1918, av Per T Ohlsson

Per T Ohlsson skriver i förordet att inspirationen till 1918 kommer från andra böcker där författarna fördjupat sig i ett visst årtal. Han nämner bland annat boken 1947 av Elisabeth Åsbrink, vilken jag läste som Augustambassadör förra året, med särskilt ansvar för att bevaka Årets svenska fackbok. Åsbrinks bok var en av de nominerade böckerna i fackbokskategorin.

Både Ohlsson och Åsbrink avser att skildra skeenden under ett visst år som fortfarande ger effekter på det samhälle vi har i dag. När jag läste Åsbrinks bok imponerades jag av hennes förmåga till perfekta avvägningar av hur mycket som är nödvändigt att berätta om varje enskilt skeende, utan att det blir varken för informationsfattigt eller alltför faktaspäckat. Texten är lättläst och en ren njutning att läsa. Hon visar sakligt och utan pekpinnar, med många olika exempel från händelser under enbart år 1947, hur det som hände då får återverkningar på våra liv sjuttio år senare. Kopplingen mellan då och nu är hela tiden tydlig.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om boken 1918. Ohlsson menar att förändringen av det svenska politiska systemet med det första riksdagsbeslutet om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor som skedde i december 1918 kan liknas vid en revolution, ur vilken det öppna, moderna välfärdssamhället sedan växte fram. Det skulle således vara den röda tråden, det som håller ihop skildringen av händelser från 1918. Jag tycker dock att budskapet blir otydligt.

Som uppslagsverk för den som vill veta vad som hände under 1918, och under respektive månad det specifika året, är 1918 en ypperlig skildring. Det är gediget och kunnigt, framförallt om svensk politik. Jag önskar dock att Ohlsson hade avgränsat sig och tydligare framhållit på vilket sätt de händelser han redogör för skulle vara vattendelare med revolutionerande betydelse för dagens samhälle.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 303
Utgivningsdatum: 2017-08-24
Formgivning: Johan Resele
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN:9789100156275
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Dagar av ensamhet, av Elena Ferrante

Det här är Elena Ferrantes roman om 37-åriga tvåbarnsmamman Olga, som blir lämnad, övergiven för en annan kvinna och sjunker rakt ned i mörker och galenskap. Citatet är från sidan 60:

Natt efter natt hade jag suttit uppe för att hjälpa honom att repetera de svåraste ämnena. Jag hade tagit av min tid och lagt den till hans och på så sätt gjort honom mäktigare. Jag hade åsidosatt mina egna strävanden för att hjälpa honom med hans. Varje gång han kände sig nere hade jag lagt min egen nedslagenhet åt sidan för att trösta honom. Jag hade splittrat upp mig på hans minuter och timmar för att få honom att koncentrera sig. Det var jag som hade tagit hand om hemmet, maten, barnen och alla tråkiga vardagsbekymmer, medan han envist klättrade uppåt, bort från vårt privilegielösa ursprung. Och nu, nu lämnade han mig plötsligt och tog med sig all den där tiden, all energi och all möda som jag skänkt honom, för att njuta frukterna tillsammans med en annan kvinna, en främmande kvinna som inte hade lyft ett finger för att föda honom och uppfostra honom och forma honom till den han blivit.

Jag tror inte att jag någonsin tidigare läst en bok där nästan varje mening fullkomligt osar av vrede, avsky, äckel, vanmakt, mörker. Det här är en otroligt stark och insiktsfull roman om hur en kvinna hanterar att bli lämnad efter femton år.

Berättelsen börjar lika sakligt och kontrollerat som Olga har tvingat sig själv att leva. Hon rannsakar sig själv och äktenskapet, och kan omöjligt förstå att mannen menar allvar med att lämna henne och barnen. Som skäl säger han att han är förvirrad, missnöjd och har sviktande självförtroende. Att han drivs åt ett annat håll. Han lägger all skuld på sig själv, och sedan går han.

Efterhand börjar Olga inse att allt inte är som det ser ut, och att hon under en längre tid har blivit förd bakom ljuset då mannen varit otrogen med den kvinna han nu lever tillsammans med. Hon förlorar fullständigt fotfästet i tillvaron.

Vi får följa Olgas utveckling under separationens alla skiftande känslomässiga stadier. Hur hon först förnekar det som hänt, sedan accepterar det, blir arg och sjunker ned i depression. Hon börjar missköta både sig själv och hemmet, hon utagerar mot vänner och bekanta och värst av allt, hon klarar inte längre av ansvaret som förälder till de två små barnen och familjens hund, som alla drabbas hårt av hennes galenskap.

Titeln är alldeles för mild i förhållande till bokens innehåll. I originaltiteln används ordet övergiven, vilket stämmer bra överens med vad hon är och hur hon känner sig. Övergiven, både av mannen och av den sansade personlighet hon tidigare tvingat sig att agera utifrån, övergiven av glädje och livslust.

Det är frustrerande läsning, särskilt i de delar då Olga utagerar eller inte agerar alls, särskilt i förhållande till barnen, men även i förhållande till andra som står henne nära och vill henne väl. Som läsare vill man se att den som är lämnad ändå lyckas sköta det snyggt och hålla ihop sig själv och sitt liv, behålla sin värdighet, trots smärtan och sorgen, inte minst av hänsyn till barnen. Så fungerar det inte i Elena Ferrantes bok. Det är enormt starkt och trovärdigt skildrat.

Mitt betyg: 5/5

Serie: Tre berättelser om kärlek (del 1)
Antal sidor: 189
Utgivningsdatum: 2017-09-27
Formgivning: Sara R Acedo
Originaltitel: I giorni dell’abbandono
Översättare: Barbro Andersson
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113076270
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Penguin Bloom. En udda liten fågel som räddade en familj

Det här är en sann historia om en äventyrlig och levnadsglad familj som genom en fruktansvärd olycka får sitt liv helt omkullkastat. Familjen är på semester när Sam faller från hög höjd och är nära att mista livet, men överlever mot alla odds, förlamad.

När lusten att leva försvunnit och allt ser som mörkast ut, då kommer en skadad flöjtkråka in familjens liv. Hon har fallit ur sitt bo, är övergiven och skadad. Omsorgerna om och kärleken till den lilla fågeln ger familjen nytt hopp och styrka att orka ta sig igenom den svåra tiden efter Sams olycka.

Texten är engagerande och skriven på ett sätt så att jag inte enbart bläddrar i boken för att se på fotografierna, som det ibland annars kan bli med böcker av det här slaget med så otroligt konstnärliga och vackra bilder, utan vill läsa allt.

Det är både hjärtskärande, kärleksfullt och hoppingivande. Det går inte att värja sig mot den känslostorm som berättelsen startar. I början läser jag med tårar i ögonen och en sorg i bröstet. Det var nog ett klokt val att illustrera familjens kamp med bilder på flöjtkråkan. Den humoristiska undertonen i bilderna lättar upp den obeskrivligt hemska historien om Sams öde, och får mig att orka och vilja läsa vidare.

Mot slutet av boken vänder det nattsvarta och blir ljusare och mer hoppfullt. Sam lyckas tillsammans med sin familj och flöjtkråkan att ta sig ur det avgrundsdjup hon hamnat i, och har den mentala styrkan att på nytt skapa sig ett liv som hon känner är meningsfullt.

Penguin Bloom är en perfekt presentbok som passar alla med sin tankeväckande text och fantastiska bilder.


Mitt betyg: 5/5

Författare: Bradley Trevor Greive
Medarbetare: Cameron Bloom (foto)
Antal sidor: 207
Utgivningsdatum: 2017-09-14
Originaltitel: Penguin Bloom. The odd little bird that saved a family
Översättare: Yrsa Axelsson Landström
Förlag: Polaris
ISBN: 9789188647191
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris