Recension: Brevet till Alice, av Malin Letser

Vanligtvis lockas jag inte av böckers omslag, men när jag såg Brevet till Alice gjorde jag det. Sofia Scheutz har designat omslaget som förmedlar innehållet i boken så perfekt. Det lätt gulnade fotografiet av en vacker kvinna, flygplanet, kaffekoppen och inte minst pennan och brevet från utlandet som alla visar sig vara viktiga delar i berättelsen.

En gång i tiden var Alice en stark och stabil kvinna, full av värme och energi. Numera är hon gammal, vresig och bitter över hur livet blev.

”Att det var just hon av alla människor som dragit nitlotten att falla för fel person, och att det var just hon som fått en så svag karaktär att hon aldrig vågat stå upp för någonting. Det var en dubbel skamkänsla som hon skulle tvingas bära i resten av sitt liv.”

Tristessen och ensamheten genomsyrar Alices dagar. Hennes tid skulle ju komma en dag, men så plötsligt hade det mesta av livet passerat under tiden hon levde det liv som förväntades av henne. Efter ett olyckligt fall har hon tvingats flytta från sitt hus och bor i en lägenhet i ett servicehus. Det är där hon lär känna den unga Nahid.

Under sex veckor skall Nahid arbeta på servicehuset för att betala av en skuld, det blev hennes dom för ett brott hon begått. Nahid är rakt på sak och lever upp till löftet hon gav sin far innan han gick bort, att leva sitt liv fullt ut. De två kvinnorna finner varandra, trots sina olikheter.

En dag får Alice ett brev som påminner henne om hur livet hade kunnat bli om hon vågat följa sina drömmar och sitt hjärta. Men nu är det för sent. Hon berättar inte för någon om brevet, men Nahid får syn på det och i hemlighet börjar hon planera för att hjälpa Alice på traven så att hon äntligen skall få leva sitt liv fullt ut. Samtidigt kämpar hon själv med sorgen efter sin pappa, och försöker att dels stötta, dels orka med sin mamma som sedan pappans död helt har tappat livsgnistan.

Brevet till Alice är en väldigt varm, charmig och trivsam berättelse med fint flyt i texten. Dynamiken mellan den unga, färgstarka och ganska utmanande och rättframma Nahid och den äldre och litet vresiga men svala och korrekta Alice lyfter berättelsen. Jag småler åt Nahid och hejar på henne trots hennes helt galna planer för Alice.

Det här är Malin Letsers debutroman. Jag hoppas att den får en uppföljare. Det vore synd att inte låta så spännande karaktärer som Alice och Nahid få fortsätta att utvecklas, särskilt som samspelet mellan dem är så lyckat.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 247
Utgivningsdatum: 2019-01-18
Formgivning: Sofia Scheutz
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177990574
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

De nominerade till Årets Bok 2019

I morse vid pressfrukosten på Dramatenbaren i Stockholm avslöjades de tolv böcker som Bonniers Bokklubbar nominerat till Årets Bok 2019.

Foto: Henrik Mårtensson för Bonniers Bokklubbar

Jag har bara läst Stormvarning och Silvervägen, men hoppas hinna läsa även Manhattan Beach, Mörkret, Vaggvisa och Till minne av en villkorslös kärlek. Mest förvånad är jag över att Alex Schulmans roman, Bränn alla mina brev, inte var med bland de nominerade. Kanske ville juryn undvika att han tar hem priset för andra gången.

År 2016 vann Martina Haag priset med sin otrohets- och skilsmässoroman Det är något som inte stämmer (Piratförlaget), och 2017 stod Alex Schulmans bok Glöm mig (Bookmark förlag) som vinnare. 2018 vann Niklas Natt och dag med sin historiska kriminalroman 1793 (Bokförlaget Forum), som dessutom vann många fler priser det året.

Till skillnad från många andra litteraturpriser är ett av kriterierna för att nomineras att boken tilltalar en bred läsekrets. Svenska folket röstar på sin favorit och på Bokmässan i höst avslöjas vinnaren.

Summering av Påskutmaningen 2019

Påsken är över för den här gången, och så är även Påskutmaningen 2019. Väldigt trevlig tradition, Mia!

De här böckerna valde jag mellan i år. Det blev dock inte så mycket läst. Jag har gått skogspromenader med Leiftra varje dag, mellan 10.000 – 16.000 steg, mockat ur hennes hage, varit på påskbuffé med stora släkten och på 75-årsbuffé, varit i Uppsala på bio och skjutsat barn till kompisar.

Första året jag var med i Påskutmaningen läste jag ungefär 1300 sidor. Året därpå läste jag drygt 1500 sidor, vilket var fem böcker. I år läste jag bara en bok, vilket blev 247 sidor. Jag är ändå nöjd med att jag överhuvudtaget läste skönlitteratur med tanke dels på det fina vädret, dels på att jag numera läser mest facklitteratur på grund av min avhandling. Titta gärna in i Mias bokhörna och läs hur det gick för alla som var med.

Strax kommer ett inlägg här i bloggen med analys av boken jag läste, Brevet till Alice.