I går var en helt fantastisk, solig dag och numera vet jag att det gäller att ta chanser när de dyker upp, sedan kan det vara för sent. Alltså hade jag högt tempo mellan klockan sex och tio, och lade mig sedan för första gången i år på solsängen. Och sov i tre timmar.
Nu väntar arbete hela dagen, jag skall knyta ihop den här säcken om teori och metod. Måste först bara flytta på Fame.
Hoppas ni får en fin dag ♥
I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?
Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!
I början av veckan red jag lektion på de två islandshästarna Markus och Loki. Det är så otroligt utvecklande och roligt att rida för en duktig person, som ser allt och kan ge tips om vad att tänka på för att inte fastna, utan komma vidare i ridningen. Och så är det rena endorfinkicken! Efter varje ridpass känner jag mig som en urvriden trasa, trött både fysiskt och mentalt, men lycklig!
I torsdags ville Jackie bli skjutsad till Norrtälje för picknick med några kompisar, så jag passade på att gå omkring litet i staden. Det var länge sedan sist, men lika fint som alltid. Nästan folktomt.
Jag köpte en otroligt god laxwrap (misogravad lax, pepparrotsfraiche, spetskålsmix, mango, avokado och ruccola – rekommenderas!) och gott kaffe och satte mig på en bänk och tittade på enstaka flanerare som fick förbi och läste i en ny bok. Solen sken från en klarblå himmel och det var så mysigt.
På kvällen mötte vi upp med några vänner på Nifsta motorträff, en träffpunkt för motorintresserade med gamla, fina bilar, motorcyklar och andra fordon. Vi ser hela ängen med alla fordon och café och grill från vårt hus, men jag har ändå inte varit där på tio år. Nu har den sociala distanseringen påverkat mig så mycket att jag ville dit. Det var jättetrevligt och kul att se alla fina fordon, och Tussi och jag fick tid att prata om allt möjligt som vi behövde prata om. En mysig kväll.
Förra veckan var otroligt jobbig, med beskedet om Leiftras neurologiska skada och hennes degenererade disk i ryggen. Men jag funderade och läste på ännu mer om skadan, och bestämde mig för att göra ett försök med att träna henne ur problemen. Hon kan aldrig bli helt bra, men hon kan eventuellt lära sig att leva med de problem hon har. Oddsen är väl inte så goda, men finns det minsta lilla chans så måste jag försöka. ”Framgång beror på ansträngningen” (Sofokles).
Mamma är en sådan person som måste vara sysselsatt all vaken tid för att trivas. Så förutom att jaga, stycka och laga väldigt mycket mat till släkt och vänner, sköta höns och bära in ved, sköta stora grönsaksland, växthus och en stor trädgård, blev hon rätt så nöjd med att få uppdraget att tömköra Leiftra alla dagar utom de dagar då jag rider. Det neurologiska problem Leiftra har är att signalerna från lilla hjärnan inte når fram till hennes bakdel som de skall, så hon har inte full kontroll på bakbenen. Det märks när hon tränas över cavalettibommar, och inte sätter bakhovarna där det vore lämpligt. Men det mesta blir bättre med träning, och förhoppningsvis även Leiftra.
Leiftra får ju dessutom fång (hovbenet vrider sig, vilket är extremt smärtsamt, enkelt att förstå) om hon äter gräs. Så hon går i en grushage och får hö flera gånger per dag istället för att beta gräs. Men nu har hon kommit på att om hon ställer sig på knä och lägger huvudet på sidan kan hon nå gräset på utsidan… Livsfarligt för henne, men alla som gillar sötsaker kan förstå lockelsen. Bara för mig att skruva i isolatorer längst ned på alla stolpar, så nära marken som möjligt och dra en extra tråd runt hagen. Har man djur, har man alltid mycket att göra. Men så värt det.
Det behövdes ingen benträning på gymmet den dagen, efter alla knäböjningar när jag skruvade i isolatorer och drog tråd. Ganska roligt att göra praktiska saker som omväxling till allt tänkande, analyserande och skrivande.
En kväll drog jag ut litet på tiden med utfodring av hästarna, och när jag kom ut möttes jag av den här vyn. Helt tyst och stilla, inga bilar och inga människor. Moln som såg ut att kunna svepa in hela världen, och så det guldiga kvällsljuset när solen var på väg ned. Jag hade bara mobiltelefonen med mig, men kameran på den fick duga. Livet på landet när det är som allra bäst. Vissa av er har redan sett bilden, men den får vara med eftersom den här upplevelsen verkligen var en av veckans bästa.
Avslutar veckans bästa med en bild från en jättetrevlig kväll hos våra grannar, med goda drinkar och fin stämning en av vårens soligaste och skönaste kvällar!
Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!
♥
Andra delen i serien Fayes hämnd är här. Som tonåring sträckläste jag den här typen av böcker, och jag hoppades få uppleva samma sak nu; glömma tid och rum och försvinna in i en värld av skönhet, flärd, självsäkerhet och framgång.
Vingar av silver kan läsas fristående utan att först ha läst En bur av guld. Camilla Läckberg plockar upp det som var centralt i första boken och väver snyggt in det i uppföljaren. Det handlar även denna gång om Faye, den vackra, självständiga och smarta kvinnan, som inte låter svek och trolöshet gå obemärkt förbi. Hon tar kontroll över sitt liv och ser till att få upprättelse och hämnd på sina antagonister.
Inför lanseringen av den första delen, En bur av guld, var marknadsföringen otroligt proffsig, snygg och inte minst massiv. En bur av guld blev också 2019 års mest sålda titel, om man räknar alla format, det vill säga inbunden bok, e-bok och ljudbok. Vid utgivningen av Vingar av silver är inte världen densamma som förra året. Coronapandemin sätter stopp för releasefester, författarsamtal i bokhandlar och på bibliotek med mera. Man kan visserligen teckna ett avtal med Adlibris om att boken skall visas exklusivt på hela internetbokhandelns förstasida på utgivningsdagen, och hoppas att det skall vara en smart marknadsföringsåtgärd. Det var i alla fall vad man gjorde. Men i övrigt hoppas nog både författaren, förlaget och alla inblandade att Vingar av silver mer eller mindre skall sälja sig själv. Många av de som läste En bur av guld kommer att vara nyfikna på uppföljaren.
Så, av de ungefär 5000 skönlitterära böcker som ges ut varje år, är Vingar av silver en bok jag är glad att jag valde att läsa?
Det är alltid spännande att följa en bokserie, att få veta hur historien utvecklar sig. Vingar av silver är lättläst och boken var utläst lika snabbt som en vindpust. Det kan vara ett både gott och ett dåligt tecken. Ett gott, om man vill bli underhållen för stunden, och ett dåligt om man vill att boken skall ge ett bestående intryck.
Jag gillar berättelsens grundtanke, med en kvinna som inte låter sig luras eller bli överkörd av själviska och oempatiska män, och som gör vad som krävs för att ge igen och få revansch. Det gav litet av den känsla jag nämnde tidigare, när jag som tonåring läste den här typen av böcker. Men jag hade önskat att Faye valt andra medel för att nå sina mål, och visat att det finns andra vägar att gå. Jag hade önskat litet mer stil och finess i metoderna. De val hon gör visar att hon inte är bättre än de män hon tar revansch mot. Sexism är till exempel aldrig ok. Det blir inte mer ok när kvinnor kommer med sexinviter till främmande män, än när män gör det till kvinnor. Och det är inte mer ok när väninnor skrattar uppmuntrande åt det, än när män ger varandra ryggdunkningar för att peppa ett sådant beteende.
Det är också litet tröttsamt med det ständiga drickandet som Faye använder sig av för att stå ut med sitt liv. Behöver man döva sig med alkohol känns inte det liv hon lever och försöker upprätthålla så lockande, och jag tappar intresset för om hon skall lyckas eller inte. Det är kanske främst det som jag upplever som bokens brist, att jag inte blir berörd. Trots alla fruktansvärda händelser som Faye tvingats uppleva, både under sin uppväxt och i vuxen ålder, förblir jag oberörd. I renodlade deckare kan man inte förvänta sig att känna med karaktärerna i böckerna, fokus ligger oftast på spänningsmomentet. Men av en roman i den genre som Vingar av silver tillhör tycker jag att man bör känna åtminstone någonting.
Jag är medveten om att syftet med serien Fayes hämnd är lättsam underhållning för stunden, och mitt betyg är kanske oförtjänt, inte minst med tanke på att jag har få böcker att jämföra med som jag läst i vuxen ålder, och böcker bör väl jämföras med andra böcker i samma genre. Så, ha gärna i åtanke att mitt omdöme den här gången baserar sig enbart på min upplevelse av just den här boken.
Betyg: 2/5
Antal sidor: 324
Serie: Fayes hämnd
Utgivningsdatum: 2020-05-13
Förlag: Bokförlaget Forum/Ester Bonniers Förlag
ISBN: 9789137152714
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris
Just nu - Just här 