Jag brukar försöka pricka av (och fota) de klassiska vårblommorna, som vintergäck, snödroppar, tussilago, krokus, påskliljor, scilla, blåsippor och åtminstone bladen på tulpaner. Då känns det att våren är här. Nu gäller det att njuta av och ta tillvara varje dag så mycket det går.
Eftersom vintern inte varit lika kall som förra vintern, och det inte varit lika mycket snö att skotta, känns det som vintern var kort den här gången, håller ni med?
Det här var en typisk sak som min pappa kunde göra – skicka en bild på årets första tussilago och skriva att nu är det vår. Han såg de små sakerna i det stora, och han förde nog över det till mig och andra. Nu är det snart två år sedan han lämnade oss. Det fick en snöbollseffekt som förändrade precis allt.
Det här är foton på vår stentrappa full med utslagna scillor och en vitsippa i skogen i april för tre år sedan. Nu väntar jag på att det skall se ut så här hos oss, och att även gullvivor och liljekonvaljer skall slå ut – då vet man att det snart är sommar!
Nästan två veckor utan vatten, som jag skrev om här. Vi kände oss som Raskens, ni som läst boken och/eller har sett teveserien förstår vad jag menar…
Både elektriker och rörmokare var här, men till slut var det ABC Brunnsborrning som vägledde mig rätt – till Jocke och Jalle på företaget Spoljocke. De är specialister på att renovera, spola och trycka djupvattenbrunnar.
Vi har hämtat 100 liter varje dag i 20-litersdunkar hos Erica och Mattias. Man är ganska bortskämd med att kunna spola i kranarna, duscha och tvätta håret, spola på toaletten, tvätta händerna, sätta igång diskmaskinen eller åtminstone kunna fylla upp varmvatten för att diska, tvätta kläder, torka av bänkar och golv, vattna blommor och fylla på vatten till hästar, hund och katter.
Jag tyckte att det gick rätt så bra när det pågick, men nu vill jag inte ens ta i en vattendunk.
Det var rejält nervöst att vänta på besked om de skulle kunna få loss pumpen, som var trasig och satt fast någonstans på ungefär 118 meters djup. Till slut gick jag in och försökte tänka på annat.
Efter en viss tid, jag hade absolut ingen koll på klockan den dagen, fick jag ett positivt sms-meddelande från Jocke om att jag kunde komma ut. Nervöst. Jag såg framför mig att vi skulle behöva borra en ny brunn för 100.000 kronor, med risk att det ändå inte skulle komma vatten eller att vattnet skulle vara bräckt, eftersom många i vårt område har problem med det på grund av vikingaleden (tidigare havsbotten) som går precis vid oss.
Efter att Jocke behövt spränga två gånger hade de lyckats få loss pumpen! Det hade tydligen varit tveksamt länge om det skulle fungera, så även de hade tvivlat. Men nu låg den gamla pumpen i brunnens botten och vi hade en ny pump på 98 meters djup med ny kabel. Den gamla var monterad 1976, så att den till slut gav upp efter så många år kan man inte klaga på.
Jalle spolade brunnen och gjorde ren röret från smuts och kladd med en borste. Det skall man tydligen göra vart femte-sjunde år, vilket jag inte hade en aning om. Men ni ser ju vilken skillnad på vattnet före och efter rengöring.
Ibland kommer det tydligen upp väldigt obehagliga saker när brunnarna spolas, särskilt om brunnen saknat lock. Ni kan ju tänka själva i riktning mot gnagare och kräldjur. Så absolut värt att göra rent brunnarna regelbundet.
Jag vågade knappt öppna kranarna, men det kom vatten med perfekt tryck och utan luft i systemet. Sedan var det bara att plocka ihop resterna från den gamla kabeln och 200 meter sprängtråd för att köra till återvinningen.
Ren lycka att kunna fylla upp vattenkaret hos hästarna – från en vattenslang, och inte från fem dunkar med 100 kilo vatten som tjejerna och jag lyft i och ur bilen, burit och tappat greppet om när vattnet hälldes i karet. Nu skall dunkarna in i förrådet igen, och jag hoppas att vi inte behöver dem på länge.
Det var det äventyret. Om ni har problem med er brunn kan jag verkligen rekommendera företaget Spoljocke. De kändes proffsiga, lugna och trygga och dessutom trevliga, och de löste problemet.
Nu skall jag spola upp vatten i kaffemaskinen och njuta av en kopp kaffe utan att känna mig stressad över att jag slösar på vattnet, och måste bära fler dunkar. Ha en fin dag! ♥
I lördags upptäckte Jackie att det inte kom vatten någonstans i huset. Min första tanke var att det skulle räcka att kolla säkringarna, men tyvärr inte. Här har vi en rejäl utmaning.
Nu hämtar vi vatten hos Erica och Mattias, och vi får duscha där. Guld värt! Helst skulle jag vilja att jag och tjejerna packar varsin väska och lämnar gården tills allt är åtgärdat, men det är bara att axla problemet, lösa det och härda ut.
Back to basic. Jag häller upp vatten från dunkarna i en kastrull och värmer på spisen (tack och lov för el!) så att jag kan diska. Vi häller upp vatten från dunkarna i hinkar och häller i toaletten för att ersätta spolfunktionen. Vi letade upp papperstallrikar och plastbestick som varit liggande i ett skåp i evigheter, för att slippa diska. Nu är de slut, så då gäller det att begränsa hur många glas, koppar, fat, kastruller m.m. som vi använder, för att slippa slösa på vattnet till disk. Ju mer vatten som går åt, desto fler dunkar med vatten måste vi bära. Plötsligt drar man sig för att laga och äta mat, eftersom det innebär disk, vilket innebär att släpa på 20-kilosdunkar in och ut ur bilen, upp för trappan och in i huset. Det är inte heller så enkelt att hälla vatten ur dunkar, det borde sitta ett handtag nära botten så att man får ett bättre grepp när man skall lyfta dunkarna för att hälla. Kanske en affärsidé? :)
Mätaren på hydroforen som skall stå på ungefär 2,8 var i botten, så inget tryck alls i hydroforen. Vi kollade säkringarna och jag skruvade loss locket till eldosan som hör till vattenpumpen för att kunna stänga av och starta pumpen igen, och när hydroforen ändå inte startade upp, försökte jag återställa den. Ingenting hjälpte.
Till sist blev jag tvungen att ringa en elektriker och sedan en rörmokare som kom hit och försökte felsöka. Eftersom det fanns el till pumpen fungerade motorn i pumpen i vår borrade brunn, men enligt elektrikern hade sannolikt pumpen slutat fungera.
Man är ganska bortskämd med att kunna spola i kranarna, duscha och tvätta håret, spola på toaletten, tvätta händerna, sätta igång diskmaskinen eller åtminstone kunna fylla upp varmvatten för att diska, tvätta kläder, torka av bänkar och golv, vattna blommor och fylla på vatten till hästar, hund och katter…
Vi försökte dra upp pumpen, men den satt stenhårt fast någonstans på ned till 118 meters djup, det är så djupt de en gång i tiden borrade för att få vatten till den här gården. Det är tydligen inte ovanligt att pumparna fastnar, när grus och annat från väggarna i borrhålet lossnar och kilar fast pumpen. Man lär sig något nytt hela tiden.
Nu får vi se om vi måste spränga sönder pumpen i brunnshålet med dynamit och sänka ned en ny pump ovanför den gamla, eller om det slutar med att vi måste borra en ny brunn. Livet är kul nästan hela tiden.
Man får se det positivt, att bära 100 liter vatten i dunkar varje dag borde ge en del muskler om det här varar länge 🏋🏼♀️