

Det har gått drygt ett år sedan Alice lämnade oss. Hennes hundbädd har stått kvar på sin plats tills i dag. Inte en enda gång under de här femton månaderna som gått har jag tänkt tanken att jag skall bära ut den, är inte det märkligt?

I dag bestämde jag mig bara. Jag vet inte varifrån tanken kom, men det kändes som det var dags.

Hon hade så mycket energi och var alltid med på allt vi hittade på. Alltid sprudlande glad.

Man ser ju andra saker också, när man tittar på gamla foton. Som sjögrästapeten som satt i huset när vi flyttade in och som det tog många år innan vi ens funderade på att byta. Ingen kan i alla fall beskylla oss för att slösa med jordens resurser på inredning, vårt hem är en mix av gammalt och nytt. Mest gammalt tror jag ;)

Jackie var fem år och lekte med Alice i vårt kök. Ser ni hur Alice vänder sig mot Jackie och väntar på att få ett kommando om vad hon skall göra? Sådan var hon, vår Alice.

Och apropå att bevara det man har, så sattes köksskåpen och köksbänkarna upp på 1960-talet. De är alltså 60 år gamla. Visserligen ett Poggenpohlkök, vilket väl förklarar att det hållit så bra, men ändå överraskande hur länge det varit funktionellt, och är fortfarande.

I kväll kommer min topplista med fem favoriter bland bak- och kokböcker, titta gärna in då.

4 reaktioner till “I dag bar jag ut hundbädden…

  1. Det tog flera månader innan jag tog bort Aramis mat- och vattenskålar. Ibland fyllde jag på nytt vatten också av bara farten när jag fyllde på åt Nitro. Han var en så självklar del av livet att det tog ett bra tag att vänja sig vid det tomrummet.

    Gilla

  2. Vilket fint inlägg! Förstår dig att du inte tog bort hundbädden förrän idag. Den hade ju säkert ”alltid” stått på samma plats, där den och Alice hörde hemma. Bädden var liksom en del av inredningen.

    Sedan blir jag glad att höra att du/ni inte heller slösar med resurser på inredning. Det gör inte vi heller. Vårt kök är originalköket som måttsnickrades när huset byggdes 1967. Måste säga att det inte är riktigt i samma fina skick som ditt, men jag/gillar originalversionen. Mitt/vårt lilla bidrag till att inte slösa med jordens resurser…

    Gilla

  3. Jag kan förstå dig. En hund är ju en familjemedlem. Men sedan har saker och ting sin tid. Nu var du mogen för att städa undan hundbädden och då blev det så. Jag tror inte man kan skynda på vissa saker och de måste få ta tid.
    En väldigt vackerrhund och en vacker liten dotter. Och alla fina minnen har du kvar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.