Författare: Justnujusthar

Påsk nu och för femton år sedan

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar

Nu är det tredje generationen i släkten som ritar, färglägger och skriver påskkort, klär sig till påskgubbar och går runt och önskar Glad Påsk. Här sitter Uno och Max på vår trappa med Shelly.

År 2010 var första året då Bella, Jackie och deras kusiner, Ida och Mary-Linn, gick påskkäringar. Då var de 4 och 6 år. Jag scrappade den här layouten med dem. Litet kallare den påsken, jag minns hur det blåste och snön låg kvar.

Jag återanvände påskägg som jag köpte när tjejerna var små, på Indiska, och hade sparat. Kanske inte så påskiga ägg, men med alla pärlor och glitter kan de ju gräva ned dem som skatter sedan, som min storebror och jag gjorde när vi var små, och glömde bort tills vi grävde upp dem på skoj många år senare.

Så fina teckningar, som Max och Uno skrivit på själva! Påskägg och en påskhare i ägget. Nu finns teckningarna bevarade även här.

De här påskgubbarna åkte fyrhjuling :)

Hoppas ni också har en fin påsk! ♥

En väl bevarad hemlighet

Publicerat den av JustnujustharLämna en kommentar

Jag har precis fått hem Jenny Fagerlunds allra senaste feelgoodroman direkt från förlaget och författaren 🤗🎉

Jag har läst sex av Jennys nio böcker och tycker om hennes varma, romantiska berättelser med svärta och djup och ofta hög igenkänningsfaktor.

Har ni också läst något av Jenny? Har ni en favorit?

🩵

Våren är här

Publicerat den av Justnujusthar2 kommentarer

Jag brukar försöka pricka av (och fota) de klassiska vårblommorna, som vintergäck, snödroppar, tussilago, krokus, påskliljor, scilla, blåsippor och åtminstone bladen på tulpaner. Då känns det att våren är här. Nu gäller det att njuta av och ta tillvara varje dag så mycket det går.

Eftersom vintern inte varit lika kall som förra vintern, och det inte varit lika mycket snö att skotta, känns det som vintern var kort den här gången, håller ni med?

Det här var en typisk sak som min pappa kunde göra – skicka en bild på årets första tussilago och skriva att nu är det vår. Han såg de små sakerna i det stora, och han förde nog över det till mig och andra. Nu är det snart två år sedan han lämnade oss. Det fick en snöbollseffekt som förändrade precis allt.

Det här är foton på vår stentrappa full med utslagna scillor och en vitsippa i skogen i april för tre år sedan. Nu väntar jag på att det skall se ut så här hos oss, och att även gullvivor och liljekonvaljer skall slå ut – då vet man att det snart är sommar!

♥