Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Efter sitt stora genombrott med debutboken ”Silvervägen” återkommer nu Stina Jackson med en lika tät som berörande berättelse om människors bundenhet till en plats och till varandra, om hur våldsamt starka banden kan vara – och om hur svårt det är att bryta mönster.

Så tyckte jag om boken, utan spoilers

Det är romaner som den här som får mig att längta efter att sätta mig i bilen och köra norrut genom det lappländska inlandet, till Arvidsjaur, där den här berättelsen utspelar sig.

Det finns likheter och skillnader mellan författarens debutroman och Ödesmark, som är hennes andra roman. Intensiteten och den lågmälda tonen, som är rent hypnotiserande, återkommer. Som jag njuter av att läsa hennes språk och hennes insiktsfulla och intressanta skildringar av personer och miljöer. Hon lyckas förmedla stora känslor och ingripande händelser med få ord. En bråkdel skrivs ut i texten, resten vågar hon lita på att läsaren kommer att förstå utifrån de ledtrådar hon givit tidigare. Så här skickligt porträtterar författaren en av de karaktärer som ingår i berättelsen: ”Den gamle satt med blicken på vägen och malde med käkarna. Han tuggade hellre på orden än delade med sig av dem.” Så få ord, och ändå ser jag honom helt tydligt framför mig.

För att vara en spänningsroman med en mordhistoria var tempot lågt i debutromanen. Nu är det ännu lägre, på gränsen till onödigt utdraget. Ungefär i mitten av boken började jag undra hur mitt intresse för handlingen skulle kunna hålla i sig till slutet, jag upplevde det som att jag redan hade alla pusselbitarna. Det hade jag inte.

Debutromanen höll i mitt tycke ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skulle knytas ihop. Där tyckte jag att författaren valde en för enkel väg ut genom att först på slutet reda ut alla trådarna och förklara vem som gjort vad och varför allt blivit som det blivit. Jag upplevde en obalans mellan bokens början, mitt och slut. Ledtrådarna genom berättelsen var för få, och därför blev slutet för abrupt och hastigt avklarat. Det är inte fallet i Ödesmark. Det är en helt fantastisk roman som håller ihop från början till slut, med ledtrådar strösslade genom historien som gör att upplösningen kommer oväntat, men samtidigt känns helt trovärdig och självklar. Kan man bli kär i en roman så är jag det i Ödesmark.

Ödesmark är Stina Jacksons andra roman. Hennes första, Silvervägen, gick hem hos både vanliga läsare och jurygrupper. Den blev årets bok 2019, fick pris för bästa svenska kriminalroman och den tilldelades Glasnyckeln, som är ett nordiskt kriminalromanpris. Ödesmark har alla förutsättningar att bli minst lika prisad.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 346
Utgivningsdatum: 2020-04-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Sokcic, Miroslav
ISBN: 9789100178222
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥