Efter att jag läst Linn Ullmanns bok, De oroliga, har jag inte haft en särskilt varm inställning till hennes pappa, Ingmar Bergman. Om ni vill läsa min recension med exempel på hur Ingmar Bergman var som pappa, klicka på boktiteln så länkas du till den.
Men en sak förstår jag hos Ingmar Bergman, nämligen hans kärlek till Fårö. Jag blev helt såld på det karga landskapet med små vindpinade tallar och enbuskar, klapperstensstränder och raukar. I dag visar jag många bilder från de tre stora raukområdena på Fårö, i resebloggen.
Ha en fin kväll!
♥
Underbara bilder! När jag var på Gotland, typ på bronsåldern, var jag där i sällskap med en person som inte var svensk medborgare. Vi fick då, på den tiden, inte besöka Fårö, tyvärr. Ser helt fantastiskt ut ju!
GillaGilla