Kategori: Böcker lästa 2018

Den här boken har stått oläst i bokhyllan alldeles för länge, men när vi skulle resa till Frankrike, och dessutom till några av platserna i boken, tog jag med den som reselektyr på planet. Det var ett bra beslut. Dels är det här en riktigt mysig och väldigt fint skriven feelgoodroman med alldeles lagom med svärta, dels fick jag spännande aha-upplevelser under resan när boken gav svar på flera av mina funderingar.

På en gammal pråm som ligger förankrad sedan många år vid en kaj i Paris driver Jean Perdu en flytande bokhandel. Eller ett litterärt apotek, som han själv ser det, eftersom han ordinerar böcker som medicin utifrån vad olika personer behöver för att må bättre. Perdu kan läsa av folk och förstår ganska snabbt vilka böcker som kan läka andra människors själar. Sämre är han på att hitta en bok som kan läka hans eget hjärta. För drygt tjugo år sedan lämnade Manon, hans livs stora kärlek, honom och sedan dess har han levt asketiskt i en nästan helt tom lägenhet utan inredning. Ett av rummen, lavendelrummet, är igenbommat. Det väcker för många känslor.

En dag flyttar det in en ny kvinna i en av lägenheterna. När Perdu skänker henne ett bord hittar hon ett brev från Manon som Perdu aldrig kunde förmå sig att läsa. Nu gör han det och inser att han begått ett fruktansvärt misstag. Det blir upptakten till en lång räcka av händelser. Perdu, som väl skall tolkas som den förlorade, fattar ett spontant beslut om att lätta ankar och be ge sig söderut mot Provence för att söka svar och för att få frid. Som sällskap får han med sig två ägarlösa katter, en ung och geniförklarad författare som lider av prestationsångest efter sin debutroman och senare också en italiensk kock som längtar efter kärlek.

Den lilla bokhandeln i Paris är en internationell bästsäljare och jag kan lätt förstå varför. Det är en varm berättelse och jag smålog förnöjt genom nästan hela boken, inte minst på grund av språket, miljöbeskrivningarna och de härliga karaktärerna. Jag skulle gärna glida fram på en pråm i det franska landskapet och göra små stopp för att kliva i land och köpa färskt bröd och ost till frukost. ”Tänk inte, Jean! Känn!”, uppmanas Jean i boken. Det är precis vad man gör när man läser den här boken, man känner. Känner och ler. Den innehåller så mycket livsvisdom, och nu är min bok full med postitlappar för att markera meningar som jag vill kunna gå tillbaka och läsa fler gånger. Men ingen välskriven feelgoodroman utan en dos svärta, och sorg finns det också. Alldeles lagom mycket för att balansera det ljuva.

Som en extra bonus lärde jag mig en hel del om franska traditioner och levnadssätt genom att läsa Den lilla bokhandeln i Paris. Till exempel beskrevs en vintraktor i boken. En väldigt smal och väldigt hög traktor med tunna däck för att kunna ta sig fram emellan raderna av vinstockar. När vi sedan bilade genom södra Frankrike såg vi sådana traktorer i arbete, det var precis som i boken.

Ytterligare en bonus är recepten i slutet av boken, recept som är typiska för Provence. Och en ännu större bonus – tips på böcker ur Jean Perdus litterära apotek. Här finns Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump, som hjälp mot pessimism och rädsla för mirakel. Här finns också Philip Pullmans Guldkompassen för dem som då och då hör små röster i sitt inre och tror att de har en själsfrände bland djuren.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 316
Utgivningsdatum: 2016-05-16
Förlag: Bazar
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Omslag: Sian Wilson
Originaltitel: Das Lavendelzimmer
ISBN: 9789170283901
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Ps 1. Titta gärna in hos Monika och se kartan över alla platser som Jean Perdu och hans vänner kommer till på sin resa genom Frankrike

Ps 2. Författaren är från Tyskland, men beskriver det franska som om hon vore helgjuten fransyska.

Ps 3. Originaltiteln är på svenska Lavendelrummet. Det är inte så ofta jag tycker att de översatta titlarna blir bättre än originalen, men i det här fallet har översättaren verkligen lyckats skapa en betydligt mer lockande titel, eller hur?